Aftonbladet – 6 maj 1871, sida 2

NV rn astades dock, såsom Times anmärker, icke erföre att majoriteten ogiliade dess grundts, utan derföre att man ville skona minidren. Derefter kom ordningen till det af orsens väckta förslaget att från 6 till 5 enes nedsätta nämnda skatt, Omröstninen utföll här med 294 röster mot och 248 ir nedsättningen. Presidenten i fattigvårdsepartementet Stansfeld uppträdde till förvar för regeringens förslag att höja inkomstsatten med 2 pence, förklarande, att det nns endast två utvägar att betäcka statsristen, nemligen antiogen den nu föreslagna satteförhöjniogen elter också ett afbrott-i fbetalandet af statsskulden. Ministerens ch dess anhängares hela fyndighet kunde ke — säger Times — göra svaret på denna åga tveksamt. I ena vågskålen lågo rätt ch billighet, i den andra sympatien, och miisteören erhöll majoritet af gunst, men ickel enom argumenter. Man villa ej förlora ! enna verkligt liberala ministere, Vi vilja . är efter en tysk tidning meddela en sam-l ranfattad historik öfver dess tillryggalagda i ana. Ministören Gladstone tillträdde i )ecember 1868 regerivgen, sedan ministeren Jisraeli stannat i minoriteten med sin irländka bill och besluatit sig för att upplösa pars mentet. Norddentsche allgemeine Zeitung meddelar ågr. upplysningar om fredsunderhandlinoe i Brässel. I enlighet med fredsprelininärerna ha de tyska fullmäktige, berättar idningen, föreslagit, att betalningen af de 5 nilliarderna i krigskostnadsersättning skulle ke genom qvartalsatbetalnicgar, börjande ned den 2 Mars 1871 och slutande med den Mars 1874, och verkställas i penningar lier värdepapper eller myntmetall. Franska egeringen hsr genom sina underhandlare varat härpå med ett motförslag, som, annärker tidningen, ei står i samklang med ;reliminärfreden. Den franska regeringen yttrar i sin skrifvelse: I — Tanken att på förhand fastställa elfva vartalsterminer för hela betalniagen i klin-: ande mynt eller handelspapper at den sumna af fem milliarder, gom skall anskaffas, an icke bifallas. Den kan materielt ej sätas i verket, och det fanns ingen stati verllen, intet consortium af bankirer, som på llvar och ärligt skulle kunna tänka på att kläda sig dylika förbindelser, underkasta sig stt dylikt ansvar. Längre fram yttras det beträffande den yrkade betalningen i klingande mynt eller nyatmetall: Det är en materiel omöjlighet, som icke tarfvar något långt bevis, JFEn sålan massa disponibla kavitaler finns icke i 1ela verlden. Härefter framställes följande notförslag: 1) Frankrike betalar effektivt under tre år i lika delar och från den 1 Juli 1871 en årlig samma af 333,333,333 francs. 2) Det lemnar till Tyskland den 1 Jali 1871 emtio förbindelser på frauska fem procents äntepapper, hvilka representera ett kapital vi en milliard och på terminer, som framdees skola bestämmas, skola konverteras i förvindelser, hvilka kunna i vanlig form negovieras. Det öfverlemnar till det tyska riket... nånader efter ratifikationernas utvexling 150 örbindelser, hvardera på en million fem orocents räntepapper, konverterbara i provisionella förbindelser af den 1 November 1874 pligt de kontrakerande parternas slutliga öfverenskommelse. 4) Slutligen upphör till följd vf skuldens reglering ockupationen af det franska området från den 1 Jali 1871. Vi skola således, — utbrister Norddeutsche Veitung harmset — hålla tillgodo med att sanska regeringen gäldar sin skuld till oss med blott en milliard i klingande mynt, och utt hon utsträcker betalningen af denna miliard öfver tre år! Vi skola vidare ti!l största lelen, fyra femtedelar af vårt anspråk, låta vöja oss med räntebärande förbindelser, som iro underkastade alla kursomvexlingar, som inder vissa omständigheter kunna äfventyra utt bli alldeles värdelösa, och som, ifall vi gå n på på detta förslag, skulle låta de 5 miliarderna smälta ihop till 3, högst 3!o!. Tidningen tröstar sig dock med, att Tyskand i dö af tyska trupper besatta franska områdena eger en tiliräckiig underpant, att saken skall få en utgång, som motsvarar dess intressen. Den irländska kyrkofrågan eller egentligen rågan om irländska statskyrkans afskafande var den häfstång, medelst hvilkeo misiståren Disraeli störtades, Hon var tillize len stege, på hvilken det liberala partiet upptog till makten, De nyutskrifna valen gåfvo sppositionen en afgjord majoritet, och Disraeli van, VenOm landets votom att rymma fälEr s var tillika det nya kabinettete et. Dermed vc i 3 4 tällning gifven, och uframträdde äfven ör parlamentet med ett lagiörslag OM irländka statskyrkaos afskaffande och användanlet af hennes inkomster till allmännyttiga änlamål. Frågan blef efter en grundlig disussion och en svår strid med det reformen notsträfvandae öfverhuset slutligen en gång ör alla afgjord i liberal anda, och dermed ade ministören Gladstone-Bright på det nest lysande sätt bevisat sin rättighet att xistera. Men äfven i andra hänseenden utvecklade lenna ministere en från de på kootinenten ådande politiska grundsatserna fullkomligt kild verksamhet. Den proklamerade såsom n princip för sin politik, att det var regeingens pligt att så mycket som möjligt lindra andets skattebördor och isynnerhet genom uccessivt undanrödjande af de indirexta skatern2 så mycket som möjligt upphäfva det ryck de utöfva få de lägre och talrikare olkklasserna. Kabinettet beslöt derföre, att väsentlig mån minska numerären af Engands ars och flotta. Det första stora steet härtill var reduktionen a; besittningarne kolonierna, för hvilka tillkännegafs, att inom vå eller tre år alla kungliga trupper skulle Iragas tillbaka, och att derföre kolonierna jelfva skuile iå öfvertaga pligten att sörja för itt försvar. Kolonierna hade städse visat ig så ifriga att erhålla rättighet till fullstänlig sjelfstyrelse och man hade beredviliigt gifrit dem denna rättighet Men nu måste de fven bära följderaa deraf, uemligsn att banat mellan koloni och moderland blef mycet lösare och att moderlandet sträfvade emot tt göra uppoffringar för kolonierna, hvilka , gin sida vägrada göra något slags offer Ir moderlandet, Trögen dessa orundsatser,!