Aftonbladet – 26 april 1871, sida 2

HuULYUUDVAR Den nyotnämnde ministern Grocholski pregenterades den 22 detinös af ministerpresideaten grefve HohenWart för österrikiska deputeradekammearen, men utan någon antys dan om att han är utnämnd till. minister för Galizien. Fastställandet af denna punkt torde komma att leda till många strider inom kammaren. Att oppositionen icke vill förspilla tid på underordnade frågor tyckes framgå defaf, att kammaren med stor pluralitet beslutit att låta skatterna utgå äfven för Maj månad. N Den kyrkliga rörelse, hvilken på sista tiden tagit en sådan fart i Österrike, har nu äfven meddelat sig: åt riksdagen. HRechbatier och 52 andra deputerade hå framställt en interpellation till ministern angående reglörendet af törhållandet mellan stat och kyrka, En korrespondent från Odessa till Wientidningen Neuo Freie Presse meddelar under den 14 dennes följande angående den förföljelse mot juderne, som under påskhögtiden från en farätiserad folkHops sida der egde rum : 4 En hop sysslolösa gatpojkar kunde, uppmuntrade af bifallsyttriogarne från en massa hos hvilken allt rättsmedvetande tyckes vara utslocknadt, midt för ögonen på en indolent sgoldatesk nästan ostörde och ostraffade våga från gata till gata, från hus till hus fara frem med förstörelse, plundring, ja till och med mörd. Hvilket elände talar icke från ruiverna. Det är just de fattigaste bland den judiska befolkningen som lidit mest. ÅT deräs tork: tiga hyddor återstå ingenting annat än de nakna väggarne. Fönsterposter och dörrar äro sönderbrutna. Bord och sängar ligga sönderspillrade på gatorna; och bolsterdunen flyga omkring i luften. En förevändning var Bbtart funnen. Man berättade för hvarandra att några judiska studenter kastat en död katt på altaret i grekiska kyrkan. Andra åter utspridde det ryktet att de kastat stenar på ett kors. Mera behöfdes icke för att påsksöndagen vid middagstiden börja prygla judarne, hvarvid man dock så mycket mindre fästa någon uppmärksanihet, gom detta hör till ryska pöbelns årligen återkoramande påsknöjen. Men pryglandet tilltog och egde samtidigt rum på flere ställen, Nu hade det varit tid att energiskt nr gripa. Arresterandet af några gatpojkar skulle ha qväft tumultet i dess början. Men ingenting dylikt hördes af. Med oförlåtligt Jättsinne lät man saken passera; lät man den i början lilla hopen växa till stora folkmassor, och måndagseftermiddagen började förstörelsearbetet åter och i större skala. På gamla och nya bagaren hade folket redan dagen igenom hopat den ena skandalen på den andra. Nu samlades man på judegatan, tågade från bus till .hus och inslog fönster och dörrar. Detta fortfor nästan oafbrutet ända till bittida onsdagsmorgonen. Vid hela judegatan blef knappast en enla fönsterruta i behåll. Till och med de högsta tempelfönstren inslogos med en skicklighet, som varit värdig en bättre sak. För hvarje timme växte öfvermodet. Kl 7 e. m. skockade sig hopen, tjutande och khvisslande, framför Raäffalovichs (en af de förnämsta bankirerna härstädes) hus vid italienska gatan nära Boulevarden. De stora spegelglasrutorna i den vackra byggnaden blefvo alla utan undantag krossade. Hopen inträngde i huset, igkontoret. Hufvudböcker, räkningar, brefkopior — alit kastades ut genom fönstret, mottogs utaoför med hurrarop och slets sönder i små bitar. -Hela gatan var förmligen öfversällad med räkningar, banknoter och kopior. : På .amla bazaren hade vid samma tid stånden blifvit omkullslagaa och helt och hållet utplundrade. Man arbetar sig nu endast med möda igenom det kaos, som der återstår. Ännu värre ick det till vid nya bazaren, der man förgäfves örsökte medelst brandsprutor skingra hopen. En väpnad styrka, som med någon energi säkerligen kunnat hämma ofoget, syntes ingenstädes. Det ena utskänkningsstället efter det andra stormades under hurrarop, och hopens möd växte med medvetandet af straffiöshet. u Tisdagen fanns knappast en gata, der man icke förstörde eller plundrade. All ordnivg tycktes upplöst. Militären hånades. Kosackerna rycktes ned af sina hästar. Såsom en lavin vältade sig förstörelsen från det ena stadsqvarteret.till det andra, och slutligen kände man icke ens någon skonsamhet för menniskolif. Några hus, såsom Schiffmanns, Barschanskys, Willentz, ha blifvit i grund förstörda. Barschansky hade, försvarande sitt lif, skjutit på mängden och dödat en af fredsstörarne. -Schiffmann ligger dödligt sårad på sjukhuset. Utanför hans hus blef i dens åsyn, som skrifver detta, en kosack nedstucken, och mängden ropade: Hurra, det är ju endast en kosackl Dunen ur de sönderskurna -bolstren lågo 3-till 6 tum högt på gatan, och omkring-30 man goldater åsågo. huru en karl under pöbelns jubel släpade app ett klavår på balkongen för att kastaned det till hån för en nedanför stående officer. I? Italienska gatan, Richelieugatan, hela det stadg qvarter, som genomskäres af Judegatan ödelades med exempellös vandalism. Man frawträngde ända till helt nära Boulevarden och plundrade på Katharinaplatsen. Två kärror, lastade med sten, uppfångade man på vägen till Ephrussis hus; hvilket endast genom sitt läge på Boulevarden; der:kossacker patrullerade, räddades från förstörelse. Karantänen hade mån i rättan tid spärrat och derigenom hindrat matroserna att alltför mycket blanda sig i leken; men butikerna vid hamnen, som ligga lägre än den öfriga staden, äro helt och hållet i ruiner. Gatorna derstädes äro ofarbara, emedan sönderbrutna möbler, dörrar och fönster öfverallt spärra vägen. På Boulevarden hörde man endast det ohyggliga tjutamdet, det skarpa hvisslandet af den ursioniga folkmassa, som ler nere vid hamnen fulibordade sitt hemska förstörelsearbete. Kohan kunde endast rädda sitt us derigenom, att han lät det inneshitäs af reIvirerad militär. Förskräcklig var plundringen isynnerhet på greiska gatan. På de andra ställena trädde öifve lt förstörelselustan i förgrunden; här var det rofystnaden, som stälsatte armarne till inbrotti frediga hus. Det fanns butiker för färdiggjorda kläder, der ;öbeln klädde på sig nya klädesplagg, och ett möggch hattmagasin, der de gamla hattarne flögo i uften och de nya påtogos. Klädes-ocb manufakurbodarne stormades och hela varulsger delades. gGatyoken sletos i tu-och delades sålunda. Derfter begaf man sig till Deribasowskaja, Odessag ästniogsgraf. Der plundrade man ett lager af kodon, och emedan med besittningen behofven tegras, plundrade man äfven urmakare och hängde tt röfvadt ur på en röfvad väst för att sedan sälja let för tre rubel, tog sig en sup i de storma: tskänksbutikerna och rökte i en plundrad tobaksutik röfvade cigarrer. Och hvad gjorde polisen? Den åsåg lugnt, att n af dess eget manskap nedstacks, blott emedan n order från Petersburg, der man icke hade nå-. on föreställniog om upploppets verkliga beskafenhet, förbjudit att skjuta skarpt på mängden. lan hånade öfverallt soldaterna. Man ryckte epå;tterna af polischefen. Anarkien var fullständig. i måvicke tro att jag öfverdrifver. Jag är icke ide och ser icke de senaste händelserna genom et mörka synglaset af eget lidande. Men jag har lat med personer, hvilkas anhöriga blifvit svårt irade, med nygifta, hvilkas hela bo blifvit ettrof ir pöbeln. Jag har med egia ögon åsett dessa räsliga scener af religiös ofördragsamhet och vild sel hos ett rått folk. Jag har sett pöbeln kaa stenar på generalguvernören, som med dragen bel rusade in bland mängden. Alla bemödanden att skingra massan ;voro ända 1 igår på morgonen fruktlösa. Det kalla bad, an genom brandsprutorna applicerade, afkylde galundå de upphetsade si a I går ändtligen,