Aftonbladet – 29 april 1871, sida 3

I Hvad ämnar du göra? ropade Lopoldos sekundant, Ramon Örtiz. Döda honom, svarade Leopoldo med den Ingpaste stämma i verlden, eller med ett vilkor skänka honom lifvet. Nu stannade båda och qvaretodo orörliga på samma plets. Och hvad fordrar ni då, frågade fransmannen. Jag fordrar, svarade Leopoldo, att herr kaptenen sjunger en visa för mig.. Sjunga!... under dylika omständigheter!s utropade kaptenen. Det gifves intet val; sjunga eller dö,, svarade Leopoldo. Herr kaptenen tvingade mig att blåsa flöjt, mot min vilja; nu tvingar jag bonom att sjungs, antiogen han vill eller ej Endast sålunda kunna vi blifva qvitt. Ni finner att jag icke missbrukar min fördel, utan blott utöfvar vedergällningsrätten.. Kaptenen fortfor att neka. Leopoldo fortt for att påyrka sin fordran. . Och så stodo de der, dessa båda, lika oförskräckta, lika obevekligs, den eoa nära att mottaga döden, den andra nära att gifva den, blot: för några flöjttoner, blott för en sång, blott för en af dessa småsaker, som oftast äro grunden till dessa oförnuftiga hedersaffärer! Der stodo de orörliga, medan sekundanterna, ifrigt gingo fram och tillbaka för ätt medla fred, dock utan att lyckas.