Aftonbladet – 11 april 1871, sida 2

derom kämpat, att de til och med ansago sig böra föreslå 2 stambanor derstädes, om de hade kunnat föreställa sig att enskilda skulle, utan uppoffring för statsverket, så snart utföra desamma, icke hade ifrågasatt att staten skulle belastas med en sådan kostnad. Detta har nu inträffat, och nyttan af denna 18-åriga kamp är obestridligen den särdeles gagneliga lärdom, att de enskilda orterna icke böra, genom riksdagsintriger söka bereda sig förmåner af jernvägar på statens bekostnad, utan med egna krafter åstadkomma denna mäktiga häfstång för landets utveckling. Härigenom endast kan också full visshet vinnas derom, att jernvägarne anläggas, icke blott i den, för landets utveckling mest gagvande riktning, men äfven med. den största sparsamhet hvilket, då ett bortkastadt kapital är en olycka för landet, måste tillerkännas synnerlig vigt. Utan att alltför strängt bedöma jernvägsbyggnadsstyrelsen, torde man, af det kända förhållande, att allt arbete som af staten omedelbart utföres, blir dyrare än det som af enskilda ombesörjes, och vid jemförelse af kostuaden för stambanorna med privatbanortga, kunna påstå, att genom anläggande af.stambanor, der jernvägar annorlunda kunna åstadkommas, staten icke allenast lider en omedelbar årlig förlust, som efter hittills vunnen erfarenhet kan beräknas till.3 proc. af anläggningskostnaden, således i fråga om.den norra stambanan omkring 300,000 rdr årligen; men äfven onödigtvis använder tillgångar, hvarmed den kunnat understödja andra jernvägår; och vi känna att lån till:sådana nu begäres. till belöpp af öfver 80 millioaer, hvadan all nöjlig hushållning. erfordras, för. att. kunna, i nägon mån, tilifredsställa. dessa behof. Vid, sådant förhållande. måste. det väcka förvåning att, ehuru man af de:reservatio--k ner, som ej mindre hr Leijonancker, än hr Reutersvärd emot utskottets utlåtande afgitvit, fioher att tråga förevarit, säväl. om Uppskof med norra stambanans påbörjande tilldess. sig -visat om ej. enskilda bolag ötvertaga anläggningen af mot denna bana svatände jernvägsförbindelser.; som äfven att de för innevarande år till norra stambanans påbörjande anvisade medel äfvensom de som vid denna riksdag för samma jernvägsanläggning anvisas, måtte, om K. M:t så pröfvar skäligt, användas på sträckningen från Storvik till Krylbo, hvarom motion af. hr Sten-! bäck blifvit väckt; så har utskottet alldeles ! icke omnämnt den första frågan; och, utan ! att anföra ett ord till skäl, afstyrkt den sel nare frågan om en besparing, tör statsverket.! af nära 10 millioner i förra, eller 5!a mil-! i senare fallet. Saken är likväl af den vigt, ; : j J j att den synes hafva varit förtjent af en utredning, helst vid det förhållande, att K. M:t icke otvetydigt låtit förstå, att man afbidar riksdagens beslut i detta afseende. Ett, såsom det vill Synas, afsigtligtundanbållande af en fråga som hvarje ledamot af Riksdagen känner föreligga till afgörande, kan icke ut någon synpunkt försvara; kundetill och med ! gifva anledning till misstanka om väld. Hvilken . äsigt utskottet än må halt i dessa frågor; dess pligt hade varit, att öfver desamma afgifva !! ett motiveradt utlåtande till ledning för det! beslut riksdagen har att fatta, Om motivet ! till utskottets tysta eller korta afstyrkande!! af dessa frågor varit vördnaden för riksda: gens beslut, hvilket nu med ifver åberopas af dem, som påyrka bortkastandet af 10! millioner rdr, för att tillfredsställa ett lum; pet ortintresse, så måste vi erinra, att denna j: vördnad icke afhållit utskottet från att i ett : samtidigt eller 7 dagåY före det ifrågavarande afgifvet utlåtande angående femte hufvadtiteln, som nu också ligger på kamrarnes l: bord, tillstyrka upprifvande af, ett för 5 år sedan fattadt, ganska vigtigt beslat, det nemj ligen om skiljandet. af sjövapnets. tvenne kåt rer; ett beslut, som likväl, i motsats till det . ifrågavarande, icke allenast vunnit regeringens sanktion, med äfven gått i verkställighet; och såsom skäl hvärtill icke, såsom i förevarande fall, Kan äbsropas de förändrade förhållanden, zom uppstått till följd af tvenne bolags. framträdande, som bereda en. bespaz ring af.10 millioner, utan helt enkelt en för-:i ändrad åsigt. Om detta tillstyrkande att upphäfva ett nyligen fattadt beslut, utan att förändrade förhållanden till stöd derför kunnåt åberopas, icke är det enda; icke heller lärer blifva det sista exeniplet på sådina fall — så torde ett uppskof med utförandet af ett beslut. ien ekonomisk fråga, under afbidan på utgången af.sedermera inträffade förhållanden kunna anses, fullt befo3 gadt. Om t. ex. riksdagen besluter att anslå medel till-byggande af ett pansarfartyg, men innan utförandet deraf blifvit begynnt, ecfarenheten gifver vid handen, att pansar, om än så tjockt, omöjligen kunna motstå de alltmera förbätträde kanonerna, månne någon skälle åberöpa riksdagens beslut, såsom skäl emot en förändring i vlanen för fartyget? Den föreliggande frågan blir således helt li enkelt den, om det med, norra stambanan afsedda ändamål: en utfartsväg för Bergslagen och Norrlands förenande med det. öfriga rir ket kan, på ett lämpligare sätt, och med en besparing för statsverket af 10. millioner, åstadkommas. a j E i E j 4 j ; l l i j ) : S 1 t s i 4 i s s f l i Beträffande förbindelsen med Norrland, som genom Margrethehills-banan förkortas med 5 i å 6 mil, i jemförelse med den beslutna norra ; stambanan, bör jemvältagas. i betraktande, ln att den nu väckta frågan om en bana från Throndhjem till Sundsvall bör påskynda sam-e manbindningen af denna bana med det svenlt ska jernvägsnätet; och att de 10 millioner, r som genom ofvannämnda tvenne bolags erjs bjudande kunna besparas, hellre må använk das till detta ändamål, Om nemligen sven-r ska staten, som måste lemna lån till utfö-n rande af den, utan all jemförelse, största delen li af Sundsvall Throndbjemsbanan, skall: hemta!f en deremot svarande fördel eller rättareld undgå en alltför stor förlust, så måste enll förbindelse mellan denna bana och de mellersta g och södra .delarne: af riket samtidigt åstad-s kommas. I annat fall kommer hela handeln d på Norrland att öfvergå på Norge, och Sverige n skall icke ens, kunna förse sina norrländska F provinser med spanmål, hvilken skulle hem-s tas från Throndbjem. Med all välvilja förl brödrafolket kunna vi icke vilja på det sätt utvidga deras handelsområde inom våra egnaln landamären, att vi till och med utesluta eller la Omöjliggöra vår egen samfärdsel med dessall fr för att öfverlemna den åt Norgessz öpmän, utan att ens tillåta våra egna att!F ksnkurrera med dem. Vi måste således för-!g Te AR RR a LL LR FAR 0 RR KR vv