Aftonbladet – 24 april 1871, sida 3

Heder, och slutligen att materielen, intendenturen Joch ambulansen någorlunda ftillständigt ordnan, Iså torde vi alltid händelse af en invasion, vida tryggare kunna möta faran — än med det s. k Mankellska pappersförslaget: Dithän, säga vi, bör hvarje god medborgare rikta sin blick. Hvarje fråga om anslag till öfningar o. s. v. afgöres förmedelst gemensam voItering. I detta afseende bör man för: framtiden Imed någon tillförsigt kunna räkna på Första kammaren, äfvensom till det minstä på en minssitet inom den Andra, tillhopa en afgörande ma. joritet i hvarje fråga: Erforderliga anslag för de militära öfningarne, äfvensom till försvarets öfriga behof, böra således alltid med någon visshet kunta orken Ore Svenska folket älskar en stark och bestämd regering. Kraft, parad med moderation, är en förädlad styrka. Sådan älska vi också att se regeringen nu i handling och tänkesätt. — Frågans betydelse underkännes ej af någon. Regeringen har efter mångåriga öfverläggningar och allvarliga pröfningar uttalat sin mening. Vi förlita Joss också derpå,; att den icke skall vackla och sväfva fram och åter, utan stadigt fasthålla sig vid sin sålunda uttalade öfvertygelse. Bundsförvandter saknas icke inom landet. Må striden fortgå, men på ett loyalt sätt. Efter de ansträngningar regeringen gjort, står den ren och anklagelsefri. En afvaktande ställning är den, som riksdagen sjelf framkallat. Förposten i Göteborg yttrar bland annat följande: En--såden seger till. och du är förloradi..Så kan ran med skälssäga om det s k. landtmannapartiet. inom Andra kammaren, efter den sistlidne Onsdag smed 106 -röster.mot :79 afgjorda hufvudvoteringen i försvarsfrågati, enligt hvilken Andra kammaren för sin del gjort indelningsverkets afskaffandevtill ett vilkor för den nyd värnepligtalägens antagande. , På dei, som hittills i likhet.med. oss-hoppats och: trott att, detta parti inom. Andra kammaren i alla vigtigare samhällsfrågor. skulle utgöra det nationelt-konservativa element. .inom riksstyrelsen, som i-våra dagar mer än någonsin förut är af. nöden, om icke det gamla svenska statsskeppet saart nog skall förlisa bland den nyeuropeiska våldspolitikens, blindskär, kastadt hit och dit, såsom det. eljest.skulle blifva, af ständigt vexlande opinionsvindar, måste denna utgång af saken ha gjort ett i-hög grad sorgligt och, allt efter olika lynnen och uppfattning, mer.eller mindre nedslående intryck; och det lär icke gerna kunna förnekas, alt Jandtmannapartieta. anseende derigehora, blir satt. på spel i en betänklig grad. Dess motståndare och belackare, gom allt från. början varit mer än benägna att tillskrifva det all sköns odygder och. olater, ha nu först riktigt fått vatten på sin varn, Den egna fördelen, inbillad eller verklig, sm går dock framför allt, mena de, såsom de. nu fycka-med fullt sköl; för den svenske bonden, och, i likhet. med den, landtmannapartiet inom Andra kammaren. Bkamrimen och skadan af landtmannapartiets här ifrågavarande sseger, inom: Andra kammaren, bekräftad såsom den i törgår blifvit genom dess med 110 röster fattade beslut, att värnepligtslagen icke skall träda i gällande kraft förrän Andra kammarefis vid densamma fästade vilkor om. indelningsverkets aflösätide blifvit af de båda statsmakterna j godkändt och antaget; lärer således icke vara för aå ringa att akta, i trots af Handelstidningens och:Dagens Nyheters bifall, och den vinst, som deraf.i ekonomiskt. eller. politiskt hänseende kunde I. hemtag, torde vara mindre än ingen. — — singen makt, hur öfverväldigande. ng hvarje motstånd. han än må synas,, så yttrade S. A. Hedin i onsdags inom Andra kammaren i ett medj: spänd . uppmärksamhet afhördt tal, .eger någon j borgen för bestånd, med mindre än att han utöf-l. vas i en anda. af rättvisa och högsinthets; och . sanningen at dessa ord lärer af ingen förnekas, som har ett öppet.öra för samvetets eller för bi-j storien lika omutliga röster. Om .man åter efter: den måttstockern mäter lapdtmannapartiets fram-!1 tidsutsigter, lärer vinsten al dess segrar i dessa(i tvenne voteringar vara, såsom vi härofvan sagt,l, mindre. än ingen, d. v. 8..en ren förlust i detta ; som i.alla andra hänseenden. ; i f Hådant är också icke att undra öfver, då uppinbart är, att större delen af våra genomhederiga daopemän i Andra kammaren i denna fråga låtit bedåra sig af aArgä gkalkar., hvilka å ena sidan intalat dem att indelningsverket utgjort enj. lika.orättvis som tryckande börda på svenska jord. bruket och dess idkare, dels ock å andra gsidan med. braskande ord och åthäfvor frambållit de vida )! Öfvervägande förtjensterna hos de på indelnings-4 verkets. upphäfvande grundade nya armåorganisar; tionsförslagen af dessa skalkar argar. : När skalkar locka dig, så följ icke,, heter det i skriften; och för den som en gång gjort det, såsom nu landtmannapartiet i försvarsfrågan, lärer ingern ej länge uteblifva — — 1 Eskilstuna Tidning inoehåller följande artikel: Sedan de minnesvärda Decemberdagarne 1865 jorde spänningen, med afseende å de hesint rikelagen komme att fatta, aldrig hafva varit så stör iom i dessa dagar, då man väntat att få höra utsÄngen. af debatten i kamrarne öfver försvarsfråvän. Visserligen må medgifvas att för vännerna ff regeringens förslag, som -— hvilka fel det i-öfigt må ega — åtminstone har den förtjenstenatt rara det lättast utförbara, voro: utsigterna icke ärdeles stora, när till och med pluraliteten af örsvarsutskottets ledamöter frånt Första kammaen uppställt ett från detsamma afvikande förslag. Men hr v. Ehrenheims och hr Kallstenii under liskussionen framställda förmedlingsförslag, -gånde båda ut på beredande af lindring åt rustich rotehållare, väckte-åter hosg-oss en-litenförwoppning derom, att fosterlandskänslan och ett af lensamma betingadt tillmötesgående mot personer, om dock ytterst ville detsamma, or: än på olika ätt, skull? möjliggöra en lycklig.lösning af den tora frågan. Denna förboppning vaen ökad styrka ;enom Första kamrmarens, i enlighet med hr von Shrenbeims förslag, fattade bestut i frågan om en krifvelse till K. M:t med anbållan om ett förlags afgifvande till nästa riksdag rörande de åätärder, som böra vidtagas för att göra stammen ullt tjenlig. att utgöra ett stöd för beväringen,ln amt för att ur densamma erhålla tillräckligt undö lerbefäl, äfvensom hvilka förändringar dessa åt-,; ärder kunna medföra i rustoch rotehållares kyldigheter. Ett till en försoning mera lämpligt jeslut kunde. väl kammaren knappt bafva fattat)? )et var affattadt i så pass allmänna ordalag, att fi let nära på kunde medgifva hvilka eftergifter som t elst åt rotoch rusthållarne samt till och med emnade frågan om stamrens beskaffenhet obetämd. Hade nu Andra kammaren beslutit sig vare ig för hr Kallstenii förslag, som bestämdt angaf vilka lindringar man fe i rotebåilet; eller ör återremiss, skulle hon gjort. sig väl förtjent m fäderneslandets tacksamhet, men mot medkamoarens försonliga stämning satte rustoch rotevållarepluraiiteten endast utskottsförslagets på näq tan alla skäl blottade non possumus, ; Detta blef således resultatet af tre dagars långe c lebatter, som vanns genom en votering med 106 öster. mot 79. För vår del anse vi detta beslut å rättsvidrigt, att vi, i likhet med prof. Rydin, kulle vilja gå in derpå, endast hvar och en, som ill detsamma medverkat, kunde med handen på jertat,;. på tro och samvete, förklara att han anåge indelningsverkets aflyftande efter femton år tan aflösning för billigt och rättvist. Vi lg wemligen att de flesta skulle känna sina egha berekelsegrunder tillräckligt, för att brista åt den den, som det på Jagspråket heter. Hvad följden af detta olycksdigra beslut skall lifva är svårt att ännu förutse, ty vi kunpa icke, )5 likhet med A. B., anse det vara det-tärskilda)! itskottets pligt att icke anse frågan förfallen, utan s etrakta Första kammarens begelut såsom vitnesr örd derom, att kammaren önskar lindringar uti ndelningsverkets onus, och på grund häraf, unler rubriken af. sa jemkni ka åväj i Pa kina er Jol. ät Sk bye Pm JR jön Pär Al RS mA barn fäR oj —I Mö Sedai NR PURE — —