Aftonbladet – 14 april 1871, sida 2

gaffeln häftigt ifrån sig. Det var ju en så obetydlig skada han erhöll.n sJag förmodar att de gerna skulle förhindrat det, om sådant varit dem möjligt. Åter en tystned. Såå — naturligtvis — efter du är efterträdaren, så bör jag lyckönska dig., sade Gerald låvgsamt, stelt och tankspridt, ty han funderade just öfver hvarför det skulle vara Roland som drog fördel af hans dåraktiga handliogssätt, en tanke som aldrig förut fallit honom in, Viceent hade inte så obetydlig förmögenhet, som tillhörde honom personligen, återtog Gerald. Vet du hvem han testamenrterat den åt, eller om han gjort ett testamente? Han hade gjort sitt testamente nyss förr än han skickade efter mig.o Gerald såg lifligt upp. Jag undrar om han ihågkommit mig? Jag tror det knappt. Han har bestämdt några donationer åt tjenstfolket cch en minnesgåfva till miss Trehern — hans ur och en diamantring tror jag — men han yttrade att för öfrigt fanns ingen annan nämnd i testa. mentet än jag. Det har ännu ej blifvit öppnadt, jag ämnar dröja dermed tills efter begrafningen. Ja är exekutor. Du! — skall du hafva penningarne såväl som artvet, röt Gerald ursinnig. Jag hade endast önskat att få blifva hans förvaltare och jag rår ej för hvad som skettp, svarade Roland lugnt och ämnade aflägsna sig. Adjö, Gerald, jag ansåg det rättast att hit sjelf och underrätta dig om hans löd. Tack, sade Gerald ironiskt, (Forts.)