Aftonbladet – 12 april 1871, sida 2

eningar, ramt att den österrikisk-ungerske unsleren förklarat för ksbinetiet i London, t rostniogarne endast hade ett detensivt!g idamål. Föröfrigt — tillade Beust — är, sterrika fritt från alla förpligtelser och skall fua deltaga i en öfverönskommelse mellan 3 pöutrala för att begränsa kriget. Tidninen drager häraf den slutsatsen, att Österries beslut att förbli nentralt icke dikterats f något främmande inflytande, utan är att Nskrifva kejsarens och hans regerings egen nskan. Ett så kalledt IIndignation meeting, (ett nöte för att uttrycka sin förbittring) mot fverhusöt, hvilket föranstaltats i S:t James lall i Loadon af ett antal uitraliberala unerbusmedlemmar, hölls den 4 dennes på afonen och utvecklade sig till en af de tygelösaste och vildaste demonstrationer, som på ratal förefallit i den stora konsertsalen. Såom bekant är, har öfverhusst nu för sjette ången förkastat förslaget att upphäfva förudet för enkling att gifta sig med sin af-l idna hustras syster sedan det blifvit antaget underbusst. Detta var anledningen till möet, och ändamålet var att protestera mot ordernes inkonstitotionella beteende samt ordra alt biskoparna genast skola uteslutas i öfverhuset. Ea korrespondent till Köloiche Zeitung meddelar följande målande boskrifning på detta bullersamma möte: På utgatt tid hade parlamentsmedlemmarhe Thonas Chambers (ordförande), Whalley och MCarthy Downing samt ett betydligt antal ganaka ansedda personer, som i åratal agiterat för ofvanvämnda förslag, infunnit sig... Men utom dem kommo äfven andra tillstädes, hvilka, åtminstone till största delen, voro temligen blandade. Främst märkte man de radikale liberale från Greenwich. Men ännu större uppmärksamhet väckte en liten hop af sådana skrikhalsar ur arbetsklacsen, som nyligen börjat ätitiga skepnadön åf repiblikaner. Hvad som fattades dessa hedersmän i antal sökte de ersätta genom larm, och mötet var knappt öpp: nadt, förrän tumultet utbröt. Ordföranden mottogs med bifallsrop, blandade med tjut, och hans första meningar afbrötos flere gånger af ropen: Hemgiften! fur är det med hemgiften?s De afbrytande tillhörde de republikaner, hvilka gjorde. gå mycket Våsen af deti sedvanliga hemgift och apanage, som af parlamentet beviljades insessadi Lonise. Detta gaf ordföranden anledning sn: märka, att ett indignationsmöte ingalunda betydde ett stojande möte, samt att indignation i alimänhet icke behöfver vara högljudd, så framt den är allvarlig. Stundom är det en manlig pligt, att gifva hatmen tittryck i ord, och Hvad öfverhuset anginge... Så långt Hade talaren komriit, då otägendet blef allmänt. På en sidoläktare ljöd plötsligt ropet srepublik, och på den öfversta läktaren upptäckte man en halfvuxen slyngel, som viftade med ett skarlakansrödt ekynke och höll framför sig ett stort papper med ordet republiks tryckt med stora röda bokstäfser. Ett rop af verklig harm foramdPP salen och en önskan uttalades mycket jestämdt, att den på de omkring honom samlade gtallbröderna litande orostillaren skulle köras på Porten. Några deltagare i mötet visade sig också snart på läktaren) der då; ett ursinnigt slagsmål började, hvilket afiopp med fullständigt nederlag för republikanerne. Örostiftarne måste anställa ett mycket brådstörtadt återtåg, och hr Chambers fortsatte sitt tal, hvilket dock till följd af nya afbrott blef nästan ohörbart. Skrikbalsarne hurrade för biskoparne för att få tillfälle att ställa till ett förfärligt oljud. Då och då egnade de republiken ett svagt burrarop, tilldess slutligen den ofvan: nämnde slyngeln åter dök upp på en sidoläktare och, omringad af en Hel bop af sitt anhang, veck lade ut en röd fana, som fladdrade öfver hela förs samlingen Nöjet var dock ej af lång varaktighet, tg en elegant herre gaf utan dröjsmål uttryck åt pluralitetens af de församlade känslor. Han rusade mellan de republikanske hjeltarne, som för gäfves sökta göra honom motstånd, hade i en blink fått tag i fanan, och i nästa ögonblick var denna blott en obrukbar lemning af träbitar och röda lappar. Den röda fanans försvarare, som sökte i massa kasta sig på den anfallande, stodo sig slätt, ty han varjutrustad med ansenlig kropps styrka och förstod också att begagna den efter konstens alla reglor. Snart fick han också för stärkning, och herrar republikaner blefvo åter i ordets fulla betydelse slagna ur fältet Det vore för vidlyftigt att redogöra för mötets vidare för lopp, hvilket 18yanermet mot slutet stod i full har. moni med här beskrifna seen. Mot slutet tog äfven den republikanske skomakaren hr Odger till ordet och förklarade sig i starka ordalag vilja afskaffa alla nuvarande förhållanden, hvilket åstad kom ofantlig villervalla och nya slagsmål. Sedan rzesolutionerna mot öfverhuset och isynnerhet mot biskoparne blifvit enhälligt antagna, afslöts mötet. Drottning Victoria gjorde måndagen dens dennes en kontravisit hos f. d. kejserliga familjen på Camden House, Chiselhurst. Hor åtföljdes dervid af sin son, prins Leopold Drottningen anlände med en talrik svit kl. 4 e m. och dröjde på Camden Honss tre fjordedels timme, berättar Times. Som hertigdömet Braunschweigs regent icke efterlemnar några arfvingar, borde tronföljden vid hans död rätteligen öfvergå till der hannoverska dynastisn; men, såsom förhållandena nu äro, skall det tillfalla Preussen som har agoatsrättigheter. Det lilla landet som har att glädja sig af eit blomstrande tillstånd, är dock ej belåtet härmed, utar skulle helst önska få bibehålla sin politiska existens. Hertigdömets representation ha: antagit ett beslut, som afser att bevara des: autonomi genom att ställa det under de tyska kejsarrikets garanti. Regeringen sin sida har gillat detta bezlut. Återstår således att se, hvad Preussen kan ha att sägs om saken. Efter tre dagars het debatt genomgick der tyska författuiogen den 4 dennes andra läsningen i riksdagen. Förslaget har egentli gen blott en redaktionel betydelse; hela de batten vände sig kring ultramoctanernas för sök att i det nya rikets statsförfattning insmuggla den preuwiska författningens ar. tikel 15, som garanterar hvarje kyrka sjelf. ständig förvaltning af hentes angelägenheter Debatten var, anmärker en korrespondent Berlin, så grundlig och förkrossande för ultramontanismen, att de fromma herrarne vä tillsvidare skola hålla sig något stilla; mer 0 — RR