Aftonbladet – 28 april 1871, sida 3

bållare anse sig icke vara pligtige åtaga sig så betydligt ökade bördor mtan motsvarande eftergifter i deras nuvarande besvär, och detta af två skäl: dets det historiska, som hade sitt stöd i knektekontrakten, dels det ekonomiska eller den omständigheten, att Jordbruket redan nu vore alltför mycket tryckt al skatter för att tåla vid några ytterligare. Frågan gällde nt, hurnvida en afiyftning äl isdelsingsverket borde sko vare sig med eller utan afösming, och i förra fallet till hvilket belopp densamma börde utgå. Som hvar och en torde påminna sig, vär indelningsverket nära att afskaffas vid 1867 års riksdag. Försvarsutskottet hade insd en sällspord enighet kommit öfverens om att det borde aflyftas mot en billig Aflösning. Oreaken, att bågon aflöming då icke kom till stånd, bestod deri, ätt mot slutet af rikadagen oenighet uppstod om några mindre detaljfrågor. Emellertid beslöt riksdagen att ingå till K. M:t med en skrifvelse med anhållan det K. M:t täcktes se till, huruvida landtförsvaret kunde ordnss J det sätt att indelningsverket samtidigt upphörde. Följden häraf blef tillsättandet af en komit, soma väckts en alldeles ny fråga, nemligen huruvida lindringe vere berättigad. Pluraliteten inom komiten, hvilke för öfrigt icke var särdeles gynn samt stämd mot rustech rotebållarne, förnekade lindringeos behörighet ur historisk synpunkt, men erkände deremot att den tf rational-ekonomisk var bilug. Af de båda alternativa förslag, som förelades 1868 äs riksdag, valde den det första eller lindringen, hVara behof äfven erkändes af regeringen, tom framställde förslag derom, ehuru detta icke vann 1869 års försvarsutskotts bifall, emedän det förnekade möjligheten af all sorts lindring och endast ville gå in på ren aflösning. Hvad hade undefsådana förhållanden den innevarande riksdagen haft att vänta af regeringen? Fo, att den skulle framlägga ett nytt förslag, grufdadt antingen på lagligare och billigare lindringsgrutider än 1867 års, eller ock föreslå Aaflösning på ett ellef annat sätt. Regeringen bade icke vidtagit någon af dessa åtgärder, utan leronat helt och hållet ä sido hela den sociala och ekonomiska sidan af saken. Den bar försökt afbugga knuten i stället för at lösa upp den. Hurt förklara ett sådant förfafände af regeringen annorledes, änatt den, i förlitande på den skrämsel, tidningspressen sökt åstadkomma, ansett sig icke behöfva lyssna till repreeentationens åsigier i dem förevarande frågan, Hade regeringen då verkligen besinnat et misstroende, dess förslag måste alstra hos nationen? Om den ieke genast fattar bördan af en utsträckt värnepligt vore det dock att befara, att ett missnöje deröfver ex gång skall uppstå, no; starkt att medföra en snargre aflösning af föder ningsverket, än den, som nu vote ifrågasatt. Andra safohällsklasser hade vetat befris sig från sådana extra pålagor. Så hade städerna gjort sig fria från båtsmansbället, och det passade då allraminst deras representanter attsåsom dåliga patrioter stämpla rustoch rotehälierne derför att de icke godvilligt underkasta sig nya bördor för försvaret till dem, hvaraf de redan tryckas. Deras angpråk grundade sig på rättvisa, och endast de samhällen, som respektera den, kunna räkna på att i längden vara bestå6tide. Orsaken hvarför 1869 års lindringsförslag förkastades var den, att den föreslagna pedsättningen i noftrallönen skulle drabba temligen ojemnt. Man hade mot utskottets förslag anmärkt, att det vore sådant, att det kastade fäderneslandet i armarne på först kommande fiende. Utskottet hade likväl icke allenast biteädt K. Mite förslag om värnepligtens utsträckande, titan åfven föreslagit en stam af samma numerär, som dem vå Du ega. Dessutom skulle, i fall utskottets förslag verkligen innebure någon fara för fäderneslavdets oberoende, verkningarne deraf icke förspörjas förr än efter 15 år, och tal. anhöll derför ombifall till deteamms, Hr Rundgren. 1 min ställning skalle man kunna hysa vissa betänkligheter att yttra sig, då man begärt och fått ordet så nära efter den tar Jare, hvilken på förmiddagen meddelade ett utdrag från förhandlingarne vid 1682 äre riksmöte af det oroande innehåll, att bönderna hotade bäfva presterna genom fönstret.; lyckligtvis tillade han: och, var det samma allmoge, som sedan följde Carl XI in i dödens. Från den sidan möta mig således inga farör, och jag har derför den fulla tillförsigten, att det skall tillåtas mig iafton komma ut den vanliga vägen genom dörren. Samme talare framkallade äfven hos mig en annan betänklighet, då han förklarade, att efter. beväriogslagens ahtagande är 1812 uppror utbröto både i Skåne och Sörmland, men äfven i fråga härom kände jag mig lughad, eftersom våra öfverläggningar pu icke angå värnepligtslagen, utan ingtelningsverkets aflyftande från jordbruket. Slitligen sökte ban både hos mig och andra väcka betänkligbeter genom hänvisniog på den starka emigrationen, hvilken i Småland ta it em sådan utsträckning att, emigt talarens uppgift; 200 familjer .derstädes nu skulle stå i begrepp att jemna fäderneslandet. Detta är visserligen mycket beklagligt, men för. mig är svårt att inge, brad denna emigration har med föreliggande fråga att skaffa, då talaren icke i någon mån konstaterat att den stod i sammanbang med indelningsfrågan och värbepligten, ora hvars berntltplet på riksdagens bord dessa porn sakna all kännedom. Mina betänkligbeter äro således häfda, ee jag vågar derför med godt mod yttia mig i rågan. Glädjande är det att finna, burusom motionären, efter bang nyss anförda yttrande och såsom mars jemväl finner af utskottets utlåtande, står i fråga om värnepligtens utsträckning på alldeles samma grund som K. M:t, rien i sfseende på uppfattningen af försvarsfrågan förefiones dock en högst väsentlig skiljaktighet emellan dessa båda auktoriteter. Mig förefaller som man, med all respekt för motionären, kan på honom tillämpa hvad som förmäles om den store Archiwedes, att nemligen han, com under Syracusas belägring var sysselsatt med sifia matematiska beräkningar, efter stadens intagande öfverreskades af en romersk soldat, hvilken rusade in i hans rum och trampade på de på golfvet uppritade figurerna. ,Förstör icke mina gurer,, sådan var Archimedes tillsägelse till honom. På samma sätt förefaller mig den ärade motionären. Obekymrad om -landets rop på åtgärder till dess försvar, ropar tdlaren och motionären endast förstör icke mina figurer,, dermed menande sina rustoch rotehållare. Ty sedan ban klarligen ådagalagt, att vi för betryggande af vårt försvar behöfva en betydligt utsträckt värnepligt, gterkommer han städse till nödvändigheten af indelningsverkets aflyftande såsom ett vilkor derför. Sådan är ock den geoomgående gruvdtanken i utskottets utlåtande. Man erinras härvid ovilkorligen om ett annat yttrande af samme Archbimedes: Gif mig en punkt utom jorden, och jag skall sätta den i rörelse Det är nemligen denna fasta punkt utanför indelningsverket, som ntskottet och motionären oupphörligen sökt, utan att finna den. Man har sökt denna punkt inom lagens område, raen på den vägen icke kommit längre, än att indelningsverket ej är med full rättvisa öfverensstämmande.. Man har sökt punkten inom billighetens område, men icke kunnat komma längre ån till lindring och jemnande af roteringsbördan. Man har sökt denna punkt inom nyftans område, men icke kunnat finna någonting annat att sätta i den indelta soldatens ställe än en stam utan rot i den svenska jorden. Man har sökt sin punkt inom den praktiska verklighetens område, men icke funnit någon annat utväg än att lägga jordens realopus på dem som icke ega jord och att utfinna det nya systemet att amortera kapitalet genom att betala räntan, Man bar: slutligen sökt punkten inom framtidsutsigternas område, men dervid. icke kommit längre än till en öfvergångstid at 15 eller 28 år, icke till en omedelbar aflösning i den närvarande tiden. Öfverallt således ett sökande, utan att finna. Men genom det sist omförmälda perspektivet i framtiden har man beröfvat hela sin argumentation all styrka och fasthet. Laglighet, bilighet, nytta och praktisk verklighet har man kasta: öfverbord för det närvarande och dermed ådagalagt sin svaghet. För min del vill jag icke beträda den samma vägen att söka en punkt, när vi redan ega den. Men hade jag den samma öfvertygelsen som utskottet och motionären. att vårt indelnings