Aftonbladet – 11 maj 1871, sida 3

movnens namn göra hemgäng bos enskilda personer samt taga med sig hvad som finnes i kontanter, är en ovederlägglig sannicg, liksom att den personliga säkerheten för enskilda medborgare, väl sällan varit så hotad som ru från de maktegandes sida. Men inga ficktjuvar, intet gräl eiler skoj på gatoroca. Innan jag åter lemnade Paris, hade jag ett uppdrag att utföra på svenska legationen, hvars embetslokal befianer sig vid Rue Rovigo, f. d. Roe de la Bienfaisanco. Jag begaf mig Git, men öfverstelöjtaant Staaff, den ende medlem af legationen, hvilken för närvarende är i Paris, bade pyss förut aflägsnat sig från embetslokalen och befann sig, sade man mig, i sitt bem vid Place Wagram. Sistnämnde plats hade under de närmast föregående dagarne varit icke så alldeles bombfri, men man tröstade mig dermed, att det vore endast då och då som någon bomb slog ned der, och då körsvonnen för den fiaker, hvilken jag för tillfället begagnade, icke tvekade att föra mig till det unpgifaa stället, så be a jag mig i väg till Place Wagram n:o 1, jag farn öfverstelöjtnant Staaff och hans fa milj i flyttningsbestyr. De skulis reden en timme derefter lemna hemmet, der de bott i många är, tör att flytta till legationens lokal vid Rue Rovigo, hvilken ansögs åtminstone något säkrare under bomberderingen. Herr Sweff qvarstannar i Paris för att kunna vara landsmän der till bjelp under denna brydsamma tids De flesta svenskar och norrmän lära dock hafva lemrst den farliga staden. Man talade om flera sådsna, bland andra fröken Fryckholm, hviken under flera år bott i Paris och sysselsatt sig med litterära arbeten, men na begifver sig till Nordamerika. Det uppgafs för mig i Paris, att det skulie hatva varit denna föriattarinnar, som under pseudonymen Thora B, skrifvit Pacis i våra dager., men det tror jeg är ett mist ta 2. Icke säg jag till någon bomb vid Pizaco Wagram. Deremot såg jag från öfversta våningen i ett der beläget has hora man på folit allvar elogs i grannskapet ef det under detta krig så ofta omtalade Asnidres, Det var en underlig syn. Med tillbjelp, af en stor och skarp kika:e kunde jag temligen noga iakttaga hvad rom föregick på nyssnämnda ställe, 1 men mäste åtminstone för denna gång afstå från att skildra hvad jag sålunda blef ntne till. Det var SverigesNorges militärattacht, gom förevisade scenen från ett hus, beläget nära intill hans hittillsvarande hem i Paris. Jeg kan ej neka tili att förevisnin;n egde sitt stora iatresse, men i Frankrikes och mensklighetens namn hoppas jag att vår militärattache aldrig mer mä blifva i tillfälle tt låta rig få se dylika saker från Place We gram. Jag bado varit mins tjagafyra timmar i Paris och ebura jeg nog önskade att få uppehålla mig der åtminstone funn ett dygn, hviluet jag ock hado gjort, om jog variti körnem ef hvad jag sedermera fick veta, så arg jag mig, på grund af hvad man sagt mig böra redan då lemna steder. idjando förmodan, att fransmännen skulle redan dagen derpå komma i besittning SainotDenis, har tyvärr ej änan, tvärt ot hvad som då försäkrades i Versailles blifvit uppfylld. Emellertid kan jag kanske anse det vara bäst som skedde med min resa, ty utder de secare dagerne hi insurgenternas batterier börjat beskjuta Gennevilliers och Colomhes, jast på den väg, Bom jag for såväl till som från Saint Denie. Ännu stå åtskilliga fordon i hörnet sf Rue de la Paroisse och Boulevard du Roi här i Versailles, färdiga att föra resande till Saint De deras egare tyckas ropa Man bar börjat hysa beti änkligheter för dep vägen, och de betänkligheterna äro nog gran Jade, Jag samtalade i dag med en ar dess män, hvilken erbjöd sig att för billig tsa mig till Saint Denis. På min framning om att Gennevilliers bomberderas r närvarande, svarade mannen: Ah, min herre, endast fyra å fem bomber ha tröffat blatsenlo Fyra å fem bomber tycker jag vara alldeles tillräckligt, ifall man råkar ut för dem, men sådant beror vaturligtvis af nan. Jag har ännu icke hunnit vänja mig id en ende bomb. Kommunen hade icke ett enda ögonblick oroat mig under detta dygn, och jag är böjd r att tro, det hvarje med pass försedd niing skulle kunna utan ringaste olägenhet rån myndigheternas sida uppehålia sigi Peris, förutsatt mnatnrligtvis att han ej ävkes stämpla mot komrmesen samt fr t att det ej blir kändt, det ban står i ring med regerings on i Versailles, Man hsds icke ens begärt att få se milt pass förrän g åter stod fördig stt lemna Peris. När g redan satt i jera skupen för att åter fara till Saiot Donis, infann sig en löjtnant och ep korporal samt några man afnationagardet och sökte efter röfractaires, sådsne som urdandraga sig kommanens krigstjenst, och hvarje manlig ressnde, ung elier gammal, måste visa silt pass eller tillståndsbevis att fara ur staden. Hvasendavagn i det mycket långa tåget blef noga undersökt. Mänga hade de varit som dagen förut kom mit in till Paris på samma gårg som jag, men ännu flere voro de som denra dag lemnade staden. Ännu emigrerade hela familjer med pick och pack. I Saint Denis fann Jae, åter preossarne, hvilka tyckas icke vilje röra på sig, Resan med omnitus derifrån gick lyc t som dsgen förat, men tränvgseln på vägen var ofta så stor, att vi nödsades vänta långa stunder. Det ena stora flyttningslasset efter det andra stängde passagen. Den branta vägen uppför backarne var isynnerhet besvärlig. Vi manliga påssagerare tillryggalade en stor del al vägen tili fots. Föret på natten hunno vi fram till Versailles. Da tjagufyra tizmarvo i Paris arder kommoenens regering skola länge lefva I mitt minne. OC. L. SS SDEEREOEE DANMABE. Med stöd af Wienfredens nittonde artikel har 125 Fersoner från Nordåslesvig hos Kjö benhavns magistrat anmält att de vilja fortfara att vara danska undersåter. Dezasapersoner kunna icke itervända till Slesvig utan att medföra ett k tevis från en densk kommun, och magistraten begärde den 8 d:s borgarrenpresentationens tycke till ntför