Aftonbladet – 18 april 1871, sida 2

en dyrbar ring, vårdtecknet af deras förbund. Roland tager blomman af henne och fästar den i knapphålet af sin rock. Vi få inte ha en stekpanna i vårt husbåll, Annabel, jag kan ej lida att se någon, sedan den der missräkningen i Port Natal Hon ser leende upp till honom. Roland tycker att det är de skönaste, mildaste ögon han skådat och att han aldrig kan vara nog tacksam som får kalla henne sin. FYRTIOFJERDE KAPITLET. Slutet. Det var en qvaf sommarafton i slotet af Juli månad. Det började skymma, och mr Greatorex satt ensam i den vackra, rymliga matsal der vi första gången sågo honom i början at denna berättelse. Sorgsen och nedslagen satt han der då, i väntan på att höra värmare underrättelser om sin mest älskade nevös död; änna mera betryckt ser han ut nu, H sanningen har slotligen blifvit uppdagad för bonom, Han bar djup sorgdrägt. Hans son Bede, hvars vacklande helsa på sednere tider gifvit honom så stor orsak till bekymmer, var död. Ack! det var ej blott kroppslig sjukdom som för Bede Greätorex gjört hans dagar till ef enda kedja af namnlöst. plågsamt elände, det var ett ännu svårare lidande, ty det var gjälens. Atven om helsan fattas. kan det finnas stunder af lindring, då plågan kännes mindre svår, ller den gudomliga hjelpen synes värmäre för att styrka och stödja, men då själen lider, så djupt som hos Bede, komma aldrig några sådana ögonblick af luga. Bitter att hafva lemnat hemmet kort efter Jul och under ett par månader rest hit och dit nödgades Bede stanna i en aflägsen stad