Aftonbladet – 19 april 1871, sida 2

hine, hvilken leder in till Boulogneskogen, ågot söder om Maillotporten. Ciuseret hade efallt, att barrikader skulle uppföras i qvareret omkring Tuilerierna och i Belleville. Å ömse sidor arbetar man ifrigt på att törrka sina stridskrafter. Regeringen bildar vå flere ställen i landet nya armear at de remvändasde krigsfångarne, och general Durot, som fått sig anförtrodt att i Rennes ceorganisera sådana trupper, skrifver nu derirån, att ban redan har en division på 12,000 van gamla trupper, marschfärdig, samt inom 10 dagar skall ha en lika stor afdelning redo ati rycka i fält. General Cluseret rekryterar och organiserar också ifrigt i Paris, samt skyr icke de strängaste kraftåtgärder för att tvinga de ohägade att ställa sig i ledet. Härom skrifver Timess korrespondent den 8 dennes: Man ser tydligt, att det icke råder någon särdeles stor lust att ställa sig under den röda fanan, ty general Ciuseret nödgas gifva sina edikter större eftertryck genow följande hotelse: Jag uppfordrar alla goda patrioter att bilda en frivillig polis inom sina arrondissementer och tvinga dem som vilja undandraga sig sin värnepligt att ställa sig under fanorna. Jag kan äfven anföra ett annat drag som tjenar till belysning af förhållandena. Man hede icke tillräckligt antal artillerister och artilleriofficerare till kanonerErt ADB IRRGSO ——— a A mn rs nss serverande. Man bemäktigade sig derför härens artillerister och qvarhöll dem med våld i Paris, under det nationalgardets artilleriofficerare nattetid bortiördes från sina bem och fördes upp på vallen mellan tvenne leder af kommunens anhängares bajonetter. Na måste dessa artillerister skjuta på fransmännen i den reguliera hären, om de icke vilja utsätta sig för att blifva nedskjutne på stället! Man har begagnat ett ännu sinnrikare påfond för att få liniesoldaterna att skjuta på sin fana. Man sammankallade dem under föregifvande af att lifsmedel skulle utdelas till dem; men då de samlats, blefvo de kastade i fängelse, och man lät dem förstå, att de icke skulle få något att äta förrän de förpligtade sig att strida för kommunen.n Trots dessa stränga åtgärder, lyckas det dock mången att undandraga sig den tvangns krigstjensten. Etoile Belges korrespordent i Versailles meddelar några exempel härpå: Man gör sig knappast vågon föreställning om, hvilken upgfinningsförmåga ådagslägges ef dem, som hotas af Cluserets utskrifningsdekreter,, skritver korrespondenten. Jag har påträffat flere, hvilka klädt ut sig till qvinnor för att sippa ut ur Paris. Andra ikläda sig jernvägstjenstemännens uniform för att kunsa komma in på stationerna, hvilkas ingånger bevakas af kommunens pålitligaste nationalgardister. En urg man ställde sig vansinnig och skulle, såsom det föregafs, föras till Charenton. Under vägen ville ban bita alla, som komm? honom nära; men så snart han kommit utom nationalgardets råmärken, återfick han sitt förnuft. Åtskilliga qvirnor i Paris berättas ha deltagit i striderns och visat prof på stort mod. Tidningen Droit meddelar några txempel härpå. Man såg, skrifver tidningen, en marketenterska, som träffats i hafvudet, låta förbioda sitt sår och derefter återvända till striden. I 6l:sta bataljonens led stred en energisk qviona, som hade dödat flere gensdarmer och poliskonsteplar. På platån vid Chatillon stannade en marketenterska qvar med en grupp nationalgardister; hon laddade sitt gevär, sköt och laddade oupphörligt om igen. . Hon var nästan den sista, som drog sig tilibska, och åfven då vände hon ännu en gång om och sköt på fienden. Marketenterskan vid 68:de bataljonen dödades strixt i början af striden af en bombsplittrs; skottet hade träffat hennes bränvinskagge, och splittrorna af denna inträpgde i kroppen på den arma qvionan. Ea af de oförskräcktaste af dessa hjeltinnor är hustrun till en af kommunens generaler, medborgarivnan Eudee. Den 3 dennes på aftonen förde man till torget utanför maireshotellet i Vaugirard åtta lik af nationalgardister. Nästan alla husmödrar i qvarteret trängde sig tillsammans på det lilla torget och sökte gråtande vid det matta skenet från en lykta, om de ryckte ur händerna på hvarandra, igepkänna en far, en make, en bror. Det nionde liket, som man drog fram, var den med kulor geromborrade unga marketenterskanps.n Qvionorna uppträda dock ej allrid på detta ärotulla sätt. Det är ej sällsynt — skrifves det från Versailles till Krenzzeitung — att i förstäderna tå se skaror, riktiga batsljoner af qvinnor med ssbeln vid sidan och gevär på axeln marschera utåt gatorna, skrålarde, skriande och för omvexliogs skull afläggande ett besök i de hus, der det fiors någonting att stjäla. Kommunen har, såsom bekant är, ingått en ötverenskommelse med banken. Avenir national sammanfattar på följande sätt detta af medborgaren Beslay på kommunens vägnar träffade aftal: Kommunen erkänner bankens karakter såsom privatanstalt och förbinder sig att förskaffa densamma aktning, antiogen gerom att uppsätta en bataljon nationalgarde, bestående af bankens tjenstemän, eller, om det befiones nödvändigt, på det sätt, alt snåra afdelniogsr, som stå under kommunens befäl, läggas till denva bataljon. Deremot skall barken mot qvitto af Beslay utlemna till kommunen de staden Paris tillhöriga, i bankep deponerade fonderna, och om dessa fonder bli uttömda, skall banken lemna kommunen förskott, som garanteras gom invispiogar på stadens egendom., — säette de France anmärker i anledning häraf: Hvem skulle väl ha trott, att hr Rouland skulle jåna sio hand åt en dylik uppgörelse! Man tycker, att kejsarens stränge i I I I f. d. minister borde ha gjort ett mera härdnackadt motstånd. Men mähända har han; varit tvungen att göra en dygd af nödvän-!