voro af så grofkornig beskaffenhet, att syndaren i sitt försvar icke heller förmådde så noga väga sina uttryck. Detta allt tillväga. bragte en skandal, som hade uppassarens afförande till folisen till följd. Men polisen, som fann den uppretade pojken alltför motspänstig, trodde sig böra tillvägagå ännu allvarsammare. Efter några dagars polisfängelse såg han sig törvandlad till soldat. På den tiden egde nemligen den österrikiska polisen en makt, hvarom en hvar som ej ville tro derpå, lätt kunde få öfvertyga sig, och nämnde åtgärd var den kanal genom hvilken man aflägsnade missbagliga personer. Då Beethoven någon tid derefter åter besökte kafeet zam römischen Kaisero, kom värden bonom till rötes med många förnyade ursäkter för det obehagliga uppträdet och meddelade bonom derjemte att Beethoven redan erhållit all upprättelse, i det den oförskämde lymmeln redan ber nusköten. Och det kallar ni en upprättelse för mig!?o utbrast Beethoven förtörnad. Men dervid lät han det icke bero. Utan uppskof vidtog han hos sina bekanta i de högre militäriska kretsarne de eftertryckligaste mått och steg för att befria den olycklige, hvilket ock slutligen lyckades honom och i sjelfva verket endast kunde lyckas en man som Beethoven, hvars stora betydenhet dock ärades i alla kretsar och hvars godbet och rättskänsla i närvarande fall ej kunde förfela en mäktig inverkan. Schindler. berättar i sin Beethovens-biografi om en uppassare hvilkens förtjenst det var att doktor Wawruch skyndade att bistå den dödssjuke ensamme mästaren, under det de derigenom bedröfligt odödligvordna läkarne Standepheim och Braunhofer hade vägrat detta. Om denne uppassare var densamme som uppträdt i vår berättelse, kunna vi ej säga, men anse det ej sakna sannolikhet. Den sista bjudningen, som den lefnadströtte mästaren säkert gerna följde, var dödsfurstens den 26 Mars 1827! Beethovens humoristiska uppfattning af detta moment såväl som af den katcisktkyrkliga synpunkten märkes af haDps yttranle, seda han få dagar före six död på sina vänners enträgna önskap underkastat sig de ;akramentala — dödsceremonierna: plaudite, umicil comoedig est finita In (Klappen vän:er kömedien är slut..) — Slutformel i det ornromerska lustspelet.)