Aftonbladet – 29 april 1871, sida 2

till logertiaz i provinserna. Ett telegram 1 dagens nummer berättar om en denmcustration, som de beslutit företaga som i gär. Upproret i Algeriet, zom såväl i franska tidvibgar som i ett officielt uttalande af inrikesministern Picard i nationalförsamlingem förklarats vara dämpadt, tyckes icke desto mindre fortfarande förorsaka regeringen i Versailles stora bekymmer, hvilka, efter hvad nyaf6 underrättelser gifva vid handen, ingalunda äro Ograndade, Hela vestra delen af kolonien såväl som en del af den östrt lär vara i fullt uppror. General Failiy, en af de franske generaler som värit mest utsatt för anklagelser och häftiga angrepp, har begagnat ledigbeten under sin krigsfåsgenskap till att utgifva em broschyr, i hvilken han söker rättfärdiga sig för de mot honom framställda beskyllningarna. 1 töretslei till denna broschyr förklarar han dessa beskyllniogar för smädelser, hvilket han lofvar att i sjelfva arbetet be visa, hänvisar på sie föregående militäriska bana och försäkrar, att han aldrig tillstyrkt kriget, men alltid oppbjudit alla sina krafter till aft exderstödja sådans åtgärder, som kunde öka franska härens styrka och stridbarhet. Den 12 April dog i Paris den gamle socia listen Pierre Leroux. Han var tödd 1798, studerade först i Paris och Rennes, men måste för att konsa uppehålla sig taga anm ställning såsom sättare och korrekturläsare vid ett tryckeri. År 1824 blef han medarbetare i Globe tillika med hertigen af Broglie, Cousin, Guizot m. fl., men skilde sig sedermera från den politiska riktning de tillhörde, anslöt sig till S:t Simonismen och utgaf från 1841 en ny tidskrift. Ilan var. medlem af 1848 års konstituerande församling och 8edermera af den lagstiftande församlingen, men spelade ingen framstående roll i deras förbandlingar. Efter statskuppeu lefde han först på Jersey och från år 1858 i Lausanne och kom först för ett par månader sedan till Parig, Ehurn vi redan efter temligen utförliga telegrammer meddelat furst Bismarcks taliden tyska riksdegen, hvari han motiverade behofvet att npptaga ett län på 120 milliocer, ans6 vi dock anförandet vara af den vigt, att vi här återgifva det follständigt efter ett referat i NationalZaitung. Bismarck yttrade: De associerade regeringarne kunde vid afslutpin gen af fredspreliminärerna hoppas att den definitiva traktaten icke skulle låta vänta på sig. De hoppades också. att afbetalningarne ekulle ske punktligtj kort före utbrottet af oroligheterna bade man vidtagit anordningar till utbetalning af två miliiarder. Jag vill här genast förebygga ett missförstånd. Utbetalningen af den halfva milliarder medför ännu inga åtgöranden å vår sida, bland annat icke utrymning af forterna. Det gällde att finna garantier mot den fara, som kuade uppstå för os8 genom hemsändandet af fåpgarne och genom utomordentlig tillökning af den franska ars må6n genom det i vinter utbildade manskapet. Vi hade föreslagit att frigifva officerarne på hedersord och menige man mot förbindelse af regeringen att de icke mera skulle tjenstgöra i franska armån före fredens afslutniog. De franske underhandlarne förkastade emellertid detta förslag, både derför att de ansågo det kränkande för armen och derför att de försäkrade sig hatva behof af armen. De föreslogo att i stället för vår fordran internera de frigifna fångarne bakom Loirefloden ända till det definitiva fredsslutet, så att mellan; Seine och Loire skulle finnas ett bredt stycke land, som den franska armån icke finge beträda utan att derigenom gifva signalen till ett oförtöfradt förnyande af krigsoperationerna. La På grund af förhåilandena i Paris gingo vi in på att en militärstyrka af 40,000 man skt Je stanna qvar i Paris för att upprätthålla lugnet En koncentrering af trupper mellan Seine och Loire är i följd af stipulationerna icke tillåten, men utbrottet af oroligheterna i Paris och den franska regeringens afsigt att åter sätta Big i besittning af Paris, hvilket icke är möjligt med 40,000 man, har medfört en afvikelse från stipulationerna, hvilken vi icke åtalat, men hvilken ovilkorligen löser 088 från vårt åtagande att utlemna fångarne, och öfverlembas allt i detta hänseende åt vårt närmare öfvervägande. Så snart franska regeringen åter sex sigi stånd att uppfylla bestämmelgerna om det neutrala området mellan Seine och Loire, vilja vi åter frigifva krigsfångar, hvilket för öfrigt redan börjat ske i stor skala, så att, då manskapet från Elsass och Lothringen tagas med i beräkningen, öfver en tredjedel, ja nära hälften blifvit försatt på fri fot. Alla dessa omständigheter hafva dessvärre medfört utgifter som vi icke kunnat förutse. Fredsunderhandlingaroa i Bräössel skrida icke så raskt framåt, som jag hade önskat; jag kan sjelf icke längre värja mig för iotrycket deraf, att den franska regeringen hoppas att, då den blifvit starkare, den också skall kunna uppnå andra vilkor än de nuvarande (hör! hör!). Vi vilja icke låta preliminärbestämmelserna svikas til fördel för hvem det än må vara. Våra finansiella uppoffringar äro betydande. Vi äro nödsakade att gifva förplågning åt en betydande truppstyrka, oafsedt underhållet åt de ännu qvarvarande omkring 230,000 fångarne. Vi måste låta flera trupper stanna qvar i Frankrike, än det var vår afsigt vid afslutningen af fredspreliminärerna. Den arm, som regeringen i Versailles råder öfver, lär vara 100,000 man stark. Såvida. regeringen med denna truppstyrka genomårifver sin uppgift, förlita vi oss också på att den skall löyalt. uppfylla preliminärbestämmelserna. Men i fall detta förehafvande misslyckas, kan det ännu icke afgöres, hvilka förhållanden kunna uppstå af agglomerationer i Frankrike, mot hvilka vi på förhand må taga våra mått och steg. Vi måste derför stanna qvar der med en så stor styrka, att vi äro vuxna hvarje eventualitet. De finansiella uppoffringar, som härigenom åläggas oss, bli så mycket större som sjelfva de utbetalningar, hvilka skulle användas tili rgning af våra trupper och hvilka skulle utgöra omkring 36 millioner i månaden icke blifvit fullgjorda af den franska regeringen under Mars och April. Vi hafva nu fått underrättelse att franska regeringen den 25:te dennes vill uppgöra alla rester och från den 1:sta Maj punktligt göra sina utbetalningar, såvida den är i stånd dertill (munterhet). Vi begära icke ens klingande mynt, utan skola låta oss nöja med hvad den prodaktiva banknotpressen alstrar. Blifver förpligtelsen för den 25 April icke uppfylld, se vi oss i den sorgliga nödvändigheten att nödgas skrida till reqvisitioner för paturaförplägningen; ty äfven förskotteringen har sina gränser. Genom ett aktivt ingripande i förbållandena skulle vi bafva kunnat göra slut på den nuvarande ställningen; men jag har icke kunnat beqväma mig till att råda h. m:t kejsaren att använda detta medel. Jag fruktar för, att en inblandning, som ingen anmodat oss om, skulle stämma alla parter emot oss, och att man i sådant fall efter franskt bruk skulle skjuta ekulden för allt på utlandets inblandning. Jag ville också blott ogerna afvika från det i trontalet omtalade programmet för icke-intervention i andra nationers angelägenheter, icke en gång i närvarande fall, der f.-estelsen och betryggandet sf våra finansiella intressen i så hög grad kunde uppfordra oss bärtill! Det kunde ju vara möjligt, utt intagandet af Paris lyckades, men att regerinsem dock öfvertygade sig om sin ohållbara sfällning och bej ragnade sig af tillfället att draga sig illbaka — då skulle det ånyo vara vår uppgift utt bilda eller finna en ny spets åt statspyramiden. Jag tror derför, att flertalet i denna törsamling skall vara ense med mig derom, att icke-ivbland