Aftonbladet – 27 april 1871, sida 3

AA IUNIUSIVULVULNSIS UV Om man under den allvarliga situation, som landtmannapartiets votum i försvarsfrågan framkallat, skulle kunna känna sig böjd att Je åt någonting, som härmed står i något samband, så skulle det vara åt de både ynkliga och löjliga uppsatser, i hvilka Dagens Nyheter oupphörligt skjuter victoriasalut och låtsar som om det värda nyhetsbladet skulle vannit någon mycket stor seger. Det är vekligen obeskrifligt komiskt attise, hurv D. N. sjelf tror, eller åtminstone vill låta sina läsare tro, att dess kostliga uppsatser i ämnet haft något inflytande på sakens utgång, som bestämts helt och hållet afintressen och icke af skäl och grunder, och i afseefde på hvilken allt hvad under debatten inom pressen eller riksdagen yttrats varit alldeles förspildt på Andra kammarens majoritet, såsom det ofta går i frågor, der en eller annan fraktion låter de särskilda intressena gälla framför de allmänna. Vi ha under de senaste dagarne med flit afhållit oss från att uttala oss i ämnet i afvaktan på, huruvida försvarsutskottet skulle kunna åvägabringa något slags förmedlinsseller ssmmanjemkningsförslag. Då det ou visat sig, att ett sådant icke kunnat åstadkommas, skola vi ofördröjligen kasta en granskande återblick på förhandlingarne och närmare skärekåda den ställning, hvari den vigtiga frågan nu blifvit bragt. Någonting af det roligaste vi på länge sett i Dagens Nyheter, som dock i sin politiska afdelning är så rik på roliga saker, är ett i dagens pr infördt utfall mot Aftonbladets redaktioa för det vi i måndagens n:r lemnat plats åt en insänd artikel, undertecknad med signaturen M. B. Dagens Nyheters gissningar i afseende på insändarens personlighet äro mycket snillrika, men ha endast det felet att vara fullkomligt oriktiga. Vår blygsamhet förbjuder oss att godkänna Dagens Nyheters för oss smickrande förklaring att representationsreformen är vårt eget barn., ett smicker, som gifves med den ena handen, för att med den andra hedra oss med den beskyllniogen, att vi rasa mot detta vårt bara. Då nämnde raseri eller ,;monomsniv, såsom D. N, också behagar kaila det, skall ha visat sig GCeri, att vi intagit en insänd arkel, som motiverar en utsträckning af valrätten till Andra kammaren, så torde D. N. benäget ursäkta, att dess långa utgjutelser i dagens n:r på Aftonbladets redakticnsbyrå framkallat dena lifligaste munterhet. Gefieposten beklagar med afseenie på rsvarsfrägans bebandliog i kamrarna stt båda sidorna stodo allt för skarpt och halsstarrigt emot hvarandra. Vår ärade kollega synes dervid förbise br Kellstenii förmedlingsförslsg i andra kammaren och hr v. Ehrenheims at första kammaren antsgaa förslag till en skrifvelse til K. M:t, bvilket förslag också gick ut på att räcka 2 hand åt motsidan, ehuru det icke, såsom sett ätskillga tidningar föreställa sig, inner eti uppskof med hela försvarsfrågan; ty reta kammaren antog hela värnepligtslagen utan något vilkor; hade andra kammaren stannat vid alldeles samma beslut som den försia, sä vore värnepligtslagen pu godkänd h frössan om indelvingsverket beroende af sågan framställning, som K. M:t framdeoles kan finna sig böra göra. Gefleposten finner för öfrigt den af landtmannapartiet visade ensidighet så klandersom beklagansvärd. Vår maktställsing — yttrar Geflsposten — kan gent emot de stora nationerna vara föga betydande; men hvarje nation, som visar sig ega förmågsn att uppoffra för sitt sjelfbestånd och oberoende, har lerigensm inogifvit andra nationer känslan af aktning och äfven sympati; den blir derföre cke sä snart angripen och eger då att påäkva bundsförvandter. Iogen må tro att i vär svaghot skulle ligga vårt skyddo, att just vår försvarslöshet skulle lemna oss utan fienler. Utom det att det vore för oss sjelivea nedsättande och skamligt att endast på denna rund, medömkans, blifva oantastade, så är let ock föga troligt att vi derföre skulle blifra skonade: icke undgår lammet för sin menöshets skull vargens angrepp. Vi vilja hoppas att den ytterligare tidsitdrägt, som beträffsnde vårt förevarsväsenles omorganissring förorsakats genom de båda iamrarnes olika beslut, icko skall tillskyoda ):8 någon skada. Ingen förmår lyfta den örlåt, som höljer framtiden för våra blickar; nen måtte aldrig svenska folket få skäl att öreb:å sina representanter att ha lemnat ig försvarslöst, då det likväl så tydligt som vågonsia uttalat sig för att vilja hafva ochi vilja oftra bvad det mäktar för sitt och lanlots försvar? SLR STREET oe (Insändt.) Värnepligten och Indelningsverket, i TS tidningen Astanhladat ner 27 DR annat!