Aftonbladet – 8 april 1871, sida 2

belge berättar att general Ducrot blifvit utÅ nämnd till befälhafvare för en armekår, Sön cb af dessa elementer skola form:ras i Rennes. lri I ett af nationalförsamlingens senaste plena sti öppträdde Thiers sjelfmant utan gifven an-ril ledning för att afgifva förklarlngar öfver ar-ks resterandet och kort derpå frigifvandet aflke några utaf exkejsardömets notabiliteter. Han ru anmärkte, att den samtidiga ankomsten aflrä en mängd personer, som voro kompromettese rade i det störtade regeringen, hade varit egnad att ådraga sig myndigheternas upp-lsi märksamhet och ingifva åtminstone allmän-te heten tron på fieadtliga planer mot da nu-er varande förhållandena. Men detoaktadtbe-ih fallde Thiers, som påminde sig, att han sjelfn: blef proskriberad den 2 December och ickelm ville i sin ordning bli en proscripteurn, att släppa: lös fångarne, så framt icke bestämda och allvarsamma angifvelser förefannes mot dem. JIHan uppmanade till ochla med att behandla dem med aktning, och hans ;; order härom utfördes så noggrannt, att hanl,s bekommit tscksägelser af Rouher. Sedan denne ip väl kommit över gränsen, hade dock tack-!7 sägelserna förbytts i beskyllningar. Rouhersiy bref med redogörelse om förloppet vid häkt-l!4q ningen, hvilket vi nyligen omnämnde, förkla1 rade Thiers vara helt och hållet osanfärdigt.!p Indöpendances korrespondent i Versailles, klagar, att Thiers moderata politik icke mera I, är I stånd att tygla högerns missgrepp. Jalg hvarje session af nationalförsamlingen gör sakernas ställning svårare, Högern beklagar sig alldeles öppet öfver Thiers, och i sjelfva verket är han lika vanmäktig som han i sina Nn afsigter är ärlig och aktningsvärd. Hsn barf hvarken något militäriskt eller politiskt stöd. i Nationalförsamliogen är honom endast till hing der, och på armn kan man icke lita. Äfven fi de från Tyskland återkommande officerarnes gjorde icke saken bättre, ty de börja redan g att blifva otålige öfver sin ställning, som in0 galunda är ordnad eller af den beskaffenhet att hon vid sådan ovisshet länge kan vara hållbar. Ur stånd att förfara på ett eftertryckligt sätt och drifven till åtgärder, hvilka endast kunna förvärra det onda, blifver Thiers dagligen bestormad af en majoritet, som eaknar allt politiskt förstånd. Utan vensterns understöd skulle han icke kunna hålla sig uppe, Och om han föll, hvilken anarki skulle icke uppstå! Mellan de båda extremerna, hvilka slitas om ledningen af landets ange: lägenheter, se många endast en lösning, nemligen att nationalförsamlingen först och främst t voterar en kommunallag, som tillåter kommue nerna, Paris inbegripet, att sköta sina egoalr ängelägenheter, och tör det andra att en con-k stituante inkallas sedan den nuvarande för-3 samlicgen utfört sitt värf att sluta fred. f Furst Bismarck yttrada i den tyska riks; agen den 1 dennes helt oförmodadt och i : I OO Mor Ft DO örbigående, efter att ha bebådat några lagörslag rörande Tysklands nya organisation, äågra ord, som icke kunde annat än väeka sensation. Huruvida — sade han — de utändska förhållandena ytterligare skola gifva 2nlednivg till underhandlingar, derom kan jag j döma. Vi måste ännu en kort tid afbvida törhållandenas utveckling i Frankrike. Detjd ligger i de allierade regeringarnes intresse och sg Ået är deras önskan att så mycket som möj-! ligt för den franska republikens regering, med i hvilken de ha afslutit den preliminära fre-1l f t f I den, underlätta hennes uppgift, utan att genom en opassande inblandning i Frankrikes inre angelägenheter försvåra den för henne. Gränsen härvid är svår att utstaka, och den är lättare att urskilja för ett franskt än förls ett främmande öga; hittills har det också ll varit kejsarens och regeringarnss afsigt attl allt framgent afhålla sig från allinblandning i Frankrikes inre angelägenheter och bestämmandet af det stora grannfolkets framtid. (Bifall.) Huruvida detta beslut dock verk-! ligen kan utföras ända till den gräns, der! Tysklands intressen kunde sättas på spel, l: der preliminärfredens resultat konde äfventyras, derigenom att en faktisk regering, vare sig den nuvarande eller en framtida, icke hade. — jag vill ej säga vilja, men makt att ut-. föra det, kan endast framtiden lära. Skullel denna gräns uppnås enligt den öfvertygelse,. som blott ur Europas så väl som Frankrikes politiska ställning i sin helhet kan hemta sina elementer och sina motiver till beslut, då . skulle vi med ledsnad, men med samma beslutsamhet, med hvilken vi hittills handlat, föra krigets efterspel till slut. Till Elberfelder Zeitung skrifves från Berlin: Vår diplomati har genom sina bemödanden lyckats ordna Luxemburgfrågan på ett sätt, som på samma gårg den fullständigt tillfredsställer Tysklands intressen ickel gifver de öfriga makterna någon anledning till invändningar. Luxemburg skall nemligen icke, såzom man flere gånger antagit, af konungen af Holland säljas till Preussen, utan såsom en sjelfständig stat under hortig Hen-! rik fullständigt skilja sig fråo Holland och ! inträda i tyska förbundet. Dermed skulle:! naturligtvis den år 1867 skapade nentrolite! ten tags slut, och vi tro att garantimskterna : skola vara glada att på sådant sätt blifral? qvitt sina förpligtelser.. . Det modiga hendlingssätt domprosten Döl-1 linger, teologia professor vid universitetet il Miinchen, visat i det han uti en skrifvelse, . som vi omnämnt, vägrat återkalla sin me-l( ing angående påfvens ofelberhet och erbjudit sig att offentligen försvara sin åsigt, har satt det ultramontara partiet i Baiern i en särdeles brydsam belägenhet. Regeringen har tagit den lärde teologens parti mot episkopatet. En kunglig förordning, som föröfrigt 2rondar sig på konungarikets gamla lagar, har förbjudit biskopen i Bamberg att utanj kunglig sanktion kungöra kyrkomötets beslut isynnerhet sådana som angå ofeibarhetsdogmen. : Enligt Epoca förestå förändringar i span-! ska ministeren. I hvilken riktning dessa förändringar skola ska vet man ännu icke. ! IFA ln AA Bind iRNA. AK kedr RE sR on