Aftonbladet – 28 april 1871, sida 3

Bref från Frankrike. (Till Aftonbladet.) ; Versailles den 22 April. Åvunu äro vi icke i Paris, men vi komma. Vi ha förtroende till Mac-Mahon, till regeringen och till omöjligheten för kommunen att hålls sig. Mycket kunde jag berätta om bvad bär talas om preussarne och Bismarcks afsigter, i fall kommunen ej snart blir besegrad, samt desslikes om en förmodad partiel förändriog i franska kabinettet, då Picard, hvilken synes vara icke särdeles omtyckt af nstioaalförsamlingens majoritet, skulls lemna inrikeaportföljen till Dafaure, 0. 8 v.; men jag föredrar denna gång att försöka göra en skildring af Versailles fysionomi i dessa dagar, så mycket mer som jag icke tror mycket på någon ministörförändring, förrän Paris åter blifvit befriadt från kommuzen,, hvilket dock efter all sannolikbet kommer att snart nog inträffa. . Att Verssiiles fysionomi för närvarande är ganska egendomlig, kan ni nog förstå, men svärligen kan någon, som ej sjelf sett den göra sig ena fulit riktig föreställning derom. Vi lefva midt opps i e:t krig och ettkrig af ganska allvarlig beskaffenhet, det synes nog; men om någon skulle tro att Verssilles ser gsörjanda ut, att man här smyger sig ängsligt fram på gatorna, kanske ej ens vågar sig atomhus, att an kastar skygga blickar omkring sig, misstänker allt och sjelf är rädd för att blifva misstänkt, med försigtigbet hviskar fram hvad man måsto säga, att med ett ord stämningen är tryckt, fo! fö och tviflände på fäderneslandets r vore det ett fullkomligt misstag. Jag skulla knappt tro att det ens i Paris ser så ut. Här beklagar man visserligen det olyckliga tillståndet och är iogalunda omedveten om hvad detta tillstånd ianebär, mena man är vid godt mod, sköter sina göromål som är i skap, konversarar, skrattar, 3 är follkomligt menziska, van2 fransk menniska, Så ser det ut hos Versajiles egaa invånare och de göra sitt bä för att lifvet må blifva så angenämt som möj ligt för iet stora antalet främlingar, som här uppehålia sig, d. v. s. isynnerhet parisare, ty af ändra fransmän, med uadantag af nationalförsamlingens medlemmar, lärer väl bär icke finnas många och utländingar tyckas vara änou färre. Det är endast de utländska legationerna, gom här slagit sig ned. De svensk-norska förestås, såsom jag i mitt förra braf omniade, af legationtsakreteraren Åkers man, under dat baron Adelsvärd ligger sjuk i Canneg, sisom det tros genom följder från belägriogstiden, då vår minister icke lemnade sin: post, utan. var till väsentlig nytta för de många medeliösa landsinän, hvilka voro in