Aftonbladet – 21 april 1871, sida 2

presentation i riksrådet, inrättandet af en irskild öfverdomstol för denna proving och lisättardet af en galizisk minister utan portij. Att en sådan uppgörelse verkligen blifit gjörd vinner bekräftelse deraf att grefve rrocholski af kejsaren blfvit utnämnda till iinister för Galizien. Förlikningen med poickarne måste i sin mån bidraga till befätande af ministören Hohenwarts ställning. )at återstår nu att äfven få till stånd en ylik uppgörelse med Böhmen, men en sådan kall säkerligen med den upphetsade stäming som råder mellan tyskar och czecher nöta vida större svårigheter. Inom den uvgerska pressen har en liflig pposition framträdt mot grefve Beusts steg tt hos italienska regeringen begära modiikationer i garantilagen angående påfvens tällning. I en officiös korrespondens till Pester Lloyd, svaras härpå, att denna framtällniog från österrikiska regeringen endast ngår kloster, kollegier och instituter som tå under Österrike—Ungerns beskydd så väl om sådana inrättningar, till hvilka österiisk-ungerska undersäter ha en obestridd vanderätt, samt att den italienska regerin-: ar visade den största beredvillighet att häruti gå Österrike till mötes. Om någon inandning i fråga om påfvens ställning eller ågot eventuelt återställande af påfvens rerldsliga makt var här alls icke fråga. Den kyrkliga rörelsen, mot påfvens ofelvarhet antager bland Österrikes katoliker lit större dimensioner. I städerna framträler en ytterst liflig kyrkligt-politisk agitaion. I Wien, Laybach, Reichenberg m. fl. städer ha dels af de kommunala myndigheterna, dels på folkmöten ingifvits adresser ill Döllinger, i hvilka man uttalar sitt bifall ch sina sympatier för hans oförfärsde upprädande, och utfärdats protester mot ofeloarhetsdogmen. Vid ett sammanträde aft communalrådet i Wien den 14 i denna månad antogs med stor pluralitet en sådan adress ill Döllinger och en petition till regeringen angående reglerandet af förhållandet mellan stat och kyrka. En katolsk prest i Wien, Pederzani, har för sina frisinnade predikningar blifvit suspenderad af erkebiskopen och drifver ou i tidnivgarna en liflig agitation. Öfre Österrike ha på senare tiden förefs:lit åtskilliga stridigheter mellan biskopen och de verldsliga myndigheterna, hvilka märkbart bidragit att skärpa antagonismen mellan det klerikala och det liberala partiet. Döllingers excommupikation tyckes endast ba varit förspelet af kyrkans bannlysning mot alla prester och teologer som motsätta sig den nya dogmen. Såsom vi sett af ett telegram för i går bar samme prelat som vidtog denna krafiåtgärd, erkebiskopen af Miochen, pu äfven bannlyst en annan professor vid Miicchens universitet, Friedrich. De andre biskoparne dröja ickeatt följa exemplet. Biskopen af Minster har till och med excommunricerat en lekman, gymnasiidirektorn doktor Braun och suspenderat seminariidirektorn i Braunsberg och religionsläraren vid samma läroverk. Genom telegrafen är det bekant, att den nordtyska riksdagen beviljat regeringen en kredit af 120 millioner theler för krigskostnadernas bestridande. Motiveroa till den kejserliga propositioaen härom innehålla åtskilliga upplyceniogar. Regeringen har tagit detta steg för att vara fullt oberoende al förhållandena i Frankrike. Krediten kommer endast att begagnas, såvida och så länge som erforderliga penningmedel icke inflyta genom afbetalning å de summor, Frankrike enligt konventionen har att erlägga. Det är regeringens önskan och förkoppning att icke behöfva göra bruk af hela den beviljade k:editen. Men ställningen för ögonblicket gör det till en pligt för henne att törskaffa sig ett bemyndigande, som sätter henne i stånd att möta ella eventualiteter. Vidare meddelaz, att utom de förut genom krediter till regeringens förfogande ställda summorna har staden Paris krigskoatribution fullt ingått med 200,000.000 francs eller 44,473,983 thaler. Krigsutgifterna uppgingo tili den 31 sistlidne Mars till 286,493,497 tbaler och öfverstego således den 1 April hela summan af ioflutna medel — 264473 983 thaler — med 22,019,514 thaler. At de 1000 miilioner francs, som ar den i preliminärfördraget stadgade krigs.ontributionen skola under loppet at ionevarande år erläggas al Frankrike, har äpnu ingenting ioflutit, -och när en sådan inbetalning skall komma att ske, förklarar regeringen sie icke kunna förutse. Dessutow ha de förplägningskostnader, som Frankrike åtagit sig, till största delen tillsvidare blifvit förskjuten af den tyska gereralstatsksssan, Den vordtyska riksdagen har för närvarande att beband!s en principfråga, nemligep ett förslag om skadeersättning för olycksfall vid jernrvägstrafik, bergsbruk 0. 8. v., genom hvilka menniskor dödas eller erhålla kroppsskador. Förslaget går ut på att jernvägsentreprenör ovilkoriigt skall stå i ersättningsansvar, då vid banans trafikerande en menniska dödas eller lider kroppsskada; mot denna ersättvingsskyldighet kan ban dock göra två invändningar, nemligen att olyckan förorsakats af en högre makt eller genom den dödades eller skadades eget förvållande. I afseende på öfriga industriella företag skall egaren stå i ansvar för särskilda menniskolif eller för kroppsskador, till hvilka han sjelf eller hans representanter varit vållande. I fall en menniska blifvit dödad, skall det tillkomma verkets egare att ersätta den efteriemnade familjen bela den förmögenhetstörlost, sow uppstått genom hennes försörjares död. I afseende på bevisningen skall domaron däma oftor fri öfvoertvoelgxka likt on iIinry.