Aftonbladet – 18 april 1871, sida 2

och jag kan ej bryta mitt löfte till dem; förstår Din Jag förstår, vi komma riktigt att förlora på er. De förra medlemmarne af er tamilj hafva i allmänbet varit indrägtiga klienter. Roland tog yttrandet allvarsamt och såg helt flat ut. Det gör mig verkligen Icdsen att höra, sir. Jeg vill gerna gifva er en present för hvart är att betäcka bristen, om ai tillåter. Ett siltverskri tyg, eller något sådent der. Mr Greatorex betraktade honom alltjemnt småleende, men svarade icke. Roland återtog, ganska allvareamt cch med låg röst: ;Ser ni, det är grufligt mycket pengar, fyra jusen pund om året och så egendomen derill. Två pereoner kunna ej leiva upp så nycket, i slia fall tycka vi inte det vore rätt. Apnabel och jag ba kommit öfverens: att vi skolle lägga af helfva vår inkomst till oförutsedda utgifter, och så finnas det på vånga fattiga som behöfva vår hjelp. Vi hafva båda varit vana att röja oss med litet, örstår ni, mr Greatorex, men i alla fall är ag ledsen att ni anser er förlora på mig. Ni kan ersätta mig bättre än med ett ilfverskriftyg, Roland, sade mr Greatorex ch lade sin hand på den unge mannens axel. Låt mig komma och helsa på er en vecka warje är, då eommarens rosor stå isin föging och låt mig för hvarje gårg höra er ipprepa att pi äro nöjda med ett enkelt och nåttligt lefnadssätt. Roland blef förtjust. Det är ett ackord, kom bara ihåg det. Vi kommer till oss för hvarje sommar med osorna. Hvad en vecka beträffar, så släppa i er ej så snart. (Forts.)