finnes i foyern och ej i förstugan, såsor förat. Hvilket uttryck af ironi spelade ick på den gawles marmoranlete! Icke var de den revolutionen Voltaire äsyftat. Det regnar ännu, sade man och stack u näsan öfver balkongen. Men man menad icke att det regnade bomber. Det var hel enkelt fråga om vanligt, naturligt regn, hvilket gjorde aftonen utanför teaterhuset änn otrefligare. Kanonaden fortfor med samm: häftighet, men derpå tycktes denna publik e gifva akt. Så fortgick spektaklet, och nä vi åter trädde ut på gatan hördes kanon skotten med oförminskad kraft. Den spek:takelaftonen skall jag ej så lätt glömms Jag gick in på Caf de Ia Regence, der de såg ut som vanligt, men betydligt mindrc besökt. Under samspråk med den ofvannämnde norrmannen och en dansk läkare nästan de enda skandinaver, som man numera lärer kunna få se på Regence, samt en fransk läkare stannade jag en stund på catt. De enda gäster, utom vårt sällskap, som der funnos, utgjordes af några mycket bullersamma npationalgardes-officerare. Man sade mig att Dombrowsky brukat hvarje afton komma på detta cafb, som alltid varit besökt af skandinaver och polackar, ända tilldess han plötsligt blef general, efter hvilken tid han väl fått annat att tänka på. Medan jag nämner Dombrowsky kan jag ej underlåta att meddela, att flere af hans landsmän, hvilka befinna sig i Versailles, försäkrat mig, att mannen verkligen varit häktad på anklagelse att hafva förfärdigat falska anksedlar samt att man allmänt anser anklagelsen hafva varit fullt grundad. Under en tid, då lidelserna äro i svallning och då förtal och obestyrkta beskyllningar höra till mycket vanliga tilldragelser, må man taga sig i akt för att sätta tro till hvad som berättas om politiska motståndare, men då Dombrowskys egna landsmän, hvilka dock ej hafvå någon anledning att svärta honom, berätta det nyssnämnda, tror jag att det kan återgifvas, synnerligen som det är betecknande för den s. k. regering, som utar tvekan använder hvilka personer som helst. Det säges dock att Dombrowsky verkligen skall vara skicklig militär, något hvilket ej alla vilja medgifva om Cluseret, hvaremot de beskyllningar för oärlighet, som man hört framkastas mot honom från en tidigare period af hans lefnad, äro, såvidt jag kunnat erfara, temligen sväfvande. Den värsta beskyllnirgen var dock införd i flere tidningar och ucdertecknad af mr Cluserets f. d. kamrat i fransk tjenst, en kapten, som satte ut hela sitt namn. Så är också kommunen allmänt föraktad. Att den under sådana omständigheter ännu kan hålla sig, torde väl få tillskrifvas endast den råa styrkans makt. Men länge kan det otvitvelaktigt icke fortfara på detta sätt. Det är åtminstone det intryck man erhåller af ett besök i Parisa. Klockan var tolf på natten, men Cafö de la Regence stängde icke ännu sin lokal Kommunens herrar officerare fortsatte sin konversation, och då kunde ett caf naturigtvis hållas öppet huru länge som helst. Ehuru jag visst icke ville spionera på dessa kommunchefer, fann jag dock af intresse att stanna qvar för att höra något på deras samtal. Detta var dock utan all betydelse och rörde sig omkriog mycket likgiltiga föremål. De aflägsnade sig slutligen, och vårt ällskap tycktes icke det ringaste hafva väckt leras uppmärksamhet. När jag begat mig öfver Palais-Royalorget hem till Hötel du Louvre, hade kaionaden ändtligen tystnat. Regnet föll i tröminar. Icke en enda menniska såg jag. Posterna utanför Palais-Royal och Louvren ycktes till och med hafva försvunnit. Icke ns stegen af någon patrull kunde förmäras. Det var tyst som under den djupaste red, nej, det var en annan tystnad, en hemsk. om vore den dödens egen. Jag kom hem ill den stora ödemarken, nådde mitt rum, n ganska angenäm oas, men kunde icke på inge insomna. Bilderna af hvad jag sett nder denna dag passsrade revy, krigsaceerna utanför Paris, de öde och mörka gaorna inuti staden, den elegant upplysta och äl befolkade teatersalongen, och så åter vörker och tystnad. Ändtligen somnade jag, en väcktes tidigt på morgonen af samme musik, som gårdagens, kanondundret frår I istena och batterierna rundtomkring Paris. Hvad jag under den dagens lopp hörde oh såg tillhör nästa kapitel af denna lills kizz efter verkligheten. OL