Aftonbladet – 15 april 1871, sida 3

Ett ord till nationens ombud. Fäderneslandet fordrar att hvar man gör sin pligts! — Dessa välbekanta, enkla, bebjertansvärda ord, en gång uttalade vid ett afgörande, betydelsefullt tillfälle, vågar en anspråkslös odalman, nu, vid detta betydelsefulla tillfälle, från sin aflägsna bygd, återupprepa till eder, svenska folkets ombnd — nu samlade att besluta om vårt vara eller icke vara! Glömmen ej, aktade folkombnd! att svenska folket nu, mer än någonsin, har sina blickar fästade på eder, att vi nu, mer än någonsin, fordra att I gören eder pligt så som det anstår fosterländska, redlige svenske män! I-skolen nu gå att lösa den stors fosterländska frågan. — Nå väll lösen den då så att vår ära, vår urgamla frihet och sjelfständighet tryggas. Låten ej egennyttan, enåsinnet och splitat förqväfva de ädlare känslorna inom edra fosterländska bröst. Köpslån ej om vår nationella tillvaro. Kommen ihåg, att det ödesdigra beslut I nu snart fatten, i denna riksvigtiga fråga, skall afgöra huravida I skolen erhålla edra efterkommandes välsignelse eller — förbannelse! — Rifren ej zed den fasta, säkra grund hvarpå veret af vär ära, vår frihet och vår sjelfstöndighet sedan århundraden hvilat. Må vara att denna byggnad — det gamla indelningsverket -— som för sin tid var ett mönster ef byggnadskonst, nu möjligen är, i vissa delar, något gammalmodig vorden, och möjligen behötver tillbyggas och iklädas en tidsenligare form; detta kan dock ske utan att den solida grund, hvarpå den skicklige byggs mästaren uj pförde den, behöfver rubbas. En af tidehvarfvets store härförare, en af Sveriges store konungar, dynastiens stamfader kallade denna vackra byggnad: Vår frihets polladiumo; han dömde rätt både såsom krigare och statsman, ty om denna byggnad rifves till grunden, så är vår frihet ovilkorligen i fara. Om en öfvermodig inkräktare skulle våga beträda vår fosterjord, så är väl den indelta soldaten, hvilken sjelf innehar en torfva af denna helgade fosterjord. den säkraste försvarare af vår frihet; om man skulle vilja försöka, inom våra egna landamären, att omstörta den bestående samhällsordningen, för att införa en laglös frihet, då kan den lagbundna friheten ej ha någon rare försvarare än den lugna, lagtydige, pligttrogoe indelte soldaten; och om en djexf, ärelysten herrskare skulle vilja försöka att till