Aftonbladet – 6 maj 1871, sida 2

vig att kasta mig i partistriderna och låta: tala medborgare, hvilka mitt samvete beraktar såsom oskyldiga, och hvilkas enda rott bestär i att ha uttalet ordet försoning. Times korrespondent i Paris uppgifver säom orsak till Cluserets afskedande från krigsninisterbefattningen, att Dombrowski och Wroblewski förklarat sig af missnöje med ionom skola nediägga sina befäl. Sedan Clueret i anledning deraf blifvit arresterad, blef cke vidare fråga härora. KL 10 f. m. den 1 dennes hissade fästet ssy parlamentärflagg, och en officer begaf ig till insurgenterna för att underhandia med lem om kapitulation. De erbjödo sig att apitulera, ined vilkor att de finge aftåga. 3eneral Öissey, som misstänkte förräderi, egärde garantier, att fästet icke skulle sprängas i laften, när regeringstrupperna yckte in, och ville ha några insurgenter till gislan. Då insurgenterna icke ville gå in härpå, ströks den hvita flaggan och den röda hissades, hvarpå bombarderiogen började på nytt. Soltanen af Torkiet har sändt sin förste noffunktionär, Nevres Pascha, till Kairo med vigtiga diplomatiska skrifvelser. Ealigt hvad som inhomtas i korrespondenser trån Konstantinopel råder vid turkiska hofvet stor förbittring mot khediven, emedan man tillskrifver honom skulden till upproret i Yemen och särskildt finner det strida mot en vasalls rättigheter, att han icke velat tillåta de turkiska trupper, hvilka skulle sändas hem till Earopa, passera fram genom Suezkanalen atan att förut ha nediagt sina vapen. Khediven är icke okunnig om denna sinnesstämning i Konstantinopel och har af denna orsak redan i flera månader vidtegit omfattande rustningar. Isyonerhet vid Alexandria och Pärt Said lära befästningar ha blifvit utförda i stor skala. Om man får tro en korrespondens af den 25 April från Pera till Augsb. allg. Zeit., är afsigten med Nevres Paschas beskickning till Kuiro ingen annar än att girva khediven valet mellan fullständig underkastelse eller krig. Korrespondenten skrifver: Ismail Pascha har med kejsar Nepoleon III förlorat sitt bästa stöd och har genom Londonkarpfere beslut kommit i en ännu obehag! g än förat. Un derrättelsen om kejsarens tillfångatagande vid Sedan försatte honom i ett sådant misshumör, att han lät gifva basionad åt den bofeirbetsmar, som lemnade honom telegrammet 0. denna händelse. Porten känner mycket väl till khedivens planer, och då han ständigt hyser farhågor för gina syriska besittningar, har ban för länge sedan bestämt sig för att göra slat på khedivens oberoende. Med Ryssland har Turkiet afslutit eo hemlig konvention, hvari detta väl icke utlofvar något militäriskt bistånd, men förbinder sig att förhindra hvarje inblandning i striden från de europeiska makternas och särskildt Englsnds sida. Nevres Pascha, som den 21 April på aftonea an lände till Kairo, her tillställt khediven ett ultimstam, hvilket skall besvaras inom tre dagar. Detta ultinatum innehåller ande fordringar: 1) Den egyptiska krigshärevs förminskande till get itraktaterna fastställda antale:. 2) Afbrytande af alla befästningsarbetena och raseriag af fästena vid Röda hafvet. 3) Khadivens instäilelse i Konstautinonel för att försvara sig inför sultanen. Om khediven gifver ett nekande svar, är Nevres Paschs bemyadigad att meddelas honor hans afsättniog. Porten anser sig nog stark att genomdrifva sina yrkanden, om blott de europeiska makterna vilja förhålla sig neutrals; han tänker i detta afseende åberopa sig på Paristraktatens 9:de artikel, hvilken stadgar att de europeiska makterna ej skola bianda sig i Tarkiets inre angelägerhater. Om Ezypten blir kufvadt skall det delas i tre ståthållareskaper, Alexsndria, Kairo och Öfre Egypten, samt i likhet med de öfriga provinserna styras af paschar. Eoligt ett telegram från Konstantinopel af den 3 dennes har Nevres Pascha återkommit dit med ett bref från khediven, hvari försäkras, att befästandet af Suezkanalen har blifvit iostäldt. Khedivea väntas till Konstantinopel.