Aftonbladet – 9 maj 1871, sida 2

ningar och förargelser, som lura på honom ur tusende bakhåll på hans väg genom lifvet, för att reta galifeber på konom i obevakade ögonblick och bringa honom ur hans vanliga jemnvigt. Stöflar hafva, efter hvad vi försport, betett sig på samma ohemula sätt emot honom, isynnerhet rågon varm morgonstund, då hvarje ovanligare ansträngniog sätter en menniskas blod i kokning kanske för hela dagen. Har pni någonsin sett herr Desperado i fejd med trånga stöflar, då ofvanlädret lik en orubblig skidtvskt vägrar att insläppa herr Desperados häl och ståndaktigt förklarar inträdet förbjudet till de främre regionerna, i trots af lock och pock, såpa och pimpsten? Om ni aldrig sett denna syn, bör ni laga att ni får se den, inpan ni afskuddar detta dödliga stoft. Det är värdt något att se Desperado, flämtande och stretande med de motsträfviga stöflarna, i det fåfänga bemödandet att på ett varaktigt sätt fästa dem vid sin person. I såfana ögonblick är det isynnerhet Desperado är rysligt skön liksom hafvet i en storm. Om salpeter exploderar eller pj, lemna vi osagdt; men försätt bara en Desperado i kontakt red en trång stöfvel, och ni skall få höra sådana explosioner af rsinvig vrede, att ni aldrig hört maken. Bomuliskrut är oskyldig lamull i jemförelse med Desperado, der han hoppar omkrivg på ett ben, i ett osaligt mellantillstånd, med stöfveln på halfva foten och cmöjlig att få hvarken af eller på. Vi beklaga den stöfveln, om herr Desperado skulle nödgas afstå rån sin föresats. Den hår lidanden att förvärta; en väntan, som aldrig är angenäm! n korkar åå! Har ni någonsin gjort edra akttagelser öfver en Desperado, bemödande ig att utdraga en kork utan det simpla, nekaniska bjelpmedlet af en korkskruf, Att