Aftonbladet – 15 april 1871, sida 2

förval, hvar skon egentligen klämmer, och avi frågan ingalunda är militärisk, utan rent ekonomisk, samt att talet om indelningsverkets ii: oförenlighet med nutidens fordran på militärisk utbildning, blott är en täckmantel för att skyla lystnaden efter dess efterskänkande. Ej beller torde vi böra offra mycken tid åt br E:s sedan framställda påstående, att de militära egenskaperna hos stazmmen lättare utvecklas och bibringas under hvilket annat aflöningseätt gom helst, än det indelta, ty, 1örande riktigheten af detta helt och bållet obevisade påstående lära väl de mest berättigade tvifvelsmål kunna hysas. Hvad som är visst och obestridligt är, att det indelta aflöningssättet är under århundraden pröfvadt och har hällit profvet, under det att ingendera är förhållandet med det aflöningssätt hr E. föreslår, Reservantei, som derefter kommer in på frågan om lindring iroteringsoch rustningsbesväret, gör sig dervid skyldig tillsamma misstag som utskottets majoritet, då han påstår att ej mindre 1867 ärs rikedag än äfven den 8. k. lindringskomitön, samt slutligen äfven chefen för landtförevaredepartementet erkänt obilligheten deraf att rustoch rotehållare komme i åtnjutande af någon lindring i sitt onus vid införande af en utsträckt värnpligta. 1867 års riksdag anhöll blott att K. M:t täcktes taga i öfvervägande om och på hvad vilkor detta onus skulle kunna lindras. Den 8, k. lindringskomiten åter hemställer, på grund af önskligheten utaf jordbruksnäringens forikomst, att af sådan anledning, den lindring;i roteringsbesväret, som möjligen kan beredas utan andra sambälisklassers oskäliga betungande, måtte blifva. medgifven. I bufvndsakligen samma anda yttrar sig chefen för Iandtförsvarsdepartementet uti sitt und. mem.idep 31 Dec. 1868, då han säger, att jordbruket, landets modernäring, tvifvelsutan är.i behof af all den lindring, som med tilltredsställande af statens oundgängliga behof kan vara förenlig utan allt för stora uppoffringar från dess sida, samt andra sambällsklassers oskäliga betungande,, och med anledning deraf yttrar att det icke torde sakna skäl att i roteringsbesväret medgifva någon nedsättving. Man finner böraf, att det ör på grund at önbkligheten att befrämja jordbraksnäringens fortkomst, som lindring 1 -roteringsbesväret I v blifvit ifrågasatt, men ingalunda på grundafle något som helst sammanhang med en utsträck4 ning af allmänna värnepligten. 8 Hr E., som slutligen kommer in på den i k pr 3 OD Mm FLYG Fa FL PM er pr MD O m MM MM I MH kJ Fr 3 MM POLE ff -— va M MM FM Mc OM BD PM rr egentliga frågan, den nemligen om indelningsverkets upphäfvande, redogör för utskottsmajoritetens förelsg till aflösning af detsam-l1 ma, och yttrar derom: ?att det icke är en af-1o lösning utan ett blott fortfarande af rustoch li rotehållare nu åliggande onus under en jemfö-ll1 relsevis kortare tid, hvilken tidrymd är helt och )1 hållet gripen ur luften?, samt säger, med anled-!d ning deraf, att det fordras atl taga ett betyd-it ligt större steg till mötes um man -kan hoppask att träffa dem, hvilkas uppfattning i ämnet slällt I dem på alldeles motsatt sida?. g Fullkomligt instämmands uti hr E:s ogil-!d lande af utskottsmajoritetens förslag, vilja vilr på hans ofvan återgifna, med anledning afle detsamma fällda yttranden, så mycket heliret taga fasta, som dessa yttranden ega lika myc-:n ken tillämpning på det förslag till aflösning han! å sjelf framställt, som på utskottsmajoritetens. då Skilnaden mellan dessa båda förslag är nem-o ligen, i hufvudsak, ingen. Båda afss indel-k ningsverkets upphäfvande utan ersättning tills statsverket, och de skilja sig blott dernti att!v utskottsmajoriteten vill efterskänka roterings-e och rustningsbesväret efter 25 års förlopp, ål. hr E. deremot först vill efterskänka detsamma ? efter förloppet af 27 år 224 dagar, hvarjemte: hr E. 20ser att rustoch rotehåillare böra!s under dessa 27 år vidkännas sitt nuvarande !: onus utan lindring, då deremot utekottsmajos riteten tycker att lindring äfven under de 151i åren bör egsa ram. C Hr E. föreslår: E 1:o Att rustoch rotehållares nuvaranden årliga onus för indelningsverket uppskattasz och värderas med stöd al nu gällande tjenste-n eller vakanskontrakter, samt öfriga med K.lk M:t och kronan afslatna öfverenskommelser.hb 2:0 Att vid införandet af en utsträckt värneI ä pligt enligt utskottets förelag eftergifves 2sj af rustoch rotehållares sålunda uppskattade årliga onus, och de återstående 4s-delarne, kapitaliserade efter 6 procent, utgöra ruetoch rotehållares skuld till staten i stället förl; hittills varande prestationer. I 3:o För åtojotande af den i mom. 2 om-lr förmälda eftergift, förbirdas rustoch rote-AZ hållare att å den sålunda återstående kapital-!k e Ld 1 t skulden årligen erlägga 7!(2 procent, deraf 6 procent beräknas som ränta och 1a procent som amortering. Ati detta förslag onekligen innebär ett fullständigt efterskänkande af hela besväret,!r skola vi nu visa. 0 Om vid den gjorda uppskattningen, ettik roteringsbesvär blifvit uppskattsdt t. ex. tillls 125 rdr, skulle från denza somma afdragas!r 15:del, eller 25 rdr, och å de återstående 100!r rdr, kapitaliserade efter 6 procent, skulle rote-d hållaren årligen, under 27 är, erlägga Teln procent. (d Koapitaliseras nu 100, efter 6 procent, fåsla en zumma af 1,666 rdr 67 öre, ä hvilka 7!elg procent böra erläggas. Men 7!a procent å 1,666 67 öre utgör jemnt 125 rdr, eller precisn samma belopp, hvartill det nuvarande besväret! uppskattats. Rotehållaren skulle således under in 27 år 224 dagar blott erlägga det uppskattade jvärdet af sill nuvarande onus, och derefter pg vara helt och hållet fri från besväret, hvil-b ket med andra ord vill säga detsamma som 0 ati efter de ifrågavarande årens förlopp få sig!t; v få ri ri h hela roteringsbesväret efterskänkt. Väl må man med någon förandran fråga sig, huru det kan vara möjligt att den, som mot atskottsmajoritetens aflösningsförelag framställt den riktiga anmärknicgen att detsamma nicke är en aflösnivg, utan ett blott fortfa-!n rande af rustoch rotehållare nu åliggandelm onus under en jemförelsevis kortare tid, hvil-pb ken tidrymd är helt och hållet gripen ur luf-h ten, sjelf likväl framställer ett förslag, somlu i allt väsentligt fullkomligt öfverensstämmer sl med utskottsmajoritetens, och derifrån blotts skiljer sig att han ur luften. gripit talet 27,lst då nämnda majoritet derstädes gripit talet 15. u Icke heller så litet förunderligt är hvad hr E. om detta sitt förslag yttrar, nemligen, att det bör med skäl kunna förutses att rustoch rotehållare för vinnande af ändamålet —lli ett kraftigare försvar genom en utsträcktire värnepligt — äro villige att jemte de, förllij Javunnaerhat dan mindra inrährnkaren haavr es