Aftonbladet – 22 april 1871, sida 3

2 MPV, MUR SUMIA UMPORIISV PVE sj 7255 r pauvres honteux bland de brandskadade, IIPTMOTEREAONSAESEENATES Personalier öfver Drottninger Efter predikan i Riddarholmskyrkan i gå u ta Fo tanten 2012 f.d stat F rådet F. F. Carlsson författade person lie Sorgen breder sitt tunga täökelsö öfver städ dc land. Folken klaga: Konungens bjerta blöde .I Hon, som bar de dyra namnen: Maka — Drot ning — Moder — är icke rer. j Statsmannens värf, svärdets lysande idrottei I bragden, som förvånar en verld, kräfva sitt rum minnenas tempelsal. Men kärlekens tysta mak mildhetens enkla sinne, saktmodets segrar äro ick mindre vårda att Bevsräg af om minnesfod häf och att gömmas i folkens i. Wilhelmina Fredrika Å!ezgandra Ånna Lövirc Sveriges och Norges drottning, borea prinsessa af Nassau — Osanien, född i Hsag den 5 Auz. 182t Fostrad i ett bem, som utmärktes af husliga dyg der, var hon tillika omgifven af stora minnen Hennes fader, prins Wilhelm Fredrik Carl, ko nung Wilhelm Iis sf Nederländerba gon; var ej ättling af det frejdade Öraviska hus, som frambragt bland så många ädla bjeltar och statsmän; denne för ste Wilhelm, som befriade sitt fädernesland från r6 ligiöst och borgerligt förtryck, ocb, ett århindra de senare, den Wilhelm, benämnd den Tredje. som, regerande i Kogland och rådande i Moder. länderna, räddade Europa från en hotande öfver: makt. Drottningens mödör, Pribsessan ILovisg Augusta Wilhelmiag Amalia, var dotter af konung Fredrik Wilhelm III af Preussen, hvilken, ugde: de mörkaste tider, rastlöst beredde sitt lands förnyelse, för att åter viona seger, och af den drott ning Louise, hvilkens minne alltid skall lefva på henhes fölka låppar. En synmerlig omsorg egoades åt den unga fur stianans uppfostran. Han lärde med lätthet. Enkel, anspråkslös, glad, tillbragte bon dels i Haag dels i det vänliga landskapet deromkring, dels vissa tider på besök vid främmande hof, sin tidiga tiogdom. Två ycgre brödet bade hon egt och förlorat. Hennes enda syster blef tillika hennes närmaste vän. Dot var år 1849, som Hans Majestät vår nu regerande konung, då Sveriges och Norges kronpring, för första gången såg sin blifvande gemål Den förbindelse, som emellan den ingicks, var knuten af inre tillgifvenhet. Icke alitid afgöres farstinnornas öde af bjertats val; men prinsessan Lovisa fick tillhöra den, vid hvilken hon fästat sin själs böjelse. Det följande året sågs den unga furstinnan, i blomman af sin lefnads vår uch bärande vårens friskbet i sitt bierta, följd af sina höga föräldrar, företaga, öfver Östersjöns vågor, färden till döt nya fåderneslandet. Friak hvilade den unga sommarens fågring öfver nordens land och vatten, då bon första gången beträdde den svenska jorden. Mottagen af tusendens välkorsthelsningar, landa de hon vid Stockholms sköna stränder. Det täcka Haga blef bennes första hemvist; en strålande Junisol log cimot henne, då hon kort derefter drog in i Sveriges konungastad. Den 19 Juni 1850 var Jen högtidliga dag, då rinsessan Lovisa, i DD MM. konung Oscars och rottning Josefinas, i Carl Johans cnkedrottnings, i gina furstliga föräldrars och frändere närvaro, gaf sin hand åt den höga furste, som redan vunpl: hennes bjerta. Tvenne folks välsignelser omgåfvo denna förening. Hoppet målade den uocga furstinnans framtid i de ljusaste färger. En kärleksfull väntan mötte henne öfver slit der hon visade sig, då hon årog omkring för att lära känna land och folk — st land, så olikt det hon lemnat, ett folk i vissa rag beslägtadt med det, biand hvilket hon uppväxt. Redan denoa sommar hon största delen af det nellersta Sverige, med dess underbara blandning ft mildt behag och romantisk skömhet. Ännu samsa år lårde bon känna Norge. Doerefter begynte för kronprinsersan det nya hemvets lif. Den försakelse, som fordras af hvarje naka, då hon, för att bygga ett nytt hem, måste lita gemenskapen med det gamla, stegrar för den urstliga makan sina fordringar: hön måste i de lesta fall, för att inträda i ett nytt lif, öfvergifva ;ko blott ett hem, uten äfven ett fådernesland. Jetta offer bragte kronprinsessan Lovisa af fullt erta. Hon blef så helt och hållet förenad med t nya fådernesland, som om hon varit en af dess gna döttrar. . Ett lugnt och lyckligt skifte af brödrarikenas if var det, i hvilket deras nya kronprinsessa lärde änna dem. Stadda i en oafbruten, fredlig förofran, njöto de af en rask utveckling i alla riktingar. Med glädje och deltagande följde hon lessa framsteg. Folkens välgång var hennes. Glada förhoppningar uppfylldes, då föräldrakärekens gåfva blef: de unga mäkarne beskärd. Den 1 Oktober 1851 gaf kronprinsessan lifvet åt en viter, Lovisa Josefina Eugenia, nu Danmarka ropprinsessa. Ingen moder i enskildt hus kunde ned trognare sinne vaka öfver sitt barns utveckng än modren i konungaborgen. Det rika, omexlande i furstinnans lif, de skiftsnde tilldragelerna utom henne kunde icke afyända blicken från et stadigt fasthålina föremålet för dess ömma uppvärksarmhet och vård. Det furstliga parets lycka syntes vara fullstänig, då i December 1852 deras förening välsignaes med en son. Nya omsorger stälde sina anspråk å den höga modren. Hon uppfostrade i sonen iderneslandets hopp; denna tanke gaf henne styra och ljus. Men när lyste för dödligas blickar en himmel tan moln? När blandade sig ej, äfven i den mest ynnade lefoads öden, en bitter erfarenhets smär1? Afven för detta höga föräldrapar stundade daar, fördunklade af sorgens tårar. Knappt mer än tt år hade det varit kronprinsessan tillstadt att röjda sig åt den lefnadsfriske, hoppgifrande so en, då plötsligen mörkret inbröt öfver henne och ennes älskling kallades till en högre verld. Hon dolde icke sin smärta; den angrep det inersta af hennes själ. Vid den späda blomman, om. bräcktes, voro hennes hjertas käraste förhopp ingar fästade. Men bon böjde sig för den högre tickelsen, ty hon bar i sitt bröst den tro, som odrar alla smärtor: tron på en kärleksrik försya I I Maj månad 1856, då HK H. kronprinsen blef icezonung i Norge, flyttades det unga hofvets! ostad för ett år till Kristiania. Under dennal ngre vistelse lärde kronprinsessan allt mera kän; a och värdera det: norska folket. Det egnade enne å sin sida en allt mer allmän och uppenbar, ppriktig kärlek och vördöad. . Stora, offentliga hyllniogstecken saknades icke: en än mer betydde den tysta tillgifvenhet, som og rot i djupet af allas hjertan. Under loppet af detta år återsåg kronprinsessan tt hemland och sina höga föräldrar. ära voro enne dessa, tid efter annan förnyade besök i det). od, gom sett henne födas; men hon kände sig): Itid lycklig att åter vända tillbaka till Norden. Den 8 Juli 1859 besteg konung Carl XV sin faers tron och kronprinsessan Lovisa blef de förnade rikenas drottniog. Dubbelkronans glans ngslade icke hennes enkla sinne. Men djupt inde hon de nya pligter, som den ålade henne. enues styrka växte med dem. Talet af svenska drottnisgar, som minnesböcerna med vördnad är i i Di