Aftonbladet – 11 maj 1871, sida 2

ummet var svuskigt och de närvarande be-d odo af qvinnor och barn i mindre ordent-!n ;a och snygga drägter. Vid ett bord ierala dan af rummet satt en rad af qvinnorlyv ed röda skärp öfver skuldran och rödals ilten om lifvet. Flere talarinnor uppträdde, lo land andra en ung, vacker qvinna med bölnde svart hår och blixtrande ögon, menig Ila talen voro föga sammanhängande ochlr egripliga. i 4 Om striden i stationshuset vid Clismart1 atten mellan den 1 och 2 dennes meddelar s imes korrespondent följande enskildheter: ly Den 22:a jägarbataljonen hade i mörkret mugit sig tätt intill den af issargenterna beatta stationsbyggningen och höll sig här dold nader tre timmar, innan den företog anfallet. fellan kl. 11 och 12 framryckte den första olonnen, och på skildtvaktens rop: Wer a? svarade befälhafvaren: Nationalgardets 2:a bataljon!s hvarpå soldaten lät den pas-l: era. Denne blef ögonblickligen skjuten och tstionsbygningen kringränd. Här funnos tvål! iationalgardes-bataljoner och ett kompani ranctireurs. Tredjedelen af manskapet låg djap sömn, i det ögonblick blodbadet börade, Då fienden kom in, sprungo de upp ich föreökte sätta sig till motvärn, men enlast få hade sina gevär till hands. Huru sjelplösa de måste varit, finner man deraf, ut öfver 200 nationalgardister och francireurs stupade på stället, under det regeiogstrupperna endast förlorade 5 man. En lel af nstionalgsrdisterca slapp ut i det fria och språng i riktning mot Issy och Vanves. Trupperoa töröljde dem med gevärseld, och besättniogen i fästena, som såg denna eld, trodde att fisnden ville göra ett anfall mot dem och örpnade äfven ena mördande gevärseld från vallarne. Sålunda nedskötos de olyckliga hoptals genom vänners och fienders korseld. Det var ett förskräckligt skådespel. De sårades skrik hördeg på långt håll — de bådo att blifva bortburna eller erhålla en tår vatten. Flere timmar senare, då regeringstrupperna hade tagit stationsbygningen i besittning, utsände en officer, som rördes af dessa klagorop, soldater för att inbära de sårade, men dessa trupper måste draga sig tillbaka för den våldsamma elden från vallarne. I en skrifvelse till Times från dess korrespondent heter det: Detta borgeriiga krig är på väg att urarta till vild grymhet. Tropperna gå längre än deras officerare önska. Ingen pardonn, sådan är nu deras lösen. Man hör dem uttala sig på detta sätt alldeles kallblodigt, och de göra allvar af hotelsen, när de få tillfälle att angripa iosurgenterna under omständigheter, som göra det omöjligt för dessa att försvara sig. Den 2 dennes meddelade jag genom televraf, att ötvec 300 olycklige blitvit nedstuckna med bajonett på jernvägsstationen i Clamart. Då Picard underrättade nationaliörsamlingen, att denna position blifvit tagen, omnämnde han icke detta blodbad, och det nämnes icke heller i den offieiella rapporten från ifrågavsrande general; men saken är icke desto mindre viss, och fiendtligheterna fortsättas få samma rysliga sätt. Man ken nu icke längre hysa ringsste tvifvel om härens känslor. Svårigheten för de högre officerarne ligger icke mera i att hindra soldaterna att fraternisera med rebellerna, utan i att afhålla dem från att nedgöra hvarje nationaigardist, som faller i deras händer. Afven kommusen har hittills uaderlåtit ett omtala exekutionen i massa i Cilamart. Dea fruktar sannolikt att ett sådant budskap skulle hos dess anhängare injaga ena skräck, som måste påskynda dess fall; men Rossels förklaring, att bån ämnar skjuta den förste parlameatär, som ivfioner sig för att fordra Issys kapitulation, är tillräcklig för att visa, af hvilka känslor kommunen och dess generaler äro uppfyllda. Man sätter sig i denna kamp alldeles öfver de vanliga krigsbraken. Röfvare, och mördare äro benämningar, som hvartdera partiet använder om sina motståndare, och det hat, som pu råder mellan fransmännen inbördes, öfvergår vida den förbittring, som förut rådde mellan fransmän och preussare. Kommunens nuvarande krigsminister, Rossel, har i ett bref till Times förklarat för osann nämnde tidnings uppgift, att han skall hos Thiers ha anhållit om en officersgrad i armen. Man påstår — tillägger han — att en upgdomlig harm skulle ha kastat mig i revolutionens led. Det finnes hos mig ingen harm, utan en mogen cech i lång tid öfverlagd vrede mot den fordna samhällsordnivgen och mot det fordna Frankrike, hvilket så fegt dukat under. General Wroblewski, som för befälet öfver franska insurgenternas venstra flygel (der högra står under Dombrowski) är, enligt Times franska korrespondent i Paris, född i Lithauen 1838. Han var elev vid polytekniska skolan i Petersburg, hvilken han ål! 1861 lemnade med löjtnants rang. Han meddelade derefter undervisning i Sokolce i Poien och blef slutligen föreständare för gym: nasiet i denna stad. Han deltog med myc. ken ifver i polska uppresoingen år 1863, först som stabschef i distriktet Groduo, sedermera som general en chsf i fyra distrikter, blend hvilka Lublin och Augustowo. Han erhöl derefter öfverbefälet öfver lithauiska kavalleriet och blef tre gånger sårad; men h lyckades undkomma och sökte en fris! I Paris, der han alltsedan år 1864 st Aadi; vistats och ända till för kort tid se jan fö ett mycket tillbakadraget lif. Hy, spelac iogen framstående roll under det, andra ke sardörast, och hans föregåene if är fri från de fel, som man förebått så många s de högre officerarne i koromunens här. Har exempel förmådde också många af hans lands män att träda in i nationalgardets ledei Avtalet af militäriskt bildade vfficerare, sor tagit tjenst hos Jasurgentern?., uppgifves ti (icke mindre än 150, Wroblewski anses var len mysket ärelysten man och skall mycke