Aftonbladet – 11 april 1871, sida 3

RIKSDAGEN. Andra kammaren. Sammanträdet den 24 Mars. Till en början behandsades konstitutionsutskottets afstyrkande utlåtande i anledning af hr O. B. Olssons motion om grundlagsändring, syftande att upphäfva konungens rätt att utan riksdagens medgifvande förklåra krig. Ordet begärdes ai Hr Hedin. Jag anhåller att,.till en början och innan jag vänder mig till. konstitutionsutskottets utlåtande, få någotskärskåda den motion, som utlåtandet gäller. Motionären vill en grundlagsändring, hvarigenörå konungen skulle förlora rätten att: utan riksdagens medgifvande förklara krig. Tager man motionären på orden, så kunde ett slikt förbud alltför. gerna i grundlagen införas, utan att konungens rätt att börja krig blefve en enda hårsmån inskränkt; ty formlig krigsförklaring har numera redan så länge betraktats såsom en af folkrätten icke fordrad åtgärd, att nutidens folkrättslärare skyndat att fästa npispärkgamtiet vid den franska krigsförklaringen af den. 19 Juli 1870 såsom en sällsynthet eller såzom märkvärdig derför, att den upplifvade ett föråldradt bruk. Således — med den i 84 8 Regeringsformen föreskrifna tolkning af grundlagarne efter deras ordalydelse, hvilket man, som bekant, i flera fall drifvit ända till en på sundt förnuft blottad bokstafsträldom — skulle genom den af motionären yrkade grundlagsändring, konungens makt att, riksdagen oåtspord, börja krig qvarstå orubbad; Vill man åter göra konungens rätt att börja krig beroende af riksdågens samtycke, så torde det vara nog att, till belysande af en dylik änirings vigt och betydelse, påminna om det Lom bardiska kriget år 1859. vem var det som började kriget? Österrike. Men hvem var det som ville ha krig och tvang Österrike till krig? Det var Frankrike och Sardinien. Om Sardiniens grundlag Hade itöehållit en bestämmelse, sådan som den af motionären ej egentligen föreslagna, men säkerligen åsyftade, hvad kraft och verkan skulle den då haft? -Platt-ingen Motionären erinrar om, att förhållandena betydigt förändrats under de sextio år som förflätit sedan 15 8 Regeringsforineti skrefs, men han sy nes ej ha allsidigt fattat och besinnat denna ar honom sjelf framhällna sanning: Jag erkänner len betydliga förändringen och jag ser den först och främst deri, att under dö omtalade 60 åren Sverige fått en folkrepresentation, genom hvilken len allmänna folkviljan kan göra sig gällande på stt sådant sätt, att en styrelse i strid: mednatio2ens önskningar och intressen är omöjlig. Om letta, såsom jag tror, är det väsentligaste i den örändring våra förhållanden sedan 1809 undergått, ;å lärer man med största lugn kunna betrakta såväl 13 Reg.formen, som vissa. andra i grundlajen qrarstående, skenbart stätliga, men i verkligeten betydelselösa vitnesbörd om en längesedan förfluten tids uppfattning af den kungliga maktfullkomligheten. -; Motionären stödjer: Big f. d. franska kejsarens vanvettiga och brottaliga krigsförklaring — vad som skett i Frankrike, säger han, kan sko i Sverige. För min ringa del xveserverar jag mig mot jemförelsen mellan det. Napoleonska Frankrike, regeradt af den personliga. despotismen, och Sverige, styrdt af. lagar och grundlagar, på hvilka len sanna folkfribeten tryckt. sin rena, ädla prägel. Men ännu mera-reserverar jag mig mot hvad härefter i motionen följer, nemligen sammanbindvingen af denna ordförändring i grundlagen med vår! EE RER VENSTER