Aftonbladet – 18 april 1871, sida 2

Bktlöddr och ropade åt de inträngando hterna: stör icke mina fguret! På sammales t visar gig bteköttåmajoriteten oberörd af ers Kändbiser och lärdomer, fosterlandetssg a och alla utredningar af ämnet och tän-: r vid slit och framtör allt blott och bart 1 gina figurer, d. v. s. rustoch rotehållare-1 tressena, Talaren kunde icke finna, att ett ttro reglerande af den redan befintliga all-!: inna vårnepligten föroteättör eller kräfver t upphätvande af indölningsverket, vare sig rättens, billighetens eller nyttans syninkt. Den af utskottet föreslagna nya stam rkastade talaren alideles; det vore en stam an rot, ett oting. Her Kinmansson och Printzensköld uppädde emot utskottets förslag och önskade återremiss, för att utskottet måtte kunna ga i öfvervägande det framställda förslat till lindringar. r P. Pettersson protesterade mot de tilltelser för egennytta, som blifvit gjorda mot :m, som vilja indslningsvarkets afskaffande. ör sin del skulle talaren helst sett, om inslniogsverket kunnat bibehållas på så sätt, t all fastighet blefve roterad efter dess taeringsvärde. Hr Hoeggström förklarade sig vara en varm än till indelningsverket och att han aldrig ed sin röst skulle bidraga dertill, att den pda och fasta stam, som vi derigerom egs lefve afskaffad, för att sätta i stället en anan af den lösaste och vådligaste beskaffenat. Han fann det emellertid billigt, attlinringar åstadkommas i denna börda och anöt sig till hr Kaillstenii förslag, dock med en modifikation, att normalvärdet af årliga restanda nedsattes till 80 rår. Hrr Englander och Forsbeck ogillade det Sreslagna efterskänkandet af indelningsveret, men önskade återremiss i ändamål att vägabrioga ett lindringsförslag. Hr Helander protesterade mot några talaeg utfall mot joner och ansåg att man ar pressen tack skyldig för de sakrika utedningar ämnet erhållit. Tzxlaren anslöt sig batingadt till det kungliga förslaget. Utan att anföra några andra skäl, än som f föregående talare blifvit åberopade, upprädde till förordande af utskottets förslag öljande ledsmöter af kammaren, nemligen ur Bylander, C. J Bengtsson, Thorell, Jöns ?ehrsson, Sven Brolin, Anders Anderston, focas Jonasson och Svea Nilsson i Efveröd. föra Persson for med mycken bäftighet ut not hr Rundgren, hvars likneise om Archinedes figurer ban icke förstått och som ban lerföre törehöll det otillständiga i att kalla ustoch.rotehållare för sfigurers. På prelikstolen — -riensde han — kan den högvördige talaren gerna få kalla oss för kreatur till och med, men här i kammaren vilja vi ej böra oss becäronas figurer eller med andra otidiga stickord. Den siste talaren på aftonen var br Sven Nilsson i Österslöf. Han hade inom utskottet bidragit till det förslag, hvartill detssmma kommit, och visade sig såzom dess ifriaste försvarare. Under sitt låoga anförane, som räckte något öfver en timire, syaselgatte han sig hufvudsakligen med den s. k. rättsfrågav, d. v. s rotehållsrnes rättighet att på grund af knektekontrakten vara b friade från utskrifoing, hvilket hr Sven Ni! son som bekant gör liktydigt med den allmänna värnpligtens utgörande. Särskildt uppträdde han emot det af lindricgskomiten och äfven i detta blad påpekade faktum, att sjelfva denuva 2. k. utskrifningsfrihet icke fiones såsom uttryckligt kontraktvilkor uppta en i knektebåliskontrakten för de flesta a änen. Som bekant ha vi icke tillagt denn: omständighet i och för sig sjelf någon syn nerlig betydelse, då friheten från utskrifning endast atråg korpletterandet af de stående regementena och vi gerna medgifvit, ait er sådan frihet varit afsedd för alla de indelt: provinserna. Vi ba blott gentemot det på ståendet, att om man, betraktande saken var: af privaträttslig natur, kande stämma K. M: och kronan inför domstol, så skulle K. M: tillförbindss ait uppfylla detta tydliga oci bindande kontraktvilkor, anfört: att icke en: denna frihet fråa utskrimning till regemen tena finnes uppställd såsom bindande kon traktsvilkor i de flesta knektehållskontrakten Talaren sökts pu, liksom i sin reservatior till lindriogskomitåns betänkande gendrifv: detta genom en vidlyftig advokatyr, hvar detaljer troligen få i kammaren kunde föj: med och som i sjelfva verket ingenting an nat bevisade, än det, som ingen bestridt att nemligen den ifrågavarande utakrifoinge. friheten verkligen varit menad och afsedd såväl för den ena provinsen som den andra Han citerade sålun 2 Stakilliga kungliga skrif. velser till landsböfdingar och andra handiin gar, i hvilka utskrifoingens upphörande omtalas såsom en naturlig och gifven sak ef. ter Indelningen upprättande. — För öfrig förordade talaren utskottets förslag såson både rättvist och ändamålsenligt. Indelnings verket vore ej mycket att hålla på; de hade för öfrigt aldrig bestätt profvet oci i andra länder, der det verit antaget, blif. vit upphäfdt utan aflösning. Det vore ensam i Sverige man talat om en sådan. Han be mötte vidare åtskilligt af hvad motsatta si dens talere anfört, äfvengzom reservanterna: förslag. De anmärkningar, som mot den a atskottet föreslagna stammen blifvit gjorda gick han emellertid temligen knapphändig förbi. Han förmenade blott, att man vi densamma skulle få dugligt manskap bland di värnepligtige, såvida man nemligen gåfve den en någorlunda god aflöning. — Innan talman nen framställde propositioner om samman: trädets afslutende, tillkännagafe, att änm omkring 50 talare anmält sig till afgifvand af yttranden. Vid öfverläggningens fortsättning i dagen ssmmsnträde inom Första kammaren lemna. des ordet först åt grefve O. Mörner, som tram