Aftonbladet – 14 april 1871, sida 2

Kommunens generaler Duval och Henry ha lifvit tillfångatagna af regeringstrupperna. Jen förre blef genast skjuten, hvarom utförigare här nedan, men den andre, gzom det yckades i 24 timmar hålla vederbörande i visshet om hans identitet, sitter arresterad i Versailles. Somlige yrkade, att han skulle suzmariskt dömas och afrättas, men som en nögre officer vid regeringens arme blifvit till ångatagen af insurgenterna, beslöt man att hålla Henry qvar såsom gislan. : Om de i Versailles företagna militärafrättningarna skrifves den 5 April till Indöp. belge: I går var återkomsten från Chatillon nästan ett triumftåg, emedan trupperna medförde omkring 1500 fångar; ett annat tåg med döda, sårade och fångar anlände sedermera från Avenue de Saint Cloude. General Vinoy mötte det stora tåget med de 1500 insurgenterna och lät strax derur framdraga sex individer i militäruniform; de blefvo ögonblickligen skjutna i hela kolonnens åsyn. Generalen ämnade begifva sig vidare, då han fick se en militär med sju guldgaloner på ärmen. Han lät honom strax träda fram och frågade: Hvem är ni? — General Duval lydde svaret. Befallning gafs att genast skjuta honom. General Daval visade icke någon svaghet; han blottade sjelf sitt bröst och föll död till marken för exekutionskolonnens eld. En zuav, som likaledes ådrog sig general Vinoys uppmärksamhet, bad deremot om nåd och sade, att han icke var militär, utan rätt och slätt nationalgardist. Han blef icke desto mindre skjuten. Begrafniogen företogs genast på exekutionsplatsen invid Villa Cambley; på den största grafven står ett simpelt träkors med namnet Duval.. I Versailles blefvo fångarne mottagna med raseri af mängden, hvilken till och med kastade sten efter dem och bes gärde, att de skulle dödasn. I förra veckan gjordes flere försök att i godo åstadkomma en förlikning mellan kommunen i Paris och regeringen i Versailles, men utan något resultat. De faktiske innehafvarne af regeringsmakten i Peris äro, heter det, villige att erkänna den af nationalförsamlingen den 12 Mars valda regeringen, men de fordra för hufvudstaden en sjelfstäre dighet, som skulle göra Paris tiil en stat i staten, och isynnerhet är det motbjudande för dem att låta departementena föreskrifva dem lagar. Det vill med andra ord säga, att socialisterna vilja försäkra sig om makten. Det är klart, att hvarken nationalförsawliogen eller Thiers kan gå in på dessa anspråk. Den 8 dennes infann sig en deputation af köpmän i Verssilles för att utverka, att postgången från Paris, som varit alldeles inställd på de senare dagarne, åter skulle begynna, hvilket lär ha lyckats dem. Den 6 dennes berättades det, att Delescluz2, Pyat och Blanqui, tre bland de värsta socialistiske agitatorerne, ha bildat ett örsoniogstriumvirat, och förklarat sig beredvillige att underhandla med regeringen i Versailles, Äfven dessa revolutionsmän tyckas ha hyst den tron, att det vore möjligt att hos Thiers erbålla ett slags officielt erkännande af den socialistiska kommunen i Paris. Nio nationalförsamlingens deputerae för hufvudstaden, tillhörande den radikala venstern, ha å sin sida i en af dem uandertecknad skrifvelse vädjat till det sunda förståndet hos befolkningen, af hvilken de bekommit sina fullmakter, och till moderationen hos församlingen, i hvilken de ha säte och stämma, men tillhöra minoriteten. De visa i ett fast språk parisarne mycket tydligt, på bvilken afs! yvärd väg, de låtit inlocka sig. Äfven den bekante Schölcher har i tidningarne låtit införa en skrifvelse, hvari han uppmanar nationalförsamlingen att tillsätta en komitå af sex ledamöter för att underhandla med kommunen. Alla dessa bemödanden ha dock varit fåfängt förspillda. Möjligen är det erfarenheten, att alla dylika försök och anbud i Versailles blifvit utan omsvep afvisade, som på de senaste dagarne gjort, att det moderata elementet i kommunens råd ha måst vika för det exalterade och att guerre a outrance nu åter är lösen bland den parisiska insorrektionens ledare. Det ouppbörligt stigande antalet af medlemmar af kommunens råd, som afgå derur, har gjort af nöden att anställa kompletterigsval för att fylla tomrummen. Dessa val voro utsatta till den 10 dennes. Avenir national beräknade nyligen, att om man lägger de uppkomna ledigheterna till de val, som förklarats ogiltiga, så fanns det ej två tredjedelar qvar af kommunen, det vill säga det erforderliga antalet för att kunna fatta beslut, och sedandess ha ytterligare en mängd medlemmar afgått. Om arresteringarna i Paris skref en korrespondent den 6 dennes till Independance belge: Arresteringarna fortfara och beräknas till 2000, hvilket dock säkerligen är en öfverdrift. I alla fall är det säkert, att många, som man utan närmare undersökning låter arrestera, åter sättas på fri fot. Emellertid finnas många som man för ingen del vill lössläppa. Till dem höra erkebiskopen af Paris och abb6 Daguerry. Man hade äfven ämnat arrestera abbe Daquesnay, kyrkoherde i S:t Laurent, men man betänkte sig åter på grund af den popularitet denne prest åtojuter. Bland de arresterade, som man bestämdt vägrat att lössläppa. är äfven Dardenne de la Grangerie, som under kejsardömet utgaf en departementstidning. Hans cell ligger mellan erkebiskopens och Assis. Den sistnämnde arresterades, berättas dot, hos en inom demimonden beryktad dame. Man fortfar att kasta kyrkoherdarne i fängelse och visitera klostren. Man harikommunens namn öfverallt i Paris upp!ångat unga män i deras hem, i kafber och megasiner för att låta dem rycka i fält mot regeriogstrupperna. Dan k Am mm bhamunfenn Ada LS 128 fv