Aftonbladet – 21 april 1871, sida 2

man, således utan att vara bunden af de vanliga bevisningsreglorna. Den repnoblikanska ligan i Paris gjorde för några dagar sedan genom en deputation, bestående af Desonnaz och två andra personer, ett förlikningsförsök i Versailles. Deputationen redogjorde den 14 dennes inför kommunen eller, rättare sagdt, exekutivkommissionen, för utgåvgen af sitt uppdrag. Alla medlemmar voro tillstädes. Denna redogörelse väckte missnöje hos en stor del af medlemmarne; det påstås till och med att de utgjorde majoriteten. De ogillade nemligen, att deputationen i Versailles icke uppträdt tillräckligt försonligt, utan tvärtom gifvit förlikningstörslaget skenet af ett slags ultimatam. En söndring kommer sannolikt att uppstå i anledning häraf, då deputationen och dess vänner icke äro af samma åsigt, som majoriteten. Följande dagen läste man i kommunens officiella tidning: Ligan har fritt tagit ett initiativ, för hvilket exekutivkomiten och kommunen äro och måste vara främmande; hon har på sitt sätt framställt Paris yrkanden. Hon har lagt tram ett ultimatum för regeringen i Versailles genom att tillkännagifva för henne, att om regeringen förblefve döf för hennes rättmätiga anspråk, skall hela Paris resa sig för att försvara dem. Ingenting är att fråga Paris om. Kommunen behöfver blott draga slutsatserna ur de frivilliga förklaringarna genom att mana hela Paris att resa sig för att törsvara sina rättigheter. Fredsmäklarne, som uppställt sitt program ganska kategoriskt, tagas således på orden at konuogen. Hennes tidningars krigsrop skallar också betydligt gällare. Bonnet Rouge utbrister: Hr Thiers svar är krig till det yttersta, och La Commune har en artikel med öfverskrift: La revolation ou la mort, hvari det heter: De försonligaste förslag ha med förakt blifvit tillbakavisade. Vi äro upprorsstiftare. Hela Paris har enligt triumviratet Thiers-FavrePicards svar ställt sig utom lagen. Våldet skall ha sin gådg ända till utrotning. Detta är det sista ordet från Versailles. Enligt telegram till Times, skall Bismarck ånyo ha hotat med de tyska truppernas intervention i Paris, så framt icke tillräckliga garantier lemnas för krigsomkostnadernas betalande. Thiers har svarat, att insurrektionen i Paris sannolikt snart skall bli förqväfd, men atv han genom en tysk intervention skulle nödsakas att nedlägga regeringen. Bismerck lär häraf ha funnit sig föranledd att tillsvidare afstå från en inblandniog i Frankrikes iore angelägenheter. Times berättar äfven ryktesvis, att de engelska, italienska och nordamerikanska gsäns debuden gemenssmt söka åstadkomma ett vapenstillestånd. en engelska tidningspressen med Times i spetsen visar sig mycket missbelåten med regeringen i Versailles; Times förklarar Thiers och hans parti fulikomlig: ur stånd att återinföra ordnade förhållanden i Frankrike; ty de sista 25 årers ertarenhet tyckes ha gått slldeles förlorad för dem. Tidningen yttrar: Utan att dela kommunens ekonomiska Vvilifsrelser,. måste man erkänna, att i många afseenden hennes anspråk blott äro en öiverdrift af decentraliseringspolitiken, hvilken de insigtsfallaste fransmän ba förordat. Förnämligast tyckes dock Timess och de öfriga epgelska tidvingarnes missnöje ha sin rot i osäkerheten i handelsförhållandena med Frenkrike och i farbågan för skyddstullsystemet, till hvilket Thiers tros skola återgå. Times skulle derföre gerna föredraga diktaturen eller återinförandet af den kejserliga styrelsen, hvilken Epvgland har att tacka för handelsfördraget, som varit dess affärsverld till så stort gsgo:. Förhåll .ndeua i Paris äro fortfarande de bedröfligaste. En insurrektionel nationalgardist gör i ett bref till Journal de Genöve följande dystra skildrirg af dem: Vi föra här det besynnerligaste lif, om det verkligen kan kallas lif. Man vet hvsrken hvad man företager sig eller hvar man står och går. Trumhvirflar slås natt och dag. Alla äro under vapen, hela Paris har blifvit förvandladt till ett läger, som emellertid på grund af den förherrskande oordningen bäst kan liknas vid en stor marknad, der man ser de sällsammaste och äfventyrligaste drägter.Vi ha här hvarken polis eller någon styrelse. Hvar och en gör hvad han tycker, det är i sjelfva verket spetsbofvarne som regera. Jag och en min vän hafva under fyra dagar varit kommenderade på vakt utan att ha fått gofva, Efter 24 timmars hvila hafva vi ånyo måst rycka ut och marschera sju mil; man kan lätt föreställa sig hur trötta vi skulle, vara. Allt detta sker mot vår vilja, blott derför att vi tillfälligtvis höra till en af de insurrektionella bataljonerna. Thiers har olyckligtvis låtit det, som icke var arnat än en storm i ett vattenglas, växa till en allvarsam orkan. Man betraktar nu -säsom en utmaning det som för fjorton dagar sedan enhvar skulle hafva funnit mycket rimligt. För ögonblicket är det kommunen som är enväldig, och ordningens vänner, som i det hela taget äro ena riktiga kujoner, våga icke knysta. Hvad skall väl bli af allt detta? Man begynte åter i förra veckan att göra affärer, men nu står allting stilla igen. En och hvar söker att rädda sig; jag skulle önska att jag kunde göra detsamma. Men jag är tvungen att starna dr under vapen, ty nöden tvingar mig dextill. ag måste ju ha de 30-sous dagligen. När vi lemna våra qverter, få vi lifsmedel liksom fill ett fältteg, ty det kostar icke försvarskomitån något. Man bara skickar 30 beväpnade nationslgardister till närmaste handlande för att göra reqvisitioner. Betalningen erlägges med en bit papper, på hvilket anförarens namn står skrifvet. Detta är verkligen mycket beqvämt. Hyresgästerna ha det också mycket. bra, ty de benöfva icke betala sin hyra; husegarpe deremiot ha blifvit underrättade om, att de skola betäla afgifter och krigsskatt på köpet. Gereral Cluserets marifest, hvarl 3 francs dagligen utlofvas åt hvarje e-tilleist, som vill tjena kommunen, har väckt muckat mjeg.