Aftonbladet – 29 april 1871, sida 3

Nordiske digtere i vort århundrede. En skan dinavisk anthologi, udgivet af P. Hansen (äro. ssnureanet i Kjöbenhavn 1867— (0. Detta utförliga litterärhistoriska arbete omfattande ett betydande antal af 19:de årböndradets mere framstående vittra författare i de tre fordiska rich8, har med de för några månader sedan utlemnade dobbelhäftet (n:r 20 och 21) fullständigt utkommit, och det är en angenäm pligt att fästs allmänhetens uppmärksamhet på detta till fälle att I smärre, men dock rätt karakteristiska lefnadsteckniogar, åtföljds af ofta särdeles lyckligt utförda porträtt, knyta eller förnya bekantskepen med hufyudmännen för grannländernas litterära utveckling i nyare tider, så mycket mer som många merendels med god urskilning valda utdrag ur de respektive författarnes skrifter gifva stöd åt karakteristikerna, och det hela dock hvarken genom sitt omfång (520 sidor, stor oktav) eller sitt pris, (50 öre häftet) kan förefalla olämpligt för en större spridning. Hvad angår valet af törfattare, är Sverige ingalunda styfmoderligt behandladt, ty bland e inalles 45 bär upptagna författarne och örfsttarionorna äro 18 från vårt land och man bör i allmänhet hålla utgitvaren räkning för hans goda omdöme vid urvalet; några anmärknivgar kunna dock härvid rättvisligen göras. Utgifvaren betonar isitt förord, att biografierne ere skrevne og Udvalgene samlede i hensigt at give en fremstiling af den litteraire udviklings gang inom Danmark, Sverige och Norge, under detta århundrade, men under sådana förbållander är det öfverrazkande att finna författare sådana som Claes Livijn och Carl Fredrik Dahlgren uteslutna, under det t. ex. Nicander och Böttiger, hvilka, oafsedt deras stora förtjenster i och för sig, otvifvelaktigt utöfvat vida mindre ivflytande på littersturens atveckling än de förstnämnde, bär fått sig en plats beskärd. Ty fastän Livijn snart nog slog in på andra banor än diktningens, och fastän han ej skänkt svenska litteraturen något alster som kan benämnas ett konstnärligt helt, så har han dock icke blott genom sin bekanta polemiskt-satiriska verksamhet, utan också företrädesvis genom sin egendomliga hyper-nyromantiska roman SpaderDamep,, försäkrat gig om den plats inom svenska litteraturhistorien att han i en antologi sådan som den ifrågavarande knappast bort förbigås. Och en ännu större orättvisa bar begåtts genöva uteslata