Aftonbladet – 3 maj 1871, sida 2

d några hjertiiga ord och öfverlemnade sitt 18 p till brodren Tirifoque, hvilken förkla-tes 2, att detta emblem skulle, till minne afl.; ova märkvärdiga dag, förvaras i frimure-g ts arkiv. Derpå talade medborgarne Le-l fri ingais och Allix, medlemmar af kommunen. sti rodren V. ar Skottska rosen betecknade i t tal bland annat kommunen, detta nya 90 slomos tempel, såsom det verk, hvilket fri-!. urarne sträfvade att uppföra, d.v. 8. rätt-!g sa och arbete såzom grundvalar för sam-ltu illet. Den af mer än 2000 frimurare be-lh ående deputationen drog sig tillbaka, sedan . n först omgjordat sitt bangr med med or-1!c ren Valles röda skärp samt tagit med sig 1 röd fana, under trefaldiga bifalls-vivat ligt fransysk och skotsk ritus. En delega-lg on af kommunen ledsagade frimurare-depuit tionen ända till rue de Cadet, och på väli en dit helsades den af folkets bifallsrop, och ) är man ändtligen skildes åt, böll medlemraen ;, kommunen, medborgaren Ranvier, ett pa-lg riotiskt afskedstal. Osämjan och splittringen inom kommunen ro i ständigt tilltagande. Dels tvistar man lt m systemer, dels angriper man hvarandra js ersonligen med största raseri. En af uppd orets tidninger La Commune skrifver: Pais har knapt sluppit ur advokaternes klor, l, örrän det fallit i händerna på idealisterne(!). z Vi ha sannerligen kommit ur askan i elden. js ommunensmedlemmar representera en mängd I! ekter med mer eller mindre barbariska namn: 7 ommuvism, baboavisme, kolletivism, indi-l, idoalism, jakobiniem, hebertism, unitarism , ch federalism. Så ha de sjelfve klassifice-1 at sig i klubbarne, i folkförsamlingarne, Pål! uoternationales möten, i komitternas programl! ner och under diskussionen i tidningarne. De a plötsligt kommit till makten utan att tänka , vä, att de styrandes uppgift icke beståri att li starbeta författningen för år 2000 eller den l: spostoliska trosbekännelsen, utan deremot il tt tillredsställa ögonblickets kraf och vidl aga åtgärder i öfverensstämmelse med situaj ionen dag för dag. Allt hvad de företaga; ig står derlör i alltmer skriande motsats tilll leras fordna bana och deras grundsatser. Mellan kommunen och dess polisprefekt ller, såsom hans officiella titel låter. delei seraden i polisprefektureo Raoul Rigault,l: var en tvist utbrutit, som haft denne sist-, hämnades afsked till följd. Han har begåtti större ingrepp i medborgarnes personliga friI het och rättigheter än någon kejserlig polisprefekt skulle ha fördristat sig till. Flereafl. komrsunecs medieimar fordrade att undan-. ag skulle göras för dem i förbudet att besöka fångar, som sutto i enskildt fängelse. Raov! Rigauit satt sig dock bestämdt emot, att någon blandade sig i,hans affärer. Medborgeren Parisil sökte slita tvisten genom ait föreslå, att kommunens medlemmar skulle få den begärda tillåtelsen, men med vilkor att någon al polisens tjenstemän följde med in i cellerna. Häremot protesterade flera andra medlemmar, om funno det opassande, satt män i deras höga ställnipg icke kunde inspiciera fängelserna, utan stt ha en polisbetjent i hälarne på sig. Då det under debatten yttrades, att det var af vigt för kommunen att genom sina egna medlemmar undersöka skälen till de skedda arresteringarne, och att samtal med de häktade vore lämpliga dertill, förklarade en medlem, att många arrestanter icke hade ringaste aning om hvarför de blifvit kastade i fängelse. Då kommunen fattade ett beslut, som gick Raoul Rigault emot, tog denne, såsom nyss nämndes, afsked. Hans efterträdare heter Cournet. Det har flera gånger berättats, att ordföranden i centralkomiten Assy blifvit arresterad. Tidningen Le Nouvelliste de Rouen förklarar sammanbanget bärmed på följavde sätt: Assy utöfvar på grund af sin ställning i Ioternationale atort inflytande på arbetarne i Belgien, och han har flera gånger begifvit sig till nämnda land för att värfva rekryter till kommunen. Hvarje gång han företagit en af dessa missioner, hvilkas resultat icke varit utan framgång för honom, har man för att betrygga hans resa och döljs dennas ändamål utspridt i Paris att han blifvit arresterad. I Spanien fortfar det spända förhål:andet mellan dynastiens anhängare och republikanerne. De sistnämnde utgöra visserligen endast en minoritet inom cortes; men, uppburen af ett talrikt parti inom landet, som isynnerhet efter de sista händelserna i Frankrike tyckes ha vunnit ökad styrka, intager denna minoritet en särdeles bestämd och energisk hållning. Häftiga parlamentariska sammandrabbningar ega till följd deraf zom oftast rum. Vid representantkammarens sammanträde den 19 i förra månaden gaf ett af oppositionen starkt anfallet ministerielt val anledning till en ytterst stormig debatt, för hvilken vi här redogöra efter en korrespondent från Madrid till Neue Freie Presse. Dias Quintero, en republikan, gjorde en sammanställniog af de medel regeringen vid ifrågavarande tillfälle användt för att korrumpera valet. betonade starkt det missbruk af den väpnade styrkan, hvartill hon gjort sig skyldig, och slutade med dessa ord: Genom att godkänna detta val, mina herrar, skullen I på ett ovärdigt sätt göra eder medbrottsliga i denna kedja af förfalskningar. Konseljpresidenten Serrano begärde nu ordet och började med mycken häftighet, pekande på republikanernes bänkar: Någonting, som är ovårdigt, skamligt och exempellöst i den parlamentariska historien, är det språk, desse herrar föra. (Rop från högern: mycket bra! från venstern: mycket illa!) Talaren inlät sig nu på ett försvar för armen såsom det enda värnet för Spaniens frihet, dementerade på det bestämdaste allt, som blifvit sagdt om truppernas olagliga inblandning vid salen, och utropade slutligen: Hvar äro bevi sen? Kanske i dessa herrars ord? (Nej, i dokamenter, svara republikanerneikorps) Talaren fortfor, sägande att republikanerne taga friheten af daga, att mera oberoende val än de senaste aldrig funnits, att de sista konstituerande cortes begärt monarki och en konung, och att republikanerne förgäfves skulle försöka att imponera genom grofhet och skandal och utöfva ett minoritetstyranni mot majoriteten. Vigueras erinrade, i anledning af talet om miI norifetstyranni, om hvad som skedde år 1843 och NYEDS OO SÄNT NN YEO NTE EDT TIDER NE Du får sörja för en lifränta åt dofia Liberata, som du så skrämde genom att hopps in genom fönstret; men den elaka lilla Margarita skall sörja för en sådan åt dofis Escolastica.n Natnaran Nniranada darna nen mesetfa NIv