Aftonbladet – 15 april 1871, sida 2

på hvad i mom, 2 och 3 stadgas, roteras efI v ter ortens knektekontrakt och rustninghjelpen o indrages till statsverket. lg Hr E,, som befarar att rotehållare kunnaln finnas, hvilka vägra att verkställa aflös-s! pingen och föredraga att fortsätta rote-g ringen, säger rörande detta förslag, hvadig rotehållet angår: att tvinga någon tillln en aflösning bör icke komma i fråga, enärli ett sådant tvång ovilkorligen innebure ettd orättvist våld. Han förutsätter likväl atti ovilliga rotehållare snart skulle komma på ls andra tankar, samt anmäla sig att i dun 8. li k. aflösningen få deltaga, och det är vältro-t ligt att, i betraktande af den stora fördelll som efterskänkande af hela besväret skullels medföra, mängden komme att blifva villig !k dertill, men otvifvelaktigt är äfven att månls gen rotebållare skulle tänka på saken två lt gånger, emedan det ju är tydligt-att för underhållet af den nya, 24,000 man starka stam, som skulle sättas i den indeltas ställe, en icke obetydlig ökad bevillning skulle komma att under de 27 åren utgå. Hvad åter rusthållen beträffar, säger hr E. att det är at statsmakterna erkändt att rusthållen egentligen äro ett slags passevolantörer, hvilka kunna af staten uppsägas, då rustningsbjelpen skall återgå till statsverket och rosthällshemmanen roteras i likhet med andra heriman inom orten och vidare att emellertid staten begagnar sin rätt att uppsäga och rotera rusthåll, som neka att iogå på aflösningen, torde vara i gin ordningn. Utan att nu fästa ors dervid, att hr E. förklarar att det skulle innebära ett orättvist våld att tvinga rotehållaren till en aflösning, men att det vore i sion ordning att tringa rusthållaren, vilja vi blott mot hans påstående att statsmakterna skulle erkänt rusthållarre som passevolantörer, samt att staten godtyckligt kunde uppsäga dem, anmärka, att hvarken det ena eller andra är öfverensstämmande med sanna förhållandet. Hz: E. syftar i förstvämnde afseende på 1869 ärs riksdagsbeslut, men detta, som icke ens nämner ordet passevolantörer, afråg endast ett erbjudande till rusthållarne vid de afsatna rusthållsregemeniena och kårerna om förlängning på några år af nu gällande hästvakanskontrakter, samt att, om rusthållarna ej härpå ville ingå och sålanda icke erlägga däen afgift som mot deras förminskade besvär svarar, rusthållen i eådan händelse borde roteras och räntorna till statsverket indragas. Hvad åter beträffar att rusthållarne skulle kunna godtyckligt uppsägas, så vi!ja vi npp-j: lysa derom, att de biott då kunna uppsägasj: : RK RR ARK ÄRA Ac RR sx m mm om de icke uppfylla sina förbindelser, men icko i motsatt. fall. Kongl. brefven af den 16 Janvari 1684 cch den 14 Oktoberj 1723 äro i detta afseende alideles otvety-l: diga. I det förra läses i nionde punk-le ten: Men så länge rusthbållaren förmår 4 hålla sin fullkomliga munderiog, dan s hen pu utaf Kongl. M:t sjelf är rden j generalmönstringarne gillad cch sodkänd li: då ekall ingen hafva makt att iösba ochi röra honom, utan han och hans barn och ) efierkommande skola utan förfång och in-i; trång, få roligen bruka och besitta sitt rust-: ningshemman, och ingen hafva makt attli drifva honom och dem, eller att göra dem 1 J j ( j l det ringaste förnär, vid straff och K. Mite onåd. Hvar och en lärer finna att den sjelfklara följden af hr E:s förslag otvifvelaktigt: skul!e blifva den, att rusthållarne i de proinger, der rustringsräntorna äro bestämda er Kronovärde, såsom förhållandet är i e Skåne, och der räntornas nominella belopp följaktligen är genska lågt — vid Skånska usarregercentet i medeltal blott 40 rdr och vid Dragonregementet blott 35 rdr pr ruställ — med största beredvillighet skuile foga sig uti att deras hemman biefve roterade — i hvilket fall deras kostnad för soldaten blefve densamma som nu för ryttaren — emedan de, genom att till kronan återlemsna nyssnämnda obetydliga räntor, skulla blifva 1 bafriade från underhåll af häst och sadel-)i mundering, ett åliggande, som väl tordel! kunna uppskattas tll räntornas fyradubbla i belopp. Häraf blefve likväl följden att imera; än hälften af indelta kavalleriet komme att, på.en gång försvinna. ; ÅA andra sidan är lika gifvet att rusthål-1 larne i de provinser, der rustningsräntorna ! äro böga, såsom t. ex. i Upland, Westman-! land, Södermanland och Östergötland — vid ; Liiregementets drz gontår 421 rdr, vit Lif-!t regementets grenadierkår 323 rår och vidlq Andra lifgrenadierregementet 339 rår — hvar!1 ken vilja ingå på rotering eller aflösning, emedan de i hvilketdera fallet som helst, skulle komma att görs en förlust af omkring , 100 rdr årligen. — Att tvinga dersa att ro-!) tera, eller rusthållarne vid do skånska rege-4 mentena till oflösning, torde väl svårligen, mot I ofvan åberopade författnings tydliga ordalag, kunna ifrågakomma, och allra minst bordet sådant ifrågasättas från deras sida, som fö-l!1 reträdesvis anse sig vara representanter för!s rustoch rotshållareintresset, och som i an-8 dra hänseenden äro så ömma om deras förmente rättigheter stt de till och med vindiI cera deres rätt att varda undantagne frånr skyldigheten att, utan ersättning, försvareg sitt land. ; t E f 1 ä 1 r eC f f YV 8 s g D 8 Hr E:s förslag skulle emellertid ofelbart? medföra den följd att indelta infanteriet i Skåne blefve förökadt med omkring 2000 nursmer, och att rusthållsinfanteriet komme — så länge rusthållarne sina förbindelser fu!lgjorde och följaktligen vid sina räntor blefvo ll bivehållne — blefve till sin nummerstyrka Oförändradt, hvarjemte äfven ett icke obetydiigt antal af rusthållarne vid beridna kavallsriet i mellersta Sverige komme att fort faranda rusta, hvarföre sålunda flertalet af rusthållets 6700 nummer komme att fortfarande hålls antiogen ryttare eller soldat. Har hr E. ämnar isin organisation använda dessa, nämner han visligen icke, och klokast var måhända att icke vidröra den saken. Uppenbart är i alla fall att den lösning af frågan ! hr E. ifrågasatt skulle, oafsedt det orimliga uti att till en viss klass af medborgare bort-5 skänka en grundskatt af det ofantliga värde, som här är i fråga, objelpligen komma att b stranda på de praktiska svårigheterna vid4 utförandet. b RISET AKSETENNRREKS Sn I dä D För det plenum i franska nationalförsam-r lingen den 8 dennes, då Thiers hotade afgå,s redogöra nu de utländska tidningarne utför-d igare. Såsom bekant är, var det förslagst!g Il av kammeral Hillav sam diekntaradan IC