Don Jose bröt brefvet och började läsa: Kan du ana hvar din trogne vän befin ner sig? Min trogne vän? upprepade don Jose Hvari består denna vänskap? Och han sä ger du tili mig? Det passar inte till en ma; af mina år, Det är bara bjertlighet, sade han hustru. Prat! svarade föreläsaren och fortfor: nJag har blifvit offer för despotismen oci tyrannietl De vanliga dumheterna, brummade doi Joså ... tyranniet i Puerto de Santa Maria som lika gerna kunde heta Puerto de todo: diablos.n God början! anmärkte föreläsaren: — diablos, dold i ett gammalt slott, bebodt uteslutande af galningar. Don Jose6 upphörde med läsningen, och såg öfver glasögonen på sin hustru och sir syster; båda nedslogo ögonen. Han genomögnade de följande raderna, och läste derpå högt, med af vrede darrande röst: . instängd här ... med ett par käringar fulare än Barrabas sjelf so Hör du, Liberata?n Hvad? frågade denna som icke hade kört, ty harmen gjorde föreläsarens stämma något otydlig. Att vi äro fulare än Barrabas sjelf, upprepade svägerskan trankilt. Vaya! Men det är då litet öfverdrifvet! menade doiia Liberata. Den stackars gossen! ... Dei välsignade barnet! sade don Jose, härmande. Cascabeles! En sådan pojkel och han fortsatte läsningen: Fulare än Barrabag, och som vilja tvinga mig att lösa rosenkransen med dem och göra löften ti Oayblnd, derås skfällshelgöng