j Joh. Aug. Hazelius. Först sent vid middagstiden erfara vi, at , vårt land gjort en stör förlust, idet general majoren och chefen för topögrafiska Kåre: J. A. Haselios I dag kl. 11 f. m. med dö dek afgått. Få personer ha utvecklat en si -Irastlös och mångsidigt gagnelig verksamhe till tjenst för det allmänna. Sverige förlo. rar i honom icke blott en af sina kennigast militärer och sin mest framståönde fiMilltärske skriftställafrö, nian en af sina talangful. läste publicister, en af sina i nit för offentliga värf och angelägenheter outtröttligastc medborgare, och framförallt en af sina mest varmbjertade patrioter. Ännu vid T4 års ålder hade han höla en ynglingsliflighet och rörlighet, och man hade anledning antaga att han ännu en följd af åf skulle könnat iefva och varå i full verksamhet, då en iråkad sjukdom denna vår helt oförmodadt lade honom på sjakbädden och etter ett par veckor ändade hans li Tiden är alltför låagt framskriden, att vi i dag skulle hinna äfven i de silmännaste drag teckna havs vidtomfattante Verksamhet, Det är för ögonblicket tillräckligt stt erinra derom, att han utötvat ett omätligt inflytaovde på den militäriska bildningea i vårt land; att ban under lång följd at år var I. id äfläroverket bå Marieberg, sjelf vu läroavstalt i hufvudstaden för rares bildande samt förberedde och geroOmdref den reform, hvsrigenom bestämda tocskapsfordringar, deribland genogåtögen st texamen, fördrades för alla blifvande 9 3 stt han öierbetat lärsbösker i kriga. kon v alla Bäfeklldå gear; alt han varit krigar kopsikademiens verksammaste le3 13 s damot och under en följd af år redigerat dess tidskriftg att han varit ifrat för reformer i allaåona kodervisbingsväsenust, i detta ämne författat och utgifsit många skrifter och afhandlingar och I 25 år varit den rest nitiske och verksamme ledämsten i Sirektidnen för NFa elementarskolan; att han från sina yngre år intill det sista utvecklat en lifiig och ta!angfall publicistisk verksambet, bland annat gerom att på 1850 talet under fem år vara nigifvare och tre derpå följande år ledare ar Svenska Tidningent att han slutligen såsom Irdamvt al rikädagens företa kammare med det varmaste intresse följde och deltog i riksdagsarbetena och dervid, oafsedt sin höga embetsställving, understundom uppträdde med ideer ech yrkanden, som icke synnerligt kunde smaka hang byråkratiska kamrater icom kammaren, t, ex: i det bekanta anförandg, der han yrkade uppbäfvande af allt pedsi)nsväsen. Vi ba kanske mer än någon annen haft tillfälle att kämpa mot den aflidne på den politiskt-pablicistiska arenan. Det är 0ss derföre ex kär pligt att betyga vår aktving icke blott för bans stora talang, utan äfren för det öfvervägande intresse för sak, som han alltid ådagalade och som gjorde att de publicistiska tejder, hvilka med honom utkämpades, icke attogo någon personlig karakter eller mädförde den ringaste personliga ovädskap. Tvärtom ba vi alitid, äfven under tidpankter då kampen varit mycket het, poreontigen stått på vänskaplig fot med den bortgångne och at honom varit omfättade med stor personlig välvilja. En ständig beröringspunkt i detta häceeende var intresset för en nstionelt medborgarlig undervisning och tnpfostran, varm kan föf allt som angick det natichelia, för utse klingen och stärkandet af den svenska nationaliteten, d Ännu på dödsbädden följde ban med oftörtröttad uppmärksambet allmänna angelägenheter. Han bade till och med i dessa dagar ärnat skrifva en uppsats om ekonomiska kartverket; han begärde på förhand plats derför i Aftonbladet och sade småleende it sin omgifning: Jag slotar mitt skrifvande — i Aftoabladet., Men den uppsatsen blef oskritven; döden tog pennan ur hans hand, Hans p ka svanesäng blef det mästeriga och gripsnde anförande af bono, sofh senom prof. Bydin upplästes vid behandliaten af försvarsfrågan inom Förstå kammaren. Utgången af förhandlingarne härom på rikslagen grep honom djupt. Mitt dyra fäderwesland,, yttrade han på dödsbädden, då han sände slutet nalkas, jag slipper se dig försktadt af Europa, jag slipper se det, och lipper skrifva derom; Sia förestående bortång motsåg han för öfrigt med -luga och rdnade om sitt has ända intill det minsta, Åra åt den bortgångne fosterlandsvännens ninne! : Topografiska kårens officerare ha anlagt 8 Isgars sorg, för att derigenom . ge ett ytire ecken af den sakvad, som deras högt akade och värderade chefs bortgång framkalat inora kåren. SST