Aftonbladet – 2 maj 1871, sida 2

STOCKHOLM den 2 Maj. Ungefär lika sent på denna riksdag som år 1869 har konstitutionsutskottet nu framkosrnit med ett förslag till ny tryckfrihetsförordning. Följden deraf blir måhända den, att då återremisser af vissa punkter utan tvifvel komma att ega rum och sammanjemkningar torde ifrågakomma, riksdagen icke hinner bli färdig med något beslut i ämnet. Någon obotlig skada åstadkommes derigenom visserligen icke, alldenstund ett dylikt grundlagsförs!ag ändock icke kan komma under definitiv behandling förr än vid 1873 års riksdag och det sålunda i sjelfva verket gör alldeles detsamma, om det blefve antaget att phvila nu eller nästa år. I alla händelser och äfven om förslaget nu icke skulle hinna efter behörig gransknicg bli sådant, att det kan antagss såsom hvilande, så är utan tvifvel i och genom detsamma ett godt stycke arbete på detta lagstiftnipgsområde undangjordt, så att saken redan i början af nästa riksdag skulle kuona bringas å bane och af kamrarne sättas i ett sådant skick, att ett definitivt godkännande vid början af nästa legislaturperiod kan vara att förvänta. Denaa riksdags konstitutionsutskott förtjevar ott rättvist erkännande för det sorgfälliga arbete det egzoat åt saken och för det i många hänseendsn högst föctjenstfolla resultatet. Det nu framis laget utmä ker sig bögst för förslag och fram senare tiden varit syatiga. närvarande tryckfrihotsförordningens vidlyttiga, i flara hönsarnden tvetydiga och motsägande och i några delar ganska barbariska bestämmelsar skulle träda en ganska enke! och klar författning, om hvilken i allmänhet kan sägas, att den icke i lberalitet öfverträffades at någon annan samtida tryck;rihetelagstifiniog och som i vissa fall, särskildt hvad den periodiska pressen anginge, till och med skalle kunna tjena till mönster för andra. Till förekommande af missbruken i afseende på ansvarighoten är här gjordt, hvad som i lagstiftniogsväg kan göras, utan att öppna fältet för ett inqvisitionssystem och I — hvilkat vi anse vars af den alirastörsta vigt i afseende få den p ska pressen — utan att uophäfva enheten i ansvaret. Fuilkomligt riktigt har utskottet ansett stadgandensa om den litterära ezanderätten böra, såsom varande at civi ig nataor, tryckfrih och inrymmas kild civillag.t Hänvisande på strsffiagen på ansvarsbesiämmelserna är så mycket lämpligare, som ran derigenom undvitit do svätvande och missledande definitionerna såväl på tryckt skrift i allmänhet, som ock särskildt på periodisk skrift. Aildeles i sin ordning är det också, att justitiestatsmisistera befrias från all befattning med pressen, i det rättigheten att förordna om åtal och qvarstad och att utse tryckfrihetsombud i orteraa skulle lemnas åt justitiekanvslaren samt de s. k. ordningsmålen öäfverlemnsas åt allmän domstol. Vid sidan af sina många och stora förtjeuster företer förslaget dock åtskilliga fel ach brister, gom böra afhbj 2 Det största felet, som ensamt skulle vara tillräckligt att, om det icke undan: , bareda hela förslagets fall, ligger i bestäminelserna om utseende af jarya hviiket oc ra reservanter blifvit påpekadt. Stads iktiga i Stockholm, Göteborg och Malmö och föröfrigt landstingen skuile genom val utse eit visst antal jarymän, bland hvilka för hvarjo särskildt mål ekulle uttagas nio domare. Vi tro icke att allmänna meningen i landet skail försona sig med den tanken, att det praktiska handhafvandet af tryckfriheten skulle läggasuateslutande i förssögenhetsaristokratiens händer och att samma valkorporationer, som tillsätta Första kammaren, också skola få atso de förtroendemän, som i lagskipniogsväg skola bestämma måttet af yttranderätt ilandet. Af hr Gumeelil reservation erfar man, att detta förslag i afsesnd2 på jaryns bildande endast medelst den förseglade sedein segrat öfver ett arnat, som pick ut på aut iStockholm, Göteborg och Malmö icke stadsfullmäktige, utan de vid riksdagsmannaval till Andra kammaren röstberättigade borde erhålla rött att välja jarymän, på så sätt, att valet skedde för tre år i gender i samband med rikedagsmannavelet, så att de valmän, som 5 kunde vid otöfvande af sin valrätt ti! medföra och i ea särskild urna ioläg tsedel till jurymän. Radan detta vore en högst väseutlig förbättrioe; men vi tro, i likhet med hr Gamelios, att det vore slit skäl att utsträcka den metoden äfven til rikets öfriga städer, så att i hvarjs stad med boktryckeri valmännen vid va! till rikedagsmänr äfron flage utse jarymån för treäår Under temligen vi slagets stadgarden i detta remittarade, tillåta vi oss fästa uppn samheten på vigten deraf, att det antal jargmän, som för hvarjs mål utlottas, sättes något högre än den domföra jaryas, så att det må bli parterna eller åtmiastone den anklagade lemnadt öppet att uten anförande af grunder utesluta någon eller några af de utfottade. Då det är fråga om en nämnd, som i sjelfva verket dömer utan vad och som kan komma att ha personers hela välfärd i sin hand, kan det vara at stor vigt och betydelse för den anklsgade att bli i tillfälle att från antalet af siva domare få utesiuta en person, om hvilken han vet att ban kan betrakta honom såsom sin bitiraste personliga fisnde, men mot hvilken intet öppet jäf kan est anföras. maa Man torda minnas, alt en af den franska!