Aftonbladet – 13 april 1871, sida 2

rar, kom han till den slutsatsen, att Roland ändå måtte blifvit misskänd af dem alla. Ingentiog kan rädda mitt lif, Roland. Läkarne hafva förklarat att det ligger utom mensklig konst att göra det och jag känner sjelf att det är så. Jag har ej haft lång tid, blott en dag för att beställa om mill hus. Under all sin förvirring hade dock Roland märkt att det var.en stor förändring hos Vincent, Den förra affekterade.tillgjordheten var aldeles försvannen. Om du bara kunde bli frisk! upprepade stackars Roland, då han återvände till ein plats och strök med handen öfver sitt uppettade ansigte. Läkare, lagkarlar och prester — alla hafva de varit hos mig i dag, återtog sir Vincent. Den förste jag skickade bud på, sedan de afkonnat domen öfver mig, var en jurist här i orten, ty jag fruktade det ej skulle blifva tid att hemta hit mr Greatorex. Han sstte upp ett kort testamente åt mig och det var just då jag kom att tänka på att du var min arfvinge och efterträdare. Roland satt tyst och lyssnade, men hade svårt att fätta allt på en gäng. Fideikommisset öfvergär till dig, men det fions någon personlig egendom dessutom, till mitt eget förfogande. Med undantag af några tå dispositioner, har jag öfverlåtit allt till dig, Roland — och du blir just ej så rik för det, men jag hoppas att du skall blifva en bättre man som familjens öfverhufvad, än jag kunvat blifva i längden. Jag är verkligen nöjd act du blir min efterträdare och icke Gerald Roland suckade. Jag häntyder nu på hans karakter som jag just ej har någon hög tanke om, samt bans fallenhet för slöseri, fortfor sir Vincent. Gerald skulle inom få år låtit inteckna hvar bit af egendomen, jag tröt inte att du