Aftonbladet – 3 maj 1871, sida 2

56, då Serrano kommenderade reaktionens kar!g chbatterier mot cortesmajoriteten. Serrano: Hvad viljen I då egentligen? Viljen I ra Madrid till ett annat Paris — fusiljera preerna och plundra husen? (Stormande protester v in republikanernes sida.) Talaren höll i en god lt and i samma anda. ) Figueras begärde förklaring af vissa uttryck, m konseljpresidenten begagnat. l Under den debatt, som i anledning häraf upp-: od, yttrade Dias Quintero bland annat, att om . errano till förmån för republiken gjort endast en sendel så mycket som nu för att undertrycka l: enne, skulle hon redan ha segrat. ; Serrano afgaf slutligen den förklaring, att han ke åsyftat att förolämpa den republikanska mi; oriteten, utan endast i egenskap af armåns chef! elat försvara dennas ära. Vid kammarens sammanträde följande dag, å granskningen af valfullmakterna fortsat28, gaf ett annat ministerielt val anledning ill en icke mindre stormig debatt, under ken Castelar i de starkaste ordalag uppdde mot regeringen och dynastien. Om jenna diskussion meddela vi efter samma orrespondent följande: Castelar yttrade — efter att ha med dokumenerade fakta motiverat sitt förslag att kammaren kulle förklara valet betänkligt — att det, så länge let nuvarande systemet af inblandning i valen icke ipphör, hvarken kan finnas någon ordning eller ågon re; oring och att regeringsmaktens utöfning inder sådana förhållanden icke blifver någonting nnat än en skamlig usurpation, verkställd genom tyrkan och försvarad genom korruption och inrig. Den vigtigaste handling i det politiska lifjet, fortfor han, är valhandlingen. Grundvalen för varje berättigad makt är folksuveräniteten. Denvas uttryck är den allmänna rösträtten. I det noderna samhället gifves det icke någon annan egitimitet. Att våldsamt reglera den allmänna rösträtten genom de krafter, som äro afsedda att skydda honom, är att bringa folket till att förneka en sådan falsk laglighet och vakta på deträtta ögonplicket då det genom en revolution kan svara på le godtyckliga tilltagen uppifrån. -Talaren känner icke någon värre demagog än inrikesministern. Sådana ministrar passa icke i en regering, utan der, hvarest nästa barrikadstrid förberedes Taaren har städse velat fasthålla laglighetens ståndpunkt; men om hans parti frågar honom: Hvad skola vi göra, när regeringen förfalskar valen? svarar han: konspirera mot konspiratörerna, möta våld med våld. Sambällsmekanismen följer samma lagar som verldsbyggnadens. Derföre skulle en minister, som respekterade valens laglighet och frihet, vara ovärderlig. Den skulle för Spanien vara en verklig fredsstiftare (pacificador) Det skulle då icke mera gifvas några statskupper uppifrån eller några pronunciamentos nedifrån, hvilka, efter att ha förstört monarkiens prestige, hindra nationen att uppnå den mognad som en republik kräfver af sina medborgare. Talaren liknade derefter inrikesministern vid de olycklige, hvilka alltifrån födelsen äro döfstumwa. Han saknade sinnet för laglighet. Regeringen, gom genom det sätt, hvarpå bon gjort slut på interimstillståndet, ådragit sig en ofantlig impopularitet, bade företagit sig den omöjliga uppgiften att undertrycka den nationella oppositionen mot den nya regimen. En minister, som icke ville nedlåta sig till den allmänna rösträttens förfalskande (Rivero), undanträngdes genom en konspiration af det progressistiska kotteriet. Hade taiaren varit minister, skulle han aktningafullt förklarat för konungen: mitt fäderneslands tillstånd gör det till en pligt för mig att råda ers majestät att, såsom Leopold af Belgien i ett sådant fall skulle ha gjort. resa hem, gå vida ni icke villlikasom Maximilian blifva våldsamt tillbakavisad... Denna nation, som bland sina legoknektar, bland sina lifdrabanter räknade dessa stackars obskura hertigar af Savoyen, hvilka nu grundlägga en dynasti... (Afbrott af presidenten, stormande applåder från läktarne). Talaren erinrade med åberopande af Taciti, Suetonii m. fl. exempel om att bistorien i alla tider varit fri, och att han blott anförde ett historiskt faktum då han talade om att hertig Filibert af Savoyen och konung Carl Emanuel endast följt i släptåg med Carl V:s och Filip, II:s triumfvagn. (Rop: Till ordningen. Tumult på båda sidor). Figueras: Man vise mig den artikel i konstitutionen, som förklarar hertigarne af Savoyen okränk: bara. Castelar slutade med att förklara, att likasom inskriften öfver Dantes helvete: I som inträden, låten hoppet fara! alltid på honom gjort ett ännu mera skakande intryck än skaldens skil dringar af helvetets qval, så nedtrycktes hans sinne mera af tanken på att vi icke mera äro i stånd at på laglig väg försvara och rädda friheten och få derneslandet än af alla valens fasor. Den store talarens ord gjorde nu såsom alltid ett mäktigt intryck. Eu par dagai derefter framställde han det af oss förut omoämnda förelaget om kocuogens och dyna stiens afsättande. toret