Aftonbladet – 15 april 1871, sida 3

f denna ojemnhet i skyldigheter och rättigheter Olika samhällsklasser emellan, och låt 038 ställa våra försoner, våra lif till fåderneslandets försvar, men it sedan hvarje meåborgare, i mån af förmåga, bidraga till hvad derutöfser erfordras, så till försvaret samt allt annat hvilket behöfves för det allmännsa, utan afseende på om han är akatteeller frälsejordsegare, om han är embetsman eller bonde, om han är landtbo eller stadsbo — och ingen makt i verlden skall kunna besegra os3. Flere bland talarne uttalade sin känsla af vemod och sorg öfver att se och höra huru som dels pressen, dels de privilegerade städse tala om ena samhöllsklass skyldigbet a!t ensamt bära en delafförsvaret, utan afseende på deras förmåga att bära det, om privilegier och företrädesrättigheter etc. etc. i en sak, sem, Om någon, bör vara lika helig för alla. För sin del ansåg dessa talare, att intet offer vore för stort, när det gällde ett äadant mål, som fosterlandets försvar, och de ville med stör sta beredvillighet åtaga sig allt hvad de förmådde ati bära, men förklarade, att de med den bästa vilja i veriden icke förmådde bära den af K M:t föreslagna utsträckta värnepligten med dea långa öfningen, med mindre ott roteringen bort tages på ett eller anvat sätt; ty de Yoro redan nu så nedtryckta af skatter, sti det är med den största svårighet de förmådde taga sig fram, och egendomar uppiåtas icke sällan till nyttjande, utan någon annen afgift än åtagandet af att erlägga den skatt som åbelöper dem; hvadan efter ett bifall till K. M:ts förslag oförändradt, det endast återstod tvenne val för öfre Dalarnes befolkning: det ena att stanna qvar eck emotsa ctt oundvikligt armod och fattigdom, det andra och som af de fleste komeer att bogagnas är att så fortsom möjligt, genom stt realisera de små tillgångar eom fianas, sammanbringa de belopp, som erfordras för att betala öfverfarten till Amerika, Jag såg tårar i mer än ens ögon, när sådant uttalades ty san: nerligen utsigterna äro icke ijuga, De förnämsta frågorna voro: Bör vårt landtförsvar ordnsg på basen af allmän värnepligt och utan rätt til loga eller friköpning? besvarades med aysnånt ja andra frågan: Vid hvilken ålder böra de militära Öfningarna taga gin början? besvarades på det sätt, att dessa böra taga sin örjan i skolan, för att sedan fortsättas under tiden från slutad skolgång till inträdet i värnepligtsåldern, i mindre kretsar, såsom sockneeller kompavivis under af vederbörande tillförordnade instruktörer, på det att de större öfningarne sedermera må kunna inskränkas till möjligast korta tid, till nytta såväl för staten som den enskilda. Tredje frågan: Bör värnepligtsarmön vara försedd med stam? afbandisdes länge, och blef mötetg beslut: att den nuvarande indelta stammen bör bibehållas under en öfrergångstid af tio är, hvarefter den bör försvinna, och då ersättes af den nya fvärnepligtsarmån, som tilldess bör vara så öfvad, att den utgör ett fullt betryggande försvar, och då indelningsverket — eller en viss samh klass åliggando att utgöra en särskild del af fö svaret — skall upphörs, och skyldigheten att försvara landet blifva lika för alla.? Helt ennoranda låter det i Tidaing för Falu län och stad, som i detta änne ytt PBeträffavds don ekonomi ka sidan ar ken, som för en äch s att omtala — ha vi att besvs delnivgsve ningsver eller utan vi redan deraf nu bibehållande trupp åt dena regeringen till betycdi fragor 2? och Indeloi ar ni friga styrkan, i Srslag, cha vi t af andra kan sutskottet lärer ces bland de ock måste längre tid i f detta skäl rkats — eller d värnepligtige, som öfvas. Det är hut vi förordat och gifvit åt regeringens förslag, äfvensom derföre, att det inom kortaste tiden ger oss en försvarsorganisation tullt färdig, hvitket alltid är att sätta värde på, emegan i alla fall år måste förgå, ionan nationen bhioner till alla delar växa in i densamma. Vi ha påstått och påstå ännu, att den börda, roteripgeskyldigheten anses pålägga, är mera skenbar än verklig, och detta derföre att bördan icko är personlig, utan hvilar på jordogendomen, iovgående i jordens uspskattniogsvärde. Det har synts oss klart, att detta minskats med jemnt så myeket som den hutvudstol, för hvilken indelningskosinådena utgör räntan. Denna ör således, liksom ga grundskatter, eniegendomen ianestående första inteckning, som af nuvararde innehafveren aldrig inlösts och som eger för honom den fördelen att vara ouppsägbar från långifvareos, statens sida. Något skäl act klaga öfver det tryckande i denna börda synes oss alltsa icke vara för handen för andra än: den, som, frångående den vanliga klokhetsregeln att bestämma värdet efter egendomena: behållna afkastning, betalt den högre än den är värd. Men derför bör väl ingen annan än han sjolf få sota, hvadan följakuligen också roteringsskyldighetens borttagande utan lösen med rätta kallats en skänk till rotehållaren, som det af 038 ansetts oförsynt att begära och oklokt att gifve, i synnerhet nu, då hvar och en måste vara betänkt på att göra uppoffringar för stärkandst af fosterlandets försvar, Vi ha icke hellsr trott, at: denca skänk till rotehållaren skulla vara hozom af synnerlig nytta, ty den ekulie medföra, att egendomens taxeringsvärde i stället höjes, hvarigenom nu och allt framgent de skatter, han måste erlägga till staten och kommunea också komma att ökas, helt visst utan att han deri fär vidkännas ås lindringar, som hittilla, tid efter annan, kommit horcom till godo såsom rotehållare, — Indelningsverkets afiyftende notan lösen vore dessutom en stor orättvisa mot alls, som icke äro rotehållsre, mot ianehafvare af stadsjord samt mot alla, som skatta för kapital och arbate. Dessa betal som. kändt är, efter gältande beviliningsförordnicg redsn nu icke obetydligt bögre utskylder än bvad som erlägges af jordege domen, Så betalas t. ex. för en jordi fastighet på landet af 20,000 rdre taxering värde en bevillniag till staten af endast 6 rdr, men för ea stadsegendom af sa värde 10 rdr. Detta har sin grund deri, stadsfastigheten ör fri från de särskilda onera till staten, som drabba land hemman af 20,000 rdrs taxeriogs en beräknad årlig afsaetning efcer 5 procent af 1000 rdr erlägger derför i bevillning 6 rdr, men handiverkaren i nästgränsande stad, för en årsförtjenst af samma belopp, 7 rdr, hvarvid ock bör ihåskommas, att den roterade jordeas taxeringsvärde, som är grunden för bevillnivgens utgörasd:, mnatorligen blifvit lägre satt, än det skulie ha blifvit, om denna ed i t roterad. Vore det då klokt t genom roteriogsskyldigh de utan lösen botaett i som skulle bestå