Aftonbladet – 26 april 1871, sida 2

beredeiserna vara aisiutade och att vigtigare operationer nä förestå. Den armö, som står tnder Mac Mahons befäl, skall på de senaste dagarne ha tillväxt till en styrka af 130,000 man. Frivillige från departementet Seine et Oise lära mycket talrikt strömma till fanorna, och äfven officerare af alla grader ha ankommit till Versailles och begärt att få organisera en hedersbataljon åt nationalförsamlingen. Detta har regeringen ej beviljat, men de få i stället bilda två frivilliga kårer. De från Schweiz bemkomna fångarnes antal lär uppgå till 84,500 man, och öfver 6000 hästar ha blifvit utlemnade från nämnda land. Från Cherbourg ha regeringstrupperna blifvit förstärkta med en bataljon marininfanteri. Åfven artilleriet har kompletterats. Regeringen anser sig följaktligen nu kunna förfoga öfver en tillräckligt stor Styrka för att våga en hufvaddrabbning. I Paris äre förhållandena oförändrade. Kommunen regerar och dekreterar. Bland annat har hon påbjadit, att Vendömekolonnen skall säljas i fyra partier, nemligen byggnadsmaterialierna i två och metallerna i två partier. Förseglade anbad skola ingifzas till ingeniörstyrelsen. Rochefort tyckes sätta en ära i att vara kormunens spårhund. Först angaf ban presternas och kyrkornas förmenta skattkamrar, derefter silfverservisernpa i ministerhbotellerna och slotligen kronjuvelerna. Nu har han kastat sig öfver de historiska minnesmärkena. Icke nöjd med kommunens beslat att rasera Vendöme-kolonnen, föreslär han att Ludvig XVI:s e, k. chapelle-expigtoire, skall förstöras. Hån motiverar sitt törslng sälonda i sin tidniog Mot dordre: Botkapellet — en grotesk byggnad, om någon kan vara det — är en fortfarande skymf mot konventet, som enhälligt förklarade kohungen skyldig att ha kallat utländingarne till Frankrike. Det är en protest mot republiken, som republiken ej längre l får tåla. General Thomas, som mördades i Paris den 18 Mars, skall några dagar före sin död till general Lefio ha framställt ett karakteristiskt förslag att afväpna pationalgardet. Han ansåg för sin del åtgärden oundgärglig, sedan la fise fur de Ia canaillen samlat sig omkring Montmartre och ingått förbund med Believille. Han föreslog, att regeringen skulle betala hvarje utlefnosdt cbassepötgevär med 10 francs samt gifva pantlånekontoret i uppdrag att försträcka samma belopp på hvarje gevär, s0:n pantsattes. Tillskada för Frankrike och till oivcka för general Thomas sjelf, som tycktes käona sitt folk, lemnades hans förelag utan afscende, Bland de Napo!eonska pspperen, af hvilka det 25:te häftet nyligen utlemnats, förekomher en stör samling berättelser, som polisprefekten Pietri inlemnat till kejsar Napoicon rörande personer och förbållanden. De förskrifva sig till stor del från år 1867 och sprida ea egen dager öfvor den bonsparteskal dyvastiens redan då förtviflade ställning. Vi meddela ur denta;. intressanta samling följande hemliga berättelsa af den 30 September nämnda år. Den lyder sålunda: Det dagliga arbete, som förberedandet af denna berättelse ålägger oss, är ett af de mest mödosamma. Till hvilka källor man än vänder sig, hvilken korrespondent man än rådfrågar, hvilka : underrättelser man än skaffar, sig, tyckes den närj! varande situationen ändock alltid föga tillfredsställande. Från hvilken sida man än betraktar ! benne, stöter nian på uppriktiga farhågor eller på : UL On, som ingifvas af en lågande fiendtlig-! et. ren vyer, som kunna förefalla pessimistiska. De l: motsvara emellertid troget de intryck vi erfarit. De snarare moderera än öfverdrifva dessa intryck Men pligtkänslan och den oinskränkta hängifrenheten för kejsardömets institutioner tillåta oss icke 1 att dölja dem, så smärtsam än skyldigheten att ! vara ett troget eko deraf för oss är. d Den oroliga delen af samhället, den som mest l: sysselsätter sig med politiken, som älskar diskus-: sioner och kritiserar regeringen, betonar mer än lj någonsin sin radikala och systematiska opposition. : Den understödjer verksamt partimännen, helsar: med bifall pressens anfall, upprepar ständigt, att ! kejsardömet Tidit ett allvarsamt afbräck i sin yttre s glans, i landets måteriella välstånd, som det åter-!( fört, i sjelfva de garantier det gifvit den sociala ! ordningen och de konservativa intfessena. t Och likväl ha detta misstroende och denna köld! icke nått massorna. De förblifva fästade vid kej-! aren och hans dynasti. De älska hans person. De räkna alltid på hans vishet. Men måste man cke frukta att de, ombytliga och lätt mottagliga dc ör intryck söm de äro, i. det dn ögon I licket skola låta rycka sig med af de tongifvandelt glasserna och låna revolutionsarbetet det under-t stöd-som de för närvarande ingalunda tycka böjda f tt egna detsamma? Skola icke dessa befallningaår, som ha antalet s ch styrkan på sin sida, fråga sig sjelfva: hvil-r cen är kejsarens vilja? hvilket är hans gerning?i vilket är det mål hans regering fullföljer? I Ar det kriget med patriotismens lockelser, medis le lyckliga utsigter som våra soldaters hjeltemodo ifva oss? Är det freden med desstrygghet, min-)b kandet af den militära budgeten, af den årliga f rmekontingenten och öfvergifvåndet af ett förläg till årmens omorganisation, som blifvit fögals opulärt? Är det en. ny utveckling i frisinnad j d iktoiog, sådan brefvet af den 19 Jan. tillkänna-s af? ker är det tvärtom en s arkare regerings-h nakt, som i landets intresse skall införas? Se der de frågor, man öfverallt med oro gör ig. Valet är allvarsamt och svårt att göra. Hela !k erlden känner äfven, att i det tillstånd af oviss-la et och förlamning, hvari landet befinner sig, enl) estämd och tydlig förklarivg af kejsarens politik li ch verksamhet för hvar dag blifver ett mera oafisligt kraf på en förutseende och klok styrelse.p rankrike, der så många frön till revolution biehållit sig, har mer än något annat land behotlt f att styras och ledas. Endast på detta vilkortt a massorna återvinna fullt förtroende till fram-T den. arände frågan, om Tysklands köjsare börs! ita hos de stora hofven i Eoropa represenra sig at ambassadörer eller endast arsänebud (ministres pienipotentiaires). Enligt enelska tidningen Standard skulle man i Berlin iska, ätt Eogland och Frankrike hade simpla ! e indebud vid det kejserliga hofvet, i hvilket ? ll äfven detta hof icke vidare skulle ut-!f, mna ambarsadörer i London och Paris. !M rfötzzeitung tyckes gilla detta förslag. Den le umla diplomatien har, yttrar tidningen, gemm sitt ceremoniel, sina små rivaliteter, sina Ju reträdesrättigheter hämmat göromålens gång :, . mer än en köngress. Hon kan icke längre sa opbära sin roll under tolkens nuvarande lftö ällnipg. Arendena kräfva en raskhet i exdition, hvarom man fordom icke hade nåt begrepp och hvilken högligen understödes de snabba kommunikationerna förmedelst vägar och telegrafer. Om man bortta-!jr r ambassadörsrangen, så borttager man !ms kså rättigheten att när söm helst ega till-ling