Aftonbladet – 26 april 1871, sida 3

ÖRA RO RAT ar MT Och en ostrobotho, tilläde bans bustru. Åh, men det är ju bara för ro skull anmärkts dofis Liberata. I sjelfva verket är bav en god gosse — och olycklig — och så avg — och så glad. Jan, sade don Josb, men Han har för skarp tunga. Som mången acnan, menade klockaren. Gud vare med bonom och hjelpe honom från allt ondt! sackade dofia Liberata. sOcK 058 med! tillade brodren, äfvenledes med en suck. Men den der pojken ger sig ej förrän ban tillställt någon ledsamhet för oss, det skall man få sel Gud gifve att da ej stänga slottsporten innan han kommer hem! sade dofis Escolastica avdäktigt. Ab, då går han genom fönstret, svarade brodren förargad, eller ock sofver han i arresten. En menniska som satt så gömd här, som de vises sten, går helt oförtäckt fram för verldens ögon och säger: här är jag! z.. Vamos! Han har bestämdt förlorat det lila förstånd han hade qvar! Det är som det stär i visan: En galning ifrån hospitalen, Sade till mig en gång så: Ej är en hvar af oss här, galen, Ej kloka alla som lösa gå. FEMTE KAPITLET. Perlan. Leopoldo genomvandrade den lilla staden gator med iuga och belåtenhet. Han va aldeles obekant i denna trakt, och ansäg.si bderföre tilräckligt törklädd-i civil-drägt:— Han gick utföre dena gata, som erhållit de Ru nde namnet, den breda, hvartill gern unde läggäs: den sköna; vandrade fråm 19