Aftonbladet – 26 april 1871, sida 3

— Ap———Å—JE— IR— åter på den vackra Victoris-promenaden, men Jå den föreföll honom mycket ödslig, tog ban vägen till en anfän promenadplats vid fiodens strand, som hvimlade af promenerande, öch der vår bjelte fann sg Kelt hemmastadd. Han hade koappt gått ett steg öfver platsen, förr än han hörde en späd stämma helt nära. utropa: : Mamaita! Mamaita!) Här är Leopoldo Ardaz ! Denne låtsede icke höra, att man ropat honom och ville fortsätta sin Väg, men fann sig uppehållen på sämma sätt som då Alcibiades som barn tvingade en vagn att stanna, det vill säga fast besluten att segra eller dö — af en liten flicka om sex eller 5 ju är, elegant och smakfullt klädd, och som med gin gälla stämma 1opade: Ardaz, hvarföre är pi civil? Uniformen var mycket vackrare. Tyst, tyst, Margariia, mitt hjertebarn, (mitt syndastraff tillade den tillfrågade inom sig); jeg har brädtom; jag skali möta en bekant. g OIJeh vill ni då inte träffa Mamaita? Hon gitter derborta på bänker; kor, kom baral, Och Margarita drog bonom med sig till en bänk, dit han följdg endast af fruktan-att väcka uppseende. Ni här, Ardsz? utropade, ytterst förvås nad, ett elegant fruntimmer, Lika mycket, ehurö avgenämare öfyerraskad af satt se er, sefiora, här i denna lille lstad, der luften är så tung sedan här samla sig så många söner af den belige Ludvig I SHvrilka äro den Kelige Ludvigs söner, Mar maita? frågade den lilla, som blandade sigj alla samtal.