Aftonbladet – 26 april 1871, sida 3

emedan dat fartyg, som skulle föra mig till Cadiz, blef uppbringadt på vägen dit. Ni är då Tåovgen bär?, Nej, sröora; jag flydde; jag håller mig lold bhär . a Grefvinnan utbrast i det muntraste skratt. Inbillar ni er då, sade hov, att pi går vå gatorna här med trollkarlen Merlins osynighetshatt på hufvudet? Nej, visst inte, grefvinna. Men jag litsr på att jag är fullkomligt okänd här, i detta ranska läger, och. derföre har jag i skymniogen gått ut att hemta litet frisk luft. För att se om den nedgående solen eller de nytända lyktorna lysa bäst, kanske? Förstår ni då ej, oförsigtige, att ni utsätter er för en stor fara? Jag återvänder genast till mitt gömställe, der de ej skola fånga mig och icke en gång söka mig, emedan det är i sjelfva rojalismens obefläckade sköte.n Och hvar är då detta märkvärdiga dufglag, der dufvorna gifva fristad åt höken?, frågade grefvinnan nyfiken och obstänksamt. Det är i slottet, svarade Leopoldo utan betänkande och med sin vanliga brist på förntseende. Mamaita, jag vill se det slottet, gade Margarita. De öron som felas hos mina kålbufvuder derbörta på slottet, hafva växt ut hos der bär vackra perlan, tänkte Leopoldo Mitt englabarn, det är omöjligto, sade modren till sin dotter. Tag mig med dit, Ardaz! bad den lilla. Nej, mitt älskade bjerta, det törs jag inte. Det slottet är ett fängelse. Den 200 en gång kommer dit, kan aldrig sedan komma derifrån. — Dessutom bor der en farlig drake, som heter don Joså och som sluka! så många perlor Han kön få, inklusive An