Aftonbladet – 15 april 1871, sida 3

depöter för infanteri-, artillerioch ingeniörtrupper, samt 2 sådsna för kavalleri. Allt mavskap värnpligtigt, och med ett års oafbruten vistelee i depöten. Författaren förmenar, att för befälets utbildning depöter äro oundgängligen nödvändiga, och att vid dessa depöter en sann militärisk anda och verkligt intresse för tjensten skulle göra sig gällande, samt att, på grund af de stegrade anspråk, som då skulla komma att ställas på officeren i militäriska ena I ingen yngling skulle vilja beträda fenna bana, uten att dertill hafva verklig AA Då författaren ifrågasätter ettårigt vistande i depåten, är detta Blott öt annat uttryck för eltårig garnisonstjenstgöring för alls värnpligtige. Det är således ett system, nära liknande det danska, hvilket förf. anser betryggande och icke förenadt med betungande kostnader, Hvad det bettyggande baträffer, så lira Bilai ädigtör om hvadi sådant afseende fordras, svårligen kunna sammanjenikas, och vi, för vår del, tillstå öppet att en tillämpning af det danska systemet eller författarens detta liknande, skulle för oas kännas allt annat än betryggande. Härom är duck iCke mycket värdt at ördå; hvar och en har sitt tycke i detta fall. Hvad man måhända lättare kan komma öfvereas om, är huruvida kostnaden är betungande eller ej. Det är visadt att danska systemet, tillämpadt på Sverige, skulle; der föratskttniog af indslningsverkets af ning, varmed vi icke mena en sådan atösniog, som hr Mankell ifrågasätter, utan en verklig sådan, förorsaka en kostnad utöfver den närvarande af öfver 8 millioner. Det är möjligt att artikelförfattaren icke finner denna koetnad beturgtlds, men Yi rörmöda att atminstone riksdagen gör det, Härtill kommer deesotom de ofantliga kostnaderna för inrättande af depöterna och deras förseends med och underhåll af tillräckligt antal inventarioersedlar. Om man tager i betraktande att. Stockholms samtliga militäretablissementer, i hvad de tilihöra fandtförsvaret; icke lemba utrymme för mera än 2400 man, kan man göra sig ett ungefärligt begrepp om kostnaden för etablisgementer af det omfång att de skulle inrymma en hel beväringeklass afomkricg 19,000 mass styrka jemte allt armöns befäl, a Men, om man älven snsåge organisationen betryggande och kostnaden föga betydande, då återstår ändå åtskilligt att mot författarens förslag invända. Garnisonstjenst wunder ett helt år för hvarje värnepligtig är verkligen ingen småsak. Må man besinna följderna af ett sådant afbrott i de sysselsättningar och det yrke man valt, i de studier hvaråt man egoar sig! Hvilka otaliga svårigheter, som, efter uttjent garnisonstid, skulle uppstå för de värnpligtige att återigen vinoa anställning och utkomst i sina förra yrken, och hvilka lidanden. de fattiga familjer skulle underkastas, hvilka under ett heit år måste umbära måhända enda stödet, den arbatsförs gonen, kunna lättare anas än beskrifvas. Ej heller kan förnekas att ett menligt inflytande i moraliskt hänseende skulle för ganska många vara att befara, och stt mången med ganska mycken olust skulla återvända till det trägna arbetet och den knappa kosten i hembygden. Fara vore således värdt att many; såsom författaren uttrycker sig i fråga om nuvarande armeorganisationen och under föratsättning att beväriogens öfningar utsträcktes till 90 dagar, skulle få se flera tusen ynglingar stryka omkring landsvägen, sökande arbeten, Hvad åter angår de förväntade lysande frukterna i fråga om befälats utbildning och den starka håg, som skulle draga dem till militäryrket, frukta vi högeligen att förbållandet svarare blefre sildeles motsatt, Vi tro nemligen, att knappt något mera allt verkligt intresse, all högre lyftning mördande kan gifvas, än ait året om vara sysselsatt med en rekrytundervisniog, den der icke kunde komma att omfatta annat än ds första elementerna i det militära. Enär det ytterligt öfvervägande antalet af värnpligtige måste komma att bestå af folkskolans elever, blefve befäiets åliggande äfven hufvudsakligen folkskollärarens, och ingalunda, såsom förlattaren förmenar, oåde folkskollärarens och elementarläroverkslärarene,, ty deras antal, som för den senares uadervisniog vore mottagliga, skulle, såsom ofvan är ådsgalagdt, utgöra en så försvianande liten del att den aldrig kan tsgasi beräkning. Att år efter år, med ständigt nya klasser, såsom förf. uttrycker sig, vgenomtagga, sama exercisreg!emente och meddela ssinma undervisning i läsa, skrifva och något räkna, det biefve befälets föga afundsvärda och allt annat än själsodlande lott, och i lspdsorterna, der endast få tillfällen till förströelser af ädlare slag kunde komma att stå till buds, torde icke mången komma att länge stå ut med ena sådan både kroppsoch själsmördands sysselsättving. Må man icke såsom bevis på oriktigheten af värs förmodanden anföra exemplet från Prenssep. Den tre-åriga garniconstjenstgöriogen skiljer sig. nemligen ofantligt från den ett-åriga, emadan omsättningen af nytt manskap inskränker sig till en tredjedel ärligen, till följd bvarsf blott en del af befälet tages i anspråk till rekrytdaningen, på samma sätt som vid våra värivade regementen, der omsättningen i regel sker med en sjettedel å och der således en ännu mindre d fälet tages för sjelfva rek: : språk. I den preussiska organis ombytet af manskap sålunda temlig; igt och befälet har alltid till sitt gZ en väl exercorad, disciplinerad och vid tienstöringen van trupp. Den ett-åriga garnisonstjonstgöringen åter skulle vid hvarje års slut medföra det påkostande förhållandet att befälet nödgades på en gång lemna ifrån sig allt det manskap, på hvilket så mycken möda var nedlagd, för att mottasa en ny, rå och vid alla förhållanden ovan trupp, med hvilken samma evinnerliga traggande, ånyo skulle börja o. sv. in infinitum,. Hvad som således för 0ss står såsom en fallkomlig visshet, är, att något som helst lockande till inträde på den militära banan aildeles icke skulls komma att förefinnas, men deremot ganska mycket afskräckande, och tt det blott genom bestämmande af. orimligt höga löner biefv3 möjligt att rekrytera befälet, ett rekryteringssätt, som åtminstone icke någon borgen hvarken för dug