Aftonbladet – 19 april 1871, sida 2

STOCEHOLM den 19 April. Under Första kammarens fortsatta öfver1 iggniog i går afton i försvarsfrågan uppträdde l: tterligare en mängd talare, några blott och bart I: ör att tillkännagifva till hvilken af? de olika ieningar, som yppat sig inom kammaren, del: omme att vid atgörandet sluta sig, andra mer l4 ller mindre utförligt motiverande detta sitt! illämnade votum. Såsom våra läsare inhem-l: at af våra föregående redogörelser, delade l: ig Första kammarens ledamöter hufvudsakgen i tre grupper. Den ena utgjordes afl: lem, som slöto sig till de fem reservanterpas frih. De Geer, grefve Henning Hamilton, frih. tjernblad samt hbrr Wijkander och Nisser) förAR som gick ut-på rustoch rotebållets tällande på vakans, om rustoch rotehålarne sådant önskade, och vakansafgifternas ngående till armöförvaltningen, som deremot kulle bestrida rekryteriogen och aflöningen it de ryttare och soldater, som för de vaanta rusthållen eller rotarne komme att anagas. En annan grupp slöt sig kring det hr v. Ehrenheim framlagda förslag till belat, hvilket hade följande lydelse: att med aflag af i 1, 2, 3 och 4 puakterna framställda örslag, riksdagen skulle hos K. M:t i underdålighet anhålla, det K. M:t täcktes taga i öfvervägande hvilka åtgärder må finnas nödiga för ÅA sädan utveckling af stamtruppen, att den nå blifva follt tjenlig såsom stöd för den be ydliga beväriogsstyrka, som med densamma ill följd af den nya beväringslagens antavande kommer att införlifvas, och att ur less led ett tillräckligt underbefäl må vara utt hemta, samt i sammanhang dermed, det ordnande af rustoch rotehållares åligganlen, som af förändringen i förenämnde hänseende må blifva påkalladt, och att K. M:t äckies till riksdagen framställa det förslag, som af ärendets pröfning kan föranledas. En tredje grupp yrkade bifall till ett af br Björnstjerna formuleradt förslag till beslat, som var fullkomligt lika lydande med det af hr von Ehrenheim framlagda i hvad detta angick stamtruppens utveckling, men ateslöt tillägget rörande ordnandet af rustoch rotehållarnes åligganden. Slutligen funnos ett antal medlemmar, som i hafvodsak gillade reservanternas förslag, men hyste betänkligheter mot de af dem föreslagna länskomiteer, som skulle verkställa uppskattning af rastningsoch rotering:besvärets värde och föreslå vakansafgifter för större eller mindre områden. Anhängarne af denna åsigt yrkade återremiss, men afstodo från detta sitt yrkande och slöto sig obetingadt till reservanterna sedan dessa i går afton genom gretve Hamilton sålunda modifierat sitt förslag, att det uteslöt hvad som deri yttrades om länskomiteerna och lemnade det öppet för K. M:t att utröna roteringsbesvärets värde och att upp:öra förslag till vakansafgifternas belopp på sätt honom syntes lämpligast. Detta reservanternas förslag, som omfattades af dem, som ansågo den indelta stammen icke oundgängligen böra upprätthållas utan kunna med fördel efter hand efterträdas af en stam bestående af kontant aflönadt manskap, förordades i går afton yttterligare af hrr Nisser, frib. von Essen och Nordenfelt (dock med någon modifikation) grefve Axel Mörner och Bergstedt, hvarförutan åtskilliga af de talare, som förut yttrat sig för detsamma ånyo uppträdde för att genmäla emot detsamma framställda anmärkningar. Detta var isynnerhet händelsen med frib. Stjernblad, som -mycket lifligt förfäktade reservanternas åsigt och isynnerhet sökte bekämpa den föreställningen, att stugan, torpet, gjorde den indelta soldaten till en god krigare. Tal. ansåg tvärtom att stugan;som erbjöde ett tidigt hem, lockade till tidiga giftermål, som äter alstrade för framtiden fattigdom och brist. Stugan, sade talaren, är tak öfver hufvudet i ungdomen, på bar backe på ålderdomen; den kontanta lönen är arbete i ungdomen, men en sorgfri ålderdom. Anhängarne af de båda skrifvelse-förslaen voro åter ense i sin öfvertygelse om inelningsverkets lämplighet såsom stam och om dess förmåga att kunna ernå den ytterligare utbildning och utveckling, som för detta ändamål erfordrades med anledning af den utsträckning, som allmänna värnepligten erhåller genom den nya värnepligtslagens antagande. Men de skilde sig deremot i afseende å lämpligheten att, på samma gång som en önskan uttrycktes om en sådan utveckling af den indelta stammen, äfven antyda behofvet i sammanhang dermed af ett ordnande af rustoch rotehållarnes ställning. De som ansågo den ifrågasatta skrifvelsen böra, på sätt hr von Ehrenheim föreslagit, innehålla en sådan antydan anförde, såsom skäl för densamma, sin åsigt, att den utveckling, som vore för stammen behöflig, komme att öka rustoch rotehållarnes bördor, samt att rättvisa och billighet fordrade att de icke med dessa ökade bördor beturigades. Denna mening understöddes i år afton af hrr Casparsson, De Marå, Falk, kenman, Widen, Siråle, gretve Lagerberg, grefve v. Platen, Heykenskjöld, Brun, frih. Adelsvärd, Hallin och v. Otter. För hr Björnstjernas förslag yttrade sig deremot under gårdagens aftonplenum hrr Nordström och af Trolle. Då den långvariga debatten ändtligen förklarades slotad, gjordes först proposition på utskottets förslag, som med enhälligt nej besvarades. Derefter uppställdes hr v. Ehrenheims förslag såsom ja-proposition. För att bestämma hvilketdera af öfriga förslagen, som skulle blifva kontraproposition anstälides först en votering, för att afgöra antingen hr Björnstjernas förslag eller något at de öfriga skulle dertill antagas, och antogs dervid med 64 röster mot 54 hr Björnstjernas förslag till kontrapropositon. Minoriteten i denna voteriog angifver antagligen antalet af anhänsara af rasarvanternas förslag. I hufvudvote