Aftonbladet – 20 april 1871, sida 3

lade väggarne 1 ae tatt sammanbyggda Dusen Itorvånas man öfver, att elden här kunnat hämmas. De svensk-norska emigranternas i Förenta Staterna ställning, sedan de ankommit till Vestern, antingen för att genast blifva nybyggare eller för att söka sin utkomst hos nybyggare, har äfven utgjort föremål för charge daffairen grefve Lewenhaupts forskningar under sina resor i Vestern. Huruvida en person bör emigrera eller ej, besvarades utan undantag så, att det berodde uteslutande på emigrantens individuella omständigheter och förmåga att taga sig fram. Det största antalet lyckas verkligen ganska snart att arbeta sig upp till en i ekonomiskt afseende vida bättre ställning än om de stannat hemma, och de flesta förklarade sig vara nycket nöjda med sin lott, men hufvudvilkoret derför är dock att emigranterna äro ungt, starkt och ordentligt folk. Det är ett undantag att finna emigranter, som medfört penningar. Bland nybyggarne rådde allmänt Gen åsigten, att en person som i hemlandet sitter på egen gård och är bergsd icke bör emigrera i förhoppning att i Amerika vinna rikedom. För att i Vestern görs lycka fordras att ha goda krafter att arbeta i jorden och att i tid för den hopsparda arbetstörtjensten köpa en jordlott i de trakter, dit jernvägen ej hunnit och jorden derföre är billig. Men sedan jorden är köpt mångdubblas dess värde med otrolig hastighet i mån som jernvägen nalkas och befolkningen tillväxer. Deremot, om han icke eger god helsa och arbetskraft och bans utgifter för familjens underhåll icke tillåta honom att göra nödiga besparingar för jordinköp, så kan han i allmänhet ej förvänta sig en bekymmerfri ställning och ändå mindre hoppas på välstånd. De rikaste kolorierna — säger grefve Lewenhaupt i sin berättelse — äro belägna i staten Tlinois och gruodades för omkring 25 år sedan, Från närmaste jernvägsstation är afståndet vanligen ej öfver 1 å 2 svenska mil. Vid stationen fiones en liten stad, och erhåller den resande utan svårighet åkdon, en vanligen ingen körsven. Det är dock tt att finna vägen; ty der finnas inga bivägar otsn endast en väg som leder rakt till det vid kanten af en skogsdunge belägna nybygget, hvilket utgöres af en mängd vackra landtgårdar omgitna af bördiga maisoch hvetefält. Kolonien eger vanligen en luthersk kyrka, och finnes exempel att kyrkobyggnader kostat ävda till 180,000 rdr rmt. Husen äro af korsvirke med hvitlinmad brädbeklädnad och ha vanligen 4 fönster i nedra våningen, men endast 2 i den öfra, hvilken säledes endast sträcker sig öfver halfva huset. Dessa byggnader påminna mycket om de små landtställeva i närheten af Stockholm. Bredvid boningshuset ser man vanligen det lilla af emigranten under de första äran bebodda stockhuset. Frånvaron af ut-l. hbusbyggnader faller genast i ögonen. Men il. anseende till den milda viotern äro stall och ! ladugårdar ej nödvändiga: boskap och hä-j! star hysas under stora halmtäckt2, men förötrigt öppna skjul. Lador behötvas ej, emeli dan grödan aftröskas med maskin ute pål äkers. — Det är icke ovanligt att en rik farmer, som vid ankomsten för ett tjugutal År sedan började med att sätta kistan i pant, nu ger eo vacker, välbyggd farm, med 360 acres (1 acre —26,23 kappland), hvaraf största deen öppen jord, 7 nötkreatur, 9 hästar förutom lyrbara åkerbruksredskap och maskiner. En lylik jord i Illinois, der jordpriset uu är 150 rdr pr acre, kan vara värd 60 å 70 tusen rdr. Af den enkla skildringen som grefve Lewepnhaupt meddelar buru en fattig emigrant kan lyckas blifva en rik farmer, framgår tydigt hvad den egna kraften förmår, En nyss ankommen emigrant, säger grefve L., kan erhålla tjenst hos en farmer med löna af 60 rdr rmt i månaden under 8 å 9 månader, samt husrum och kost, och ehuru han under vintermånaderna måste underhålla sig sjelf, kan han likväl i allmänhet hopspara 300 a 450 rdr om året. Ett karldagsverke under hösttiden kan betalas med ända till 4!s rdr. Jernvägsarbetare erhålla 5!.4 rdr om dagen; men detta är dock hårdt arbete och händer dessatom ganska ofta att arbetarens lön ej utbetalas af jernvägskompariet. Sedan emigranten lyckats hopspara 1200 rdr, köper han sig 2 hästar, vagn och plog och kan då förtjena 150 rdr i månaden, men måste då underhålla sig på egen bekostnad För 20 år sedan kunde jord erhållas i Iilinois för 7!e och för ett tiotal af år sedan för 15 rdr och som en enda med hvete besädd acre kunde jemna en inkomst at mellan 42 och 84 rdr, var det naturligtvis lätt att på den tiden köpa jord. Sedan jorden en gång var köpt steg den i värde för hvarje år i mån som ernvägen nalkades och tillgången på arbetskrafter blef större. En obemedlad emigrant kan numera icke hoppas att köpa jord i Illinois, utan måste han förut komma i åtnjuande af samma fördelaktiga förhållanden, besifva sig till vestra trakterna af Minnesota och Kansas. Man bör likväl icke föreställa ig, att alla invånarne i ett nybygge äro rika. ästintill den rika farmern trällar man ep atlig emigrant, som endast eger 5 acres och om fortfarande bor i det lilla stockhuset, ehuru båda ankommo samtidigt till orten. I len rika farmerns stockbus finnes inhyst en yligen ankommen emigrantfamilj, bestående Mt en hustru med fyra barn, alla i trasor. 3ohaget i stugan utgöres af en säng, en stol, n vagga och den stora kistan. Hustrun beättar på tillfrågan, att familjen varit här ett ir, att mannen varit sjuk, men att han nu ter fått arbete som timmerman i närmaste tad för 4!a rdr om dagen, hvaraf han likisst måste för sitt underhäll dagligen utgifva e rår; att hon och hennes man i Sverige egde n gård, men att den var köpt på skuld och tt inkomsterna icke räckte till räntor och katter: att presten och herrskapeto atrådt lem ifrån att emigrera, men att slägtingar illstyrkt det: att de vid ankomsten till koonien ej egde ett öre: att de till följd af de älmående nybyggarnes gifmildhet visserligen cke behöft svälta, men att hon, hvars förIdrar voro sjelfegande bönder, aldrig befunit sig i så fattiga omständigheter som uner de sista åren: att en dotter om 15 är ch en son om 12 år redan voro ute i tjenst:!d tt så snart mannen lyckats hopspara något sj enningar, skulle hela familjen resa till Kanså as, men att den ej tänkte på att återvända! fa ll Sverige, ty se för det första är det ej!n ärdt att tänka på det spm är pmöjligt, ock te ae la li 2 när vi so kniv hra Bahr ÖVagnn han dat NR od mr bl 4 De —MM RN Kr br fr —— BD br 0 — rr sr HM DD 5 mr: sr DR HH RT