Aftonbladet – 12 april 1871, sida 3

olämplighet såsom stam bygges på förmo danden, måste man derföre tillika vidgå at i närvarande ögonblicket, man ej utan d största uppoffringar af hvad man har, och ökade kostnader kan anordna ett annatnyt stamsystem. Man måste låts det gamla, åt minstone såsom öfvergångsorganisation qvarstå, hvartill kommer, att man svårligen ha; utsigt att lyckas att genast införa ett värnepligtsystem med så utsträckta öfningar som erfordras för att ersätta stammen. On man är aldrig så stor motståndare mot in. delningsverkets stam i princip, tvingas mar således att taga hänsyn till dess tillvaro och omöjligheten at dess omedelbara afskaffande Hvar och en som uppriktigt vill ett förbättradt försvar på allmänna värnepligtens grund, han måste, hvilka tankar han hyset ;em indelningsverket, oberoende af frågar härom, för det närvarande koncentrera sins sträfvanden på värnepligtelagens genomidrifvande. Hvarje tal om kärlek till fosterlandet och dess förbättrade försvar på fo:kbeväpningens grund blir eljest tomt prat, utan jallvar i viljan att åstadkomma något i försvarsfrågan. Den som, utan att kunna uppvisa sättet för att i närvarande tid åstadkomma en stam, hvars kostnader och orgaDisation stär tillsammavs med folkets förmåga att bära dem, fastkedjsr frågan om indelniogsverket med frågan om värnepligten, rangerar sig i och med detsamma på deres ståndpunkt som söka ersättning ur indelningsverkets tillgångar för den ökade tjenstgöricg, som är förbanden med den allmänna väraepligten, Vi komma härmed in på den opposition, som vill göra försvarsfrågans lösning beroende af borttagandet af de bördor, som indelningsverketmedför för dem som ega roterad eller berustad jord. Med sjelfva rättsfrågan eller huruvida den som eger berustadeller roterad jord skall derigenom vara fri från skyldighet att deltaga ide öfningar för försvaret, som genomförande af grundsatsen om allmän värnepligt medför, vilja vi ej sysselsätta oss. Ingen egare at ifrågavarande slag af jord kan frångå, att det värde, jorden eger, och efter hsilket han erhällit densamma, blifvit bestämdt efter afdrag af värdet af detta onus och således har samma karakter som inteckning, hvarå räntan utgöres, tills kapitalet blir betaldt — Villman bli af ned rustningseller roteringsbesväret, bör detta ske genom iobetalving af ett kapital, som efter gällande procent motsvarar värdet af detta besvär betraktadt såtoni ränta. De enda. anspråk på lindringar, som förtjena uppwärksamhet, äro de som afse ersättning för len ökade börda, som kan uppstå genom utreckling och utsträckning af indelta armåns crigstjenstgöring, samt dermed förknippad svårighet att atan förhöjd lega erhålla anjaglig soldat. Dessa anspråks rättsenlighet har blifvit erkänd och gaf upphof till det förslag tilllindringar genom legans bestridande af krönan, som framlades för 1869 års rikslag, men gillades icke af den majoritet i Andra kemmaren, i hvars namn nu fordras såsom en rättighet att hela roteringsbördsn afskeffas vare sig genast eller inom vissa års förlopp. Jan frågan om iodelningsverkets afskaffande ställdes på denna ståndpunkt, så att de som ou fordra indelningsverkets aflösning hölle sig rid hvad som är rätt och billigt, vore denna råga af en underordnad betydelse och skuile ätteligen gå sin lösning till mötes. Man behöfde blott få kännedom om, i hvad hänseinde och till hvad belopp bördan ökas genom let nya försvarssystemet, för att saken skulle tunna ordnas, Frågan om bibebållandet eller ipphäfvandet af indelningsverkets grund såom stam skulle då bedömas efter hvad allnänna tänkesättet uppfattade såsom ändanälsenligt. Den behöfde ej i dettz ögonblick, å frågan och vitalfrågan är ordnandet af den Mmänna värnepligten och utsträckningen 1 vaponötningarno för de värvepligtige, och lå indelniogsverket dessutom ej Lan omedelart borttagas, erhålla den predominerande vetydelse, som åt densamma gifvits. i vilja.nu se till hvad som ionebäres i le fordringar som uppställts angående indellingsverkets borttagande eller aflyftande, ;ch granska den åsigt, som anser indeiningsrerket såsom ett realonus, hvars afiyrtande ör utgöra ett rättvist vilkor för värnepligens utsträckning. Enligt denna åigt är letta realonus, oaktadt det vid jordens öfrerlåtelse inuvarande egares hand tagitsi afräkning vid värdets bestämmande och ej det ingaste utöfvat något slags inflytande på det capital, som i jordegendom placerats eller på letta kapitals inkomstgifvande förmägs, en vörda, som men förmerar till hinder för en viss näring trycka en viss samhällsklass. Oakadt hvar och en svensk medborgare, af hviln samhällsklass han än må vara, eger att örvärfva eller besitta jord af hvad natur som aelst, påstår man att detta realonus blir ryckande endast för den obestämbara samvällsklass, som bänföres under det numera sväfvande begreppet allmoge. När någon idelsman, prestborgare eller embetsman draser inkomst af Jorden, anses detta realonus j tryckande, Det är blott den så kallade vonden, som deraf lider. Vidare tillägges letta realonus, i olikhet med sådana realräter, som på grund af privaträttsliga aftal gravera en fastighet, den särskilda märkvärdiga genskapen. att; då inteckningar endast minska behållningen af fastighetens inkomst för pgaren at jorden, utöfvar detta reslonus derjemte ett tryck på! sjelfva jorden och förryck af hela den jordbrukande befolkningen, Man synes vilja bafva saken så ansedd, som om ej ellenast jordegaren skulle se sin inkomst minskad genom denna ränta, utan man vill inse arrendatorers, torpares, tjenares och bi trädens ställning vara försämrad genom denna börda. Man blandar tillsammans de enskilda jordegarne, som äro rustoch rotehällare, med hela dena jordbrukande befolkningen och atsträcker den fördel, som gecom räntans borttagande kommer de förra till godo, till alla dem som idka eller deltaga i idkandet af jordbruket och dertill hörande näringar. Vi. vilja derför med hjelp af de statistiska uppgifter, som finnas att tillgå, undersöka, huru pass riktigt det påståendet är, som i en samhällsklass namn gör anspråk på frihet från roteriog och rustning såsom vilkor för värnepligts fullgörande och hvilka de äro, som kunna sägas hafva fått sig ålagd en förjkad skattebörda genom indelningsverket. Enigt uppgift af skatteaflösningskomitön utrjorde Sveriges hemmantal år 1862 66,171.13