Aftonbladet – 11 april 1871, sida 3

mig till. Det går nog an för honom att svänga sig i Paris och bafva präktiga dinber med rapphöns och champagne, under det han glömmer bort Dig men: om det vore han sjelf hvars kela framtidslycka stod på spel, så hade han hog bättre minne, tänker jag. Om jag bara visste hans adrers derborta, så skulle jag väl skrifva till honom än en gång, det kunde nästan tyckas som om ban aldrig fått mitt förra bref, men han har nog fått det ändå och det är riktigt skamligt af hönom att ej svara. Jag som tänkte få glädja Haämish med denna nyhet, så att han föresin död-:skulle veta ÅAnnabel försörjd. Om Dick ändå ville låta oss få en liten stuga dernere och ett par hundra i lön -om året! Jag skulle tjena horom så troget. Det är rintigt svårt för mig att gå till Hamish och stå der så snopen utan att ha något glädjärde att berätta. Arnabel säger...... Åh, är. det ni, miss Rye! Det är kallt och ruskigt i qvälllo Miss Rye kom in med tebrickan, ty tjenstflickan var hindrad. Hon såg ovanligt glad ut och bar en blå bandros i sitt hår. Efter ett hemligt samtal med mr Butterby och George Winter, då de komrmo dit tör att meddela hennes frikännande, hade hon blifvit alldeles förändrad i alla afseenden. Det sorgsna, skrämda uttrycket i hennes ansigte hace gifvit. vika för lugn och hopp... Roland bade vid ett tillfälle passat på och temligen näsvist erintat mr Butterby om hans oefterrättliga metod att alltid taga fast på orätt person och hade till lön för sin möda blifvit ganska snäft tillrättavisad att sköta sig sjelf. Mrs Jones vär fortfarande vid det sämsta lynne; ty hon vär:ej i ständ stt uppfatta sammanhanget : och Alletha tycktes mindre än någonsin böjd att upplysa henpg daggen OLtS.