Aftonbladet – 29 april 1871, sida 3

Margarita tappade sin plåsterlapp utan att märka det, så upptagen var hon af att se på flöjten, som Leopoldo framdragit ur ett fodral. Han började nu blåsa och alla lyssnade förtjusta till den hänförande effekten af flöj!tonerna, lika tydligt som djupt upprepade af ekot, då helt hastigt, ntan att at det lilla sällskapet hafva blifvit bemärkt, vid hans sida stod den franske kaptenen. som hade vakten vid fästaingsporten, åtföljd af ett par vänner, ditlockade af dessa kerrliga tvillingtorer. Leopoldo, som slitid lydde ögonblickets ingifvelse och som hyste ett förfärligt hat mot iransmänren, hade knappast hunnit varseblifva dem, förrän han slutado blåsa, sönderskrufvade flöjten och lade den tillbaka i fodralet. Seså, sade Margarita, nu villinte Ardaz spela mera, bara för att de der officerarne kommit med.n IJag hoppas att det ej måtte förhålla sig gåv, sade kaptenen, bugande sig för damervs; och då vi blifvit hitiockade af den förtinsand2 duett, som derne herre utförde me erot, skulle upphörandet deraf vara en or visa, inte förtjent gerom vår önskan att b den, hvilken inte på något sätt bör vara fö: närmande för er, min herre.n Gif mitt uppförande hvsd namn ni tehagar, min herre, sade Leojolie, men jeg spelar inte mera. Min herre, en erkänd orättvisa bir en förolämpning. Skall jag tolke era och så?, Efter behags, svarade Lcopoldo med sin vanliga uppriktighet. Fruvtimren, som af förskräckelse och förväring stodo mäktisa, skycdatie på ft mel: lankomima; men det var iör sent. Derastr