Aftonbladet – 17 april 1871, sida 7

randet af årliga storthing vara en trängande nödvändighet. Med denna sak skall, utom den lättnad den -medför i arbetsordningen, följa ett nytt utvecklingsstadiom i vårt konstitutioneilla lif i riktning åt det parlamentariska styrelsesättet, sådant vi se det förverkligadt i Englands politiska lif. nn En rättvisa och en orättvisa. Af en svensk qvinnä Det är icke så särdeles lång tid sedan en liflig strid fördes om rättigheten för ogift qvinna, att, hunneti till en viss ålder, få öfver sig och sin egendom råda. Ännu torde de flesta hafva i minnet en god del af hvad som på ömse sidor i denna sak anfördes. Motståndarne sågo den i de mörkaste upptänkligafärger; det fanns knappt en olycka för familjelifvet och samhället som ej härleddes från detta förslag och dess möjliga antagande. Det utskott, som tog saken om händer, behandlade den utförligt och med en ömhet, som förefaller både sorglig och lustig, när mån tänker på att män, som skola stifta lagar, ej mäkta se pig litet vidare omkring än hvad de gamla fördomarnes trånga krets medgifver. Utskottet ansåg att qvinnan, den ogifta qvinnan, skulle, genom att veta hvad hon egde och sjelf ansvara derför, ryckas bort från hemmets stilla) verld, den ljufva qvinligheten skulle dunsta bort, de fina rötter hvarmeå oskulden vär planterad i qvinnans hjerta skulle utan barmhertighet slitas af, hon skulle lida alltför mycket af beröringen med den omilda verlden, för hvilken hon, efter utskottets mening, borde i möjligaste. mån skyddas och undandöljas i hemmets. stilla verld. Det torde nog vara nödvändigt att skydda och i hemmets stilla verld undandölja rika. arftagerskor, ty många. skuldsatta ungkarlar gå omkring .som. rytande:-lejon: och se hvem de uppsluka må, men aritagerskor äro ett! ganska sällsynt. slägte och att för deras skull baröfva: den fattiga :qvinnan, henne. somlj. måste arbeta.för sitt bröd,sin framtid, rättigheten att råda öfver shvad hon eger, syntes mången vara ett alltför hårdt tal och såluöda gick förslaget om qvinnans myndigbet igenom, dock med någon inskränkning, som. sedermera: bortfallit. Omkring. ett decennium har -sedandess förflutit, och om de föratspådda storaxolyckorna. skulle inträffa, borde väl någon stymmelse dertill.redan blifvit synlig, men ännu hafva ej några deminsta af de olycksdigra följderna försports..Det torde sålunda: få santagasatt den: åt ogift vinna beviljade rätt, att vid uppnådd. visa ålder varda myndig, endast-var ven: länge fördröjd betalning af: en gammel skuld,.endast en yttring af-den enklaste rättvisa. Men ännu hafva qvinnorna många orättvisor att klaga. öfver, många obetalade. forfriogar att göra gällandes-:Vi vilja icketala om-hurn olika dagen och den allmänna -metingen behandla den i--sedligt bänseende fallna qvinnan och den som just är orsaken till bennes fall;svis vilja sicke säga ett: ord om huru de mäktiga männen; så länge de kunde: det; för qvinnan stängde alla vägar till högre. utveckling; vi vilja: ej. heller tala om den skarpa skilnad i fråga om medborgerliga rättigheter man så gerna vill uppdrags mellan. qvinnarsoch mannen — alla--dessa orättvisor kuuna alltid förlänas åtminstone ett sken: af rättvisa. Det är blott-allmänna nenskliga rättigheter vi denna gång vilja för qvinnan påyrka; det är. em orättvisa mellap qvinnor och qvimorsicke endast mellan män och qvinnor; vi vilja tala. om, Laget gifver hvarje till myndig ålder kommen man rätt att öfver sig och sin egendom råda, utan afseende på stånd eller vilkor, åntingen han är gift eller ogift. Lagen medgifver hvarje till myndig ålder kommen qviona samma rätt — men; Märk väl; endast 2å länge hon är ogift; 1 samma stund hon tlifver gift är hon åter fullkomligt omyndig, så omyndig söm hennes eget barn i vaggan — ja, man kundesäga ännu mer; ty omen välvillig onkel eller tant :testamenterar den lilla sin förmögenhet, så-eger han eller hon, kommen till en viss ålder, full rätt öfver densarina, och intill dess får ingen förskingra eller förstöra den. Menom hustrun får ett arf, så kan mannen; utan att: ens upplysa henne derom, taga alltsammans och; om han vill, kasta det -i närmaste sjö. Detta händer väl ej: i gjön komma penvingarne icke, men 1.ogkubna de hitta på att blifva uppslukade af en afgrundUngkarlsskulder: F fråga om egendom står hustrun nästan på sammal trappsteg som fordom den svarta slafven i Amerika, om -hvilken lagen förklarade att han icke kunde ega någonting. Ty den gifta ävinnan eger icke och har icke rätt att ega äet minsta. Om det så är mannens: behag, kan han draga vigselripgen af hennes hand och byta bort den mot ett glas bränvin, som han dricker ur. Han kan taga hennes kläder, kan. taga brödet-urbennes mun, och hon har ej rätt att klaga deröfver.Mer; invänder man, han har ju också derföre skyldighet att försörja henne. och Hennes barn. Ja. ban är visserligen skyldig att -göradet, om han kan, -Kan handet icke, så är det omöj-: ligt för lagen att sätta honom i stånd dertill; deremot gifver la: en honom rättighet att under alla omständigheter råda öfver hustruns tillbörigbeter, äfven -om--han för att tillfredsställa sin törst efter nöjen, spel, starka drycker ech dylikt beröfvar henne det sista medjet att förskaffa bröd åt henne och hennes barn. Men detta är ändå icke det värsta. Så länge mannen blott fråntager benne och förstör hvad -hon fått af honom, kan han ju; om man. så vill, anses vara i sin goda rätt. Till och med om han förstör hvad hustrun vid sitt gifte medfört i boet, kan han vara det, ty med.henzes. person -kuude ja hennes agodelar följa såsom skänk. . Men om han; sedan allt.detta. är borta, sedan det försvunnit. vid-spelbordet,. på värdshuset,, under olyckliga spekulationer, eller. allt hvad dessa kanaler: heta, som -männerpa alltid. ha till hands. för att låte sina penningar spårlöst yta bort, om honsedan genom: arbete kan förtjena sitt och sin familjs uppehälle, så kan hvarken hon eller någon annan-hindra hennes man att fråntaga henne hvarje öre af denna arbetsförtjenst; ingen kan hindra honom:att. huru han behagar, för sina nöjen elier sina laster, använda de penningar bustrun förtje