Aftonbladet – 21 april 1871, sida 2

från far till son i tvärdliga tider inom slägmv företrädesvis dyrkande helgonet San Cayeanv Under denna tafla hänger en karrikatyr, utstyrd med ett blått och kvitt band; och som går och gäller för att vara ett porträtt af Fernando VIL af egaren uppsatt på denna vägg, under frihetskriget. Längst bort i salen, till venster, är en dörr, som leder till det äkta parets; sofkammate, med fönster utåt den förutnämnda takplatsen, hvarest wan ej finner något annat anmärkningsvärdt än en gammalmodig byrå, med sin sneda klaff och utdragna smala fällbordskifva, hvarpå man ser ett krucifix och några böcker. På väggen öfver byrån ser man åter ett porträtt af San Cayetano. Fråo sängkammaren: går en dörr till en liten trekantig företoga, hvarifrån man inkommer i det till kök förvandlade tornet. Från samzug förstuga kommer man till ett litet rum med fönster åt vapengärden, som användes såsom matsalför den lilla familjen. Denna boning tillhörde sedan urminnes tider skolmästarens familj, och när vi nu känna lokalen kunna vi sysselsätta oss med invånarne, som efterträdt fenicier, romare och morer — eller med andra ord, sparivarne och turturdafvorna, som tagit i besittning det af örnar och faikar öfvergifna boet. Om sällskapet för den eviga fredens befrämjande vetat af de förändringar som timat på detta slott, detta lejon förvandladt till lam, denna spinnande Herkules, dennetill matrona förklädda Akilles, denna sofvande, sja snarkande drake, så skulle sällskaset säkerligen der hållit. sina sessioner. Det hade alltid kunnat räkna på invänarnes fulla bifall 3. ven om det på sjelfva vapengården Y-lat för döma allt hvad vapen heter, ipklasive Kupidos pilar, (Forts.)